Inflexibel fru

Idag är jag en bitchfru. Om det nu finns ett sånt uttryck. Micke ville fara på kick-off party för Arcada till Amarillo men eftersom det är hans tur att natta så sa jag att han först får fara efter att han gjort det, och man vet ju riktigt aldrig när Arthur somnar, så han kanske inte hinner dit till sin träff 9.

Orsaken varför jag var så inflexibel idag är att Arthur vakna efter en halv timme när han sku ta sin tupplur på dagen. Micke valde och ta spåran till skolan och jaa, det blev väl för mycket liv... Och han orkar inte vara vaken från halv 12 till 8. Så han sov igen från halv 3 till 4. Så nu kommer han säkert aldrig att somna. Och fast det egentligen inte är Mickes fel att han sov så kort på dagen å sen måste sova igen, så tänker jag inte ta problmenattningen. Därför är jag rätt noggrann själv med hans sovrutiner. Och jaa, Micke är ju det med, men såhär går det om det skiter sig och jag tar inte de problemen.

Ja, såhär är det alltså att vara två och dela på vardagen med liten. Båda borde ju hålla rätt samma rutiner så att allt löper smidigt och den andra kan ta över närsomhelst. Inte alltid så lätt. Fast vi båda försöker så bra som möjligt, det är bara Arthur som på dagen gillar att vakna upp efter 40 min å sen måst nattas pånytt.

Men Micke är inte bister. Han har haft många mornar han borde fixat Arthur på morgon, men han är lite för trött för det. Så han föreslog själv att han nattar mera. Passar mig!

Senare: Efter en halv timme gav Micke upp och ropa på mig. Konstara att han inte somnar utan bara ska stå. Jag satt ner honom några gånger och muta med lite hår och sen somna han kvart före 9. Efteråt fick jag förklara åt Micke att han inte kan ge upp för att det inte funkar genast. Jag har fått strida med honom för att han ska förstå att det är sovdags och tydligen förstår han inte riktigt än att man också ska somna med pappa. Så. Nytt försök imorgon för Micke. Och en lugn kväll för mig.