Det finns som tur en massa bra dagisar med glad personal som på riktigt älskar barn och vill dem bara väl. Det tror jag iaf, sällan pratas det ju om dem, men de finns väl.
Nå, sen finns det också dålig personal, iaf i mina ögon dålig personal. Så dålig att jag fick riktigt dåligt och vara och ville gå bort från parken. På eftermiddagen gick vi till en park här i havshagen och dit går också barn från ett dagis här nära. Där var en flicka som inte kunde gå, säkert runt året. Först blev hon placerad intill grinden i solen, sen kom de på att bättre att flytta henne (och en annan som inte kunde gå) till skuggan där leksakerna var. Skötaren (som på nåt vis bara såg efter henne) drog upp henne och tag i handen och drog iväg henne. Flickan grät, ville inte gå, men tanten bara drog och sa att du kan nog. Sen lämna hon flickan stående vid leksakerna. Och där stod sen flickan, hon var säkert inte bekväm med att sätta ned sig själv, hon grät oftast och tanten sa bara att du kan nog sätta ner dig och ta leksaker (då satt tanten 3 m ifrån henne och gjorde inget!), och så grät flickan och skötaren gjorde inget. Pointen var ju att hon sku fatta att klara sig själv och sitta ner där, de tala om att hon alltid får allt serverat och att hon nu måste klara det själv. Ett barn runt året. Som inte kan gå. Som är hela långa dagen borta från sina föräldrar. Som gråter. Och de bara titta på. För att hon ska klara sig själv.
När vi var i närheten med Arthur blev det för mycket och jag bad att han sku ge ena bilen åt henne (han hade två), och så gav han den så sött åt henne och hon sluta gråta för stunden. Senare stod hon där med bilen och grät. Önskar att jag hört vad skötaren sen berätta åt mamman när hon kom, för jag tror att min version sku ha varit lite annarlundare än skötarens...
Det är sånahär syner som gör att jag inte vill sätta mina små, små barn tidigt på dagis. Det känns alltför grymt. Men som tur så finns det ju av dem bra.
4 kommentarer:
Det finns förvånansvärt mycket dålig personal på dagis. Personer som inte ens verkar tycka om barn. Men så är det en sådan personalbrist att dagisen måste ta emot vem som helst.
I sådana där situationer är det svårt att hålla tyst och bara se på.
Det konstiga var att de andra i personalen nog såg det och titta på flickan, men tanten sa bara att flickan är envis och kan nog. Kanske var hon högre eller nåt och de kan inte säga/göra nåt. Har också förr hört att de bara konstaterat åt minimänniska som inte går som ville i famnen att hon inte får komma för hon måste lära sig vara själv när de sku få nån ny liten till gruppen. Sjukt tycker jag
äh, vad ledsen jag blir av att läsa det här.
samtidigt känner jag, varje gång jag läser nåt sånt här i någon blogg, att jag måste skriva om de bra och fina sakerna som också händer på dagisar. för att inte alla alltid ska lyfta upp bara de dåliga vårdarna och de hemska situationerna där barn gråter ensamma. för jag tror verkligen - det måste vara så! - att de flesta dagisar är bra.
varför skulle vår dotter annars hoppa av glädje varje gång hon får gå till dagis? nu är hon på sommarlov och varje gång hon ser dagis från vagnen eller bussfönstret så pekar hon och ropar och vill dit. då kan det ju inte vara bara dåligt. nä, och inte med det jag vet om vårdarna som jobbar där.
Puva: Jag är så jätteglad att de finns bra dagisar, jätte jätte glad. Och så borde det ju vara, alla borde vara bra och sånhära situationer borde inte existera. Tyvärr så gör de bara det.
Skicka en kommentar