Min söta Sander

Livsnjutaren ammar/sover och jag bloggar

Min lillis blir ren 8 veckor. Och han är så god så. Charmar och ler som en sol när man talar med honom. Spinner tillbaka med agu, agu ljud. Han ser lite ut som en halvskallig gammal gubbe, men det gör honom bara mera sig själv och så fin så.

Han är 60 cm lång och väger 5,660 (300 gram mer än Arthur vid 2 mån) och allt är bra med honom. Han fick inget rota-vaccin, nåt jag säkert får ångra. Men Arthur bara skrek av det och jag tycker de är för små att få det och sen är det inte livsviktigt. Och sen hann jag inte sätta in mig i hela frågan, glömde det väl med repövningar, dop, tysklandsgäster och midsommar, så när de igår fråga om vi ska ge det var det tryggare att säga nej. Alla andra vaccin kommer han nog att få.

Han är en livsnjutare och tycker om att äta förrätt, huvudrätt och efterrätt. Har lite aning om hur ofta han äter, men rätt ofta är det nog, alltid då han är vaken. Han sku helst ligga och suga länge och lugnt och njuta men om jag är ensam med barnen blir han ofta avbruten (av mig) och vill sen snabbt ha mera. Sover gör han ofta och när han varit 1 timme vaken krävs iaf en 5 minuters sömn, oftast mycket mera, typ 2. Natten börjar oftast då Arthur somnat och det blir tyst, så det är omkring 9 kastande med många timmar. Första sömnpasset är omkring 4 timmar, sen äter han med typ 1½-2 h mellanrum och omkring halv 7 så knorrar han så mycket att vi måste stiga upp så att inte Arthur vaknar. Efter att jag på dopet högt klaga på att han skiter 3 gånger per natt har han inte skitit en enda gång nattetid och jag har sluppit byta blöja.

Han har varit jättenöjd och somnat rätt lätt och skrikit jättelite men nu dem senaste dagarna har han haft så svårt att somna och varit jättetrött och vrålat som en brandsiren. Helt tydligt nån krisfas. Så han får nu hänga massa i sjal.

Det var vår tvåa det. En liten som hänger med i vardagen och inte ännu en enda gång i träningssyfte legat på mage på golvet.

Midsommar 2011

På torsdag kväll körde jag i stormen till Lojo med två sovande barn och två tyskar i bilen. Framme vänta snälla mamma som fixat allt klart så att det bara var att bära in Arthur i sängen. Micke jobba natt.På fredagen gjorde Sander typ inget annat än sov. Han somna kvart över 7 på moron och börja väl först på riktigt vara vaken mer än 5 minuter efter 5. Åt gjorde han ju nog där emellan, men han somna genast om. Här med sin murre.
Och med mig. Den fulaste, mest slappa, värdinnan ever. Jag gick omkring i fula hemmabyxor, toppar som bara var att dra ner över brösten, ingen bh och håret i nån konstig knut. Fet är jag också. Just såndär hemmamamma som över huvudtaget inte bryr sig om sitt utseende, men det är ju jag nu. Jag har helt fullt upp utan att stressa över mitt utseende.
Vi åt rabarberpaj och drack skumpa. Jag fick en supergod alkoholfri av Anja så jag kunde också fira.

Midsommarmiddag. Sander sov i bilstolen och Arthur åt smör. Vi åt nypotatis, sillröra, äggröra, rökta fiskar och sill. Det var mums. Inte bra att jag hade efterkolls vägning idag. På lördagmorgon kom det en skur. Arthur ville grilla majs. Han har levt på grillad majs.


Som sagt. Levt på grillad majs. Hunden hade hett.


Arthur spika. Helt själv och utan blåmärken.Jag var imponerad. Micke laga dörr.
Sander sov lite igen så som han å gjort hela lördagen. Men på söndag kväll ändra det och han bara skrek om man inte höll honom riktigt riktigt nära så hårt det bara gick. Bröstet gallskrek han åt fast han var hungrig men flaskan dög nog. Han var helt som förbytt. 8 veckors kris konstatera jag sen.

"Sandlåds"lek i ferrariskor som han fick av murre.

På söndagkväll körde vi hem och båda barnen somna, sku ha varit skönt att bli där med vi hade läkare och efterkoll. Men imorgon far vi igen.

Men dethär var nog en toppen midsommar, säkert bästa nånsin, den var så lugn och fridfull och det var god mat. Okej, så fridfull var den kanske inte, sku ibland ha kunnat kasta min kära äkta hälft i sjön...

Besök

Inatt klockan 4 hoppa jag på den jäkla myslin och tog hissen ner och öppna dörren. Anja från Tyskland och hennes pojkvän Steffen kom hit för några dagar. Vi ska fira regnig midsommar på stugan.

Jag såg Anja sist förra våren då vi alla var i Barcelona (och Arthur var liten och söt och 6 månader). Då var hon singel och sa att hon vill ha 4 barn direkt på varann. Tyckte hon var galen. Men när hon sa det sku jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat drömma att jag själv några månader senare sku vela ha en tvåa. Nåja, men iaf så kommer hon nog helt säkert ha ändrat sig efter denna helg.

Måttet rågat

Nu har vi kommit till den punkten att det inte går mera. Nu måste Arthurs insomnande åtgärdas på nåt sätt. Det är inte okej att ungen står med mysligpåsen i handen och slafsar i sig mysli i sängens fotända klockan halv 11.

Och han somna ju nog kvart före 10 efter att jag lyft honom på plats i sängen en miljard gånger (för vi gick ju i säng halv 9), men sen när han hållit i mitt hår i en kvart och Sander var missnöjd i sin säng så blev det paniiiiik. Han sku bara krama mitt huvud och hålla i håret och det tills han sov djuuuupt, och så länge ville ju inte Sander vara nöjd för han hade ren legat där i evigheter och behövde ännu lite mjölk.

Så det var katastrof, igen. Jag var otroligt nog lugn, lite arg (understatement) på Arthur, men endå rätt lugn. Orsaken till myslin var att han gick på pottan där halv 11 å konstatera väl att han var hungrig då.

Nå, slutligen slockna han 11 när han kunde ligga tätt, tätt intill mig, och det gick ju för att Sander äntligen kunnat somna halv timme tidigare när Arthur lugnat ner sig.

Så, slutsats. Nu ska Arthur börja somna själv utan omkramningar och hårdragningar och allt annat skrot. Och det får Micke fixa, för det går ej när Sander är med. Och i denhär situationen kommer jag också att acceptera skrik för nu orkar jag ej mer.

Hjulskrälle

Natten gick otroligt nog bra. En miljon gånger åt han nog säkert, men somna snabbt om. Efter 5 hade han sen svårare att somna om och skrek till med typ 10 minuters mellanrum men först halv 7 blev det morgon. Helt okej det med tanke på att han typ somna halv 6.

Idag har vi haft fullt upp och dagen höll på att sluta i katastrof. På förmiddagen var det familjecenter, sen hem och sova (orka inte natta så tog enkelvagnen så Arthur fick somna i den och Sander bar jag i sjalen, dubbelvagnen går inte in i hissen så där får Arthur inte somna) och sen till Kampen parken för att träffa trevliga mammor med barn. På hemvägen var jag och Arthur och äta kinabuffet i forum och för att köpa cykelhjälm i Stadium. Och där hände det. Vagnskrällets bakhjul gick sönder. Dubbelvagnens.

Det var ju nog mitt fel. Jag hitta inte hissen så tog rulltrapporna (fast den är smal så ryms den) men jag körde in den snett på nåt vis och hjulet gav upp. Hjulet under Arthur blev helt snett och vinglit och höll på att falla av. Och det låter kanske inte så farligt, men tänk er en vild ettåring, baby i vagnkass, en mega skötväska, en kass med sandlådsleksaker, en cykelhjälm och en 20 kg vagn utan ett bakhjul. Mina händer sku omöjligen ha räckt till. Som tur hölls hjulet på någorlunda när man körde rakt så jag kom faktiskt till Hagnäs torg före det föll av totalt (tog metron och miljoner hissar). Och sen kom Micke och möta just då Arthur for runt som ett yrväder och jag höll upp andra sidan på vagnen. Men jösses om det sku ha låssa i stan, var nog så orolig. Som tur vas Sander igen en toppen unge och sov genom allt.

Vaken natt?

Sander har idag bara sovit korta stunder och ätit typ en gång i timmen. Orsaken är att jag, och han, bara varit hemma och inne största delen av dagen. Och då sover han bara snuttar. Sen behövde jag lite luft och hela familjen gick ut halv 6 tiden och då somna en megatrött Sander. Han vakna före 8 och åt och somna om och blev bytt på och somna om. Så han tror väl då att det är natt, men om han börja natten halv 6 så kommer han ju att börja dagen mitt i natten. Jag tror jag kommer att vara trött imorgon, och Micke som börjar tidigt och kommer hem sent. Suck!

Dopfoton

Sander fick en så otroligt fin dopgåva. Foton från hans dag av Maria Hedengren.

Familjen
Sover så sött
Mmmm
Saftdrickning pågår
I gammelmormors famn o
Chill
Kvällsflaska av pappa
Att riva mammas hår är så tryggt och roligt
Shaun the sheep tittning när mamma och pappa städar undan
Love life

Mini med sin murre

Barn är olika

Nu har jag då fått det bevisat. Barn är olika. Jeee. Det är alltså inte mitt fel att Arthur har och har haft så otroligt svårt att somna (har nu och då tvekat).

Sander somna igår kväll helt själv utan att nån var i rummet och just somna han igen i vagnen där han legat en stund och tittat på en hängande leksak. Så nu gäller det ju då att stöda självsomnandet, och det sku nog vara mycket enklare om vi alla inte delade sovrum. Men ska försöka, sku nog underlätta så om ena sku ha lite lättare att somna.

Dopet

Arthur sku vara i mammas famn och så körde han på mig med sin traktor och trasla in motorcykeln i mitt halsband och drog mig i håret.

Min bästa familj!

Mat!

Nu är det dopat. Och det var nog jättelyckat, lite hektiskt bara. 4 börja det och 10 före 4 var jag i församlingslokalen och försökte få på klänningen samtidigt som jag försökte amma sovande Sander. Vi var de sista i kyrkan, men som tur börja det ju inte utan honom.

Sander sov genom allting, också fast prästen kasta kraftigt vatten över hela hans panna, och då menar jag spläääääsh, och sen sov han också största delen av festen. Prästen sa lite konstiga saker, men de berodde nog inte på vad jag sagt, han glömde (tro jag iaf) också fråga om vi vill att han upptas i den kristna tron, för det står att det hör till att man gör det och vi svara inget ja denhär gången (som med Arthur).

Sen var det kaffe och där var allmänt hössligt och jag hann inte prata med nån. Men allt var helt sjukt gott som vi hade, så då var det ju lyckat. Min bror hade lagat gravad lax och räksmörgåstårta, jag hade lagat pastasallad och så hade vi soltorkad tomat ciabatta med färskost. Sen var det ännu morotsrutor jag lagat och en gudomlig maränggräddtårta med chokladkräm och jordgubbar. Sen hade vi med duplon åt de små och det var nog så smart.

Gåvorna har vi inte ännu hunnit titta på men han fick massor av dem.

Sanders namn

Nu har då vår Sander ett officiellt namn:

Sander Johannes Lönnblad

Sander med sin famngudmor Lee

Och hur kom vi till det?

Sander:
Jag heter Alexandra och det gör typ alla i min släkt. Därför fundera vi på Alexander som andra namn, men då hade vi inget första. Micke tyckte också att det var bra som förnamn, men för mig var det för långt, det börja också på A (och ville inte ha två A barn) och blir lätt antingen Alex eller Sander (och jag vill ha namn som inte automatiskt blir smeknamn, dessutom vet jag många Alex). Men då när vi konstatera att det kan bli Sander så fastna det namnet och från typ vecka 30 har Sander varit Sander. Det är också i samma stil som Arthur: inte alltför vanligt men ändå inte megakonstigt, olika på olika språk och lika långt.

Johannes: För att inte binda oss till något system med andra namnet, ville jag ha nåt helt annat, nåt som inte leder till ett system. Jag har sen liten tyckt om namnet Johannes (men det är för långt som förnamn) och först hade Micke nåt emot det men sen när jag igen fråga så var det bra. Så sen gjorde vi bara ett snabbt beslut att det blir Johannes. Och det är ju så fint så.

Arthur utveckling

Min härliga söta gulliga omöjliga Arthur.

Snart är Arthur 1 och 9 och under de senaste veckorna har det hänt massor, sånadär viktiga saker som en mamma ska komma ihåg:

- Han vägrar bli matad. Nån sked/bit kan man få in ibland men annars äter han själv, oftast med händerna (fast han kan använda sked) och det är ett jäkla klott. Han älskar att klotta.

- Han har börjat säga saker, helt på riktigt säga saker. Jag var så oförberedd på det, hade slutat vänta på det ren. Mamma och pappa kom ganska samtidigt (och nu ropar han mamma, mamma, mamma!!! typ hela tiden) och så säger han bolla, buss, uts (som är antingen smuts/putsbil), kisi och så kan han en massa djurljud (han låter på¨riktigt som en hund och anka) och fordonsljud. Och allt har kommit först nu.

- Om jag inte var så lat och bekväm av mig sku han kunna vara blöjfri, och genast jag orkar så kommer han att vara det. Han håller sig 11-12 timmar under natten så har nu lämnat bort nattblöjan (dagssömnsblöjan har varit borta lääänge). Han brukar på natten visa/säga om det kommer men det är så sällan. Hemma har han aldrig blöja utan är helt naken och går då själv på pottan. Om han har byxor på händer det olyckor för han säger för sent, just då det händer. Han sku kunna hålla sig då vi är i parken, problemen är bara att ifall han sku få nöd så a) säger han för sent b) är han livrädd för riktig vessa (det måste alltså finnas potta) och c) jag kan inte lämna Sander och rusa på potta genast när han säger "kisi".
Men eftersom han är så problematisk när man ska klä på blöjan och nu när alla engångsblöjor är slut så tror jag att jag snart konstaterar att han får vara utan och hoppas det löser sig. Sku kanske vara bra med en liten potta i vagnen, men finns det små pottor?

Ofungernade hjärna och doptal

Min hjärna funkar inte riktigt som normalt. Den klarar av helt vardagliga saker och vardagliga diskussioner, men sen när den ska börja tänka och förklara, då blir det inte till nåt.

Vi hade samtal med prästen igår och han fråga vad jag ville för Sander i framtiden. Nå självklart att han är lycklig och mår bra i sig själv. Nå, hur ska vi göra det frågar prästen? Nå, det blev sen för krångligt och nu tror prästen typ att min princip är inga gränser och att han sak få göra dåliga saker. Fasar väldigt mycket för doptalet idag, men troligtvis går det som sist och jag fokuserar mera på Sander (och yrvädret Arthur) och hör inte ett ord av vad som sägs.

Ja, och orsaken till min nedsatta hjärnfunktion är ju sömnbrist och början på en flunssa med stockad näsa och snorig känsla.

Till murre

Min mamma är nog så toppen! Hon kom och tog med den förstfödde hem till sig i Pojo för natten. Om han var enda barnet sku det kännas hemskt, han är ju så liten än, men nu är det lite skönt. Jag kan tex. baka morotskakan för dopet ifred, sova längre än till 7, äta pizza klockan 8 på kvällen och prova blomkjolen utan att nån blir hysterisk.

Och han, ja han for så gärna iväg. Hoppa in i bilen och vinka glatt hej, hej. Han får ju se hunden, hunden Jigi ( eller iiiggiii som han säger), och äta russin och riskakor i bilen, och ha sin murre helt för sig själv.

Dagens parkobservationer

Vi ska ha dop på söndag och idag var jag med pojkarna och söka nyckeln till församlingshemmet. Dopet är i Johanneskyrkan (en helt megamega kyrka) så vi hängde i lite park före och efter där i närheten.

I den första lilla parken var det ett syskonpar på sådär 3 o 5. Deras barnflicka satt utanför parken och lyssna på musik. Arthur var det enda andra barnet där och de hade lite leksaker framme så han gick och ta av dem. Nå, det gilla ju inte då barnen. Fast de inte lekte med muminfiguren eller silen eller nåt annat och inte heller planera leka med dem så gick de genast till barntanten och skvallra att "han har min sak" och hon, hon sa att barnen sku säga att "kan du ge den tillbaka" åt Arthur. Vad har hänt med att dela med sig och låta andra leka med saker då man själv inte gör det?! Jag hade dessutom ren förklarat åt barnen att han inte tar den utan bara leker med den där. Nå, det var tydligen inte bra det. De borde inte ta ut sina leksaker.

I den andra parken hängde större barn från daghemmet zemigradzky och där var en lite ledsen flicka som stod i ett hörn. Dagtanten såg att hon var nere och satt henne i famnen och konstatera nåt i stil med att "du sku villa vara hemma med mamma" och flickan svara "joo" och så förklara tanten att "mamma måste jobba". Och då fick jag upp hoppet för dagis igen. Det var så fint ögonblick, den tanten brydde sig faktiskt om barnen och lät barnen känna sina känslor. Så nu har jag igen lite hopp för dagis.

Men ännu om dagis. I dagens hbl stod att 8% av dagisplatserna är kvälls- och nattplatser. Jag tycker det borde vara förbjudet med nattdagis, liksom uj vad hemskt. Och är det faktiskt så problematiskt att byta jobb att man måste ta till nattdagis? Finns det liksom ingen annan lösning? För inte kan det vara roligt att inte få sova hemma, det måste vara hemskt. Allt är ju så mycket värre på natten och kvällen.

En dag kvar

Nu är det bara en dag kvar. Imorgon kväll kommer Micke. Och jag känner att jag klarar det. Roligt har det INTE varit och Micke ska så få arbeta in dethär. För fast han sprungit i skogen och sovit i skogen på tunn tunna liggunderlag så är det nog jag som haft det tyngre. Det är nu bara så. Och jaa, jag har varit mycket bitter över att han for dit (för han sku ju ha kunnat låta bli!), men nu har han det över och nu är han lite högre och nöjd över det. Och jag, ja jag är en toppen fru som "lät" honom fara. Tycker bara lite synd om våra barn, har nog inte varit den bästa mamman hela tiden. Arthur har fått se alltför mycket på barnprogram (långt över den tillåtna en timmen) och ersättningsmängden för Sander har ökat när jag varit slut och det inte runnit ut tillräckligt snabbt.

Men jag har gjort mitt absolut, absolut bästa, så det måste jag ändå vara nöjd över.

Rrrriiiiiing

Okej, ny regel för alla med mitt nummer:

Ring mig inte mellan 12 och 3 på dagen.

Jag har oftast telefon på möte och glömmer det så, så nu har jag haft det på normal och då ska nån förstås ringa. Igår vid insomning å idag så att alla vakna. Suck!

Bättre

Vi har bakat banankaka (så att nu Arthur fick använda den förbenade kakspaden på rätt sätt) ätit god middag (eller Arthur åt då bara broccolin från broilercurrysåsen) och sugit på våta strumpor (hur hittar man på nåt sånt???).

Mamma är påväg hit och stannar över natten. Ska bli trevligt att träffa annan vuxen och att få fria händer så att jag kan städa.

En kaotisk förmiddag

Dethär inlägget har jag skrivit så att jag aldrig ska kunna säga att det var så lätt med två små. Fast det är självorsakat och önskat så måste det ändå få vara jobbigt och tungt. Och fast det nu är jobbigt så sku jag nog inte ändra nåt, jag vill så gärna ha just dessa två killar och vill kunna vara hemma med dem. Nå, Micke sku ju förstås inte behöva vara på repetitionsövning och då sku nog saker vara lättare.

Väldigt piggt kvart före 7 efter miljontals amningar och också en vaken Arthur nångång på natten. 1 timme sömn sku ha suttit bra för mig.

Natten:
Sander somna i sjalen efter flaskan kvart före 8. Arthur somna kvart över 9 på Mickes dyna (saknar pappa), Sander var i sjalen under nattningen. Efter att jag hängt upp tvätt, ätit chokladpudding, snabbt kollat nätet var jag i säng före 10. Sander väckte mig och jag amma och böt skitblöja kvart över 11, 20 före 2, 4, och från 6 ända tills 20 före 7 då Arthur vakna. 5 minuter senare sku Sander upp.

Morgon:
Arthur var på uruselt humör och sku vara i famnen men ändå inte. Gråtattackerna var många. Han sku inte gå på pottan, han sku ha munkar, han åt 3 skedar flingor sen var det igen kris... osv. Som tur kommer det pikku kakkonen på morgon och han titta största delen av tiden på det. Jag koka kaffe, drack genast två koppar. Sander låg i sittern lite, spydde ner sig, fick rena kläder, ville vara i famnen blev till slut missnöjd, fick bröst och somna och sov 15 minuter i vagnkassen.
När han igen var vaken damsuga jag, satt på en diskmaskin och plocka undan. En amning igen var där.

Sander fick titta på krokodilen med jag damsuga.

Utgång:
Arthur ska inte gå på pottan, inte ha på blöjan och bara härja med mickes playstation (förbjudet). Han skriker och jag klär på en tjutande ål som ligger på golvet. Sander är samtidigt i sittern och skriker för han är trött. Tycker synd om grannarna, speciellt då Arthur skriker hela vägen ut för han vill ha bananen genast (han får den i vagnen). Sander somna i vagnkassen före vi gick ut. Halv 10 är vi ute. Köper jordgubbar på torget och alla är glada, går till parken men hinner bara vara där en stund före det ösregnar. Inne igen före 11.

Nöjd jordgubbsman. Orsaker varför han är så gnällig just nu är hunger (han är problematisk med maten nu) trötthet, ålder och situation hemma. Alltså allt som kan vara fel är det.

Lunch:
Sander vaknar vid 11 igen och vill ha bröst, ammar samtidigt jag laddar upp foton. Arthur kastar alla sina leksaker samtidigt, bara i protest. Byter skitblöja på Sander och börjar sen förbereda lunch. Arthur får makaroner med ketchup och tomat (det äter han iaf och orkar inte med hungrigt barn) själv värmer jag upp morotssoppa med feta. Sander har bestämt sig för att vara missnöjd så har honom på armen samtidigt och för att få äta får han bröst, igen. Arthur bara klottar och har ketchup allestans, Sander är trött igen så måste bära honom en stund och så sover han 5 minuter i vagnkassen. Sen hamnar han i sjalen och är nöjd.

Nattning:
Oftast går nattningen av Arthur på dagen bra. Idag gick den inte. Idag var den katastrofal. Sander var först i sjalen men fick obekvämt när jag var stilla i sängen, han fick därför bröst och somna i sängen. Arthur var inte lika samarbetsvillig. Han hade en jävla kakspade som han höll på med. Till slut tog jag bort den och då blev allt ännu värre. Fick hålla honom stilla så att han sku lugna sig och han skrek som en stucken gris, väckte Sander som också skrek. Till slut satt jag också och grät för det blev bara för mycket. Hade stridit med Arthur i nästan 1 timme ren (och han MÅSTE sova, annars blir det inte till nåt). Jag samla mig snabbt, kasta bort den jävla kakspaden som han fick tag på när Sander vakna, placera Sander igen vid bröstet och höll Arthur stilla igen och sen somna den envisa utmattade lilla killen på nån sekund. Och jag kunde igen konstatera att jag borde vara en mycket bättre mamma.

Och nu väntar jag bara på att Sander ska ta och sova igen så att jag får vila lite.

Orka

Och exakt vad är så tungt och jobbigt att vara ensam 24/7 med två små ? (fast det bara är för 5 dagar) Nå, en sak är iaf att orka bete sig som en vuxen människa då ingen vill samarbete och alla bara gör allt annat än tänkt. Det är svårt, speciellt då sömnmängden är rätt liten, och imorse misslycakdes jag rejält, riktgit så att jag blir förbannad på mig själv. Så nu har jag bestämt att jag får nån belöning om jag klarar det här som en vuxen människa. Kan bara inte komma på vad den belöningen sku vara.


/Mamman som idag blev så ursinnig att hon tog prinsesstaven och bröt den itu och kasta den i roskisen.

Förändringen till storebror

Min kära älskade förstfödde gör mig så vansinnig ibland (typ hela tiden när jag är ensam med barnen). Och jag förstår det. Han är inte ensam mera. Jag kan inte genast ta honom i famnen då han vill, eller genast följa med då han vill. Och det har jag ju nästan alltid gjort förr. Jag har haft svårt med det, försökt göra allt som det var förr och ha Sander som ett så litet hinder som möjligt. Försökt låta Arthur vara det lilla lilla barn han egentligen är. Så liten så. Men nu funkar det inte bara längre, han måste bli stor nu. Han måste vänta ibland, kan inte alltid komma i famnen och kan inte alltid ha mamma och göra allt. För om han var mammig förr så är han nu 100 gånger värre. Mamma är den enda som för göra nåt, den enda som får hjälpa med maten/drickan/hålla handen/klä på. Och det håller ju inte i längden, jag kan inte hela tiden vara där för två.

Mot Sander gör han inget, men nu märker jag att han är svartsjuk. Han vill i famnen när Sander ska ammas, han gör genast bus när jag håller Sander och är bara allmänt omöjlig. Han hör det han vill, han gör allt han inte får (kastar sina leksaker, bråkar med min dator, häller ut mjölken...) och är väldigt, väldigt påfrestande ibland. Och det är ju svårt att handskas med, för jag förstår honom men han kan inte bete sig så. Och sen när man är fast i en baby så kan man ibland inte reagera genast och visa att det inte är okej. Jobbigt. Och allt hör ju inte till storebrorskapet utan också ålder, men tror det är lite värre nu.

Men i alla fall, den insikt jag nu gjort är att JAG är den som måste leda honom genom denna förändring. Sander är här för att stanna och det måste också Arthur kunna leva med. Sander måste också få komma först ibland och då måste Arthur vänta. Samtidigt måste jag vara strikt med vad som är okej att göra och vad som inte är det. Sen ska jag fortsätta se Arthur och ge honom min fulla uppmärksamhet så ofta det är möjligt.

Megajobbigt att var förälder. Hur ska man veta vad som är bäst!? Och hur ska man orka.

Sommarens första

Sommar Arthur med murre. Hans solkräm är helt sjukt bra för han har inte bränt sig alls.

Sander chilla med mig i skuggan. Det var så varmt att han tom fick vara utan mössa.

Vi har haft det skönt på stugan. Lite för varmt emellanåt bara, det var riktigt hett, tom i skuggan. Som tur var min mamma där både fredag, lördag och söndag (Micke jobba) för utan henne sku det nog inte gått.

Det viktigaste som hände:

-Arthur fick sin första glass nånsin, en hallonsmakande isglass. Han gjorde grimaser och ville ha mera :)
- Jag var och simma första gången för i år. Flera gånger. Men Lojosjö var också 24 grader varm.

Och så var vi på loppis, hälsa på min mormor, grilla, åt, amma, böt skitblöjor (typ 30 blöjor på 3 dar och då byter vi endast skitblöjor) och en massa annat. Men nu ska jag i säng. Ska vara nu i 5 dagar helt ensam med mina små pojkar. Enkelt och harmoniskt kommer det inte att vara.

Landeresa

Ibland blir jag lite störd på att jag vill ha program och inte bara kan vara hemma.

Nu far jag och små pojkarna till stugan för några nätter bara så att vi kan fara på Lions loppis till Ingå på lördag. Och att fara dit första gången och vara ensam största delen av tiden är inget litet projekt. Har lagat mat och packat kläder som om det sku vara -10 grader.

Nå men iaf så kommer jag inte att ha nåt nät där, och det är lite tråkigt, för märker att behovet av nätkontakt är större ju mer jag är ensam med barnen (känns ännu konstigt att skriva det). Jag behöver pratsällskapet.

Det jobbigaste

Här fokuserar jag endast på Arthur, han värkar skeptisk.

Han envisades med att ha för stora shorts på och sopa balkongen.

Micke trodde vi hade inbrottstjuvar när han kom, men det var Arthur som öppnat dörren när han vänta på pappa. Pappa sku leka kopetikopp (för mamma amma).

Jag har mycket funderat över hurdan Sander är som baby, är han faktiskt så mycket "lättare" än Arthur? För att vara ensam med honom känns så lungt, och inte alls så jobbigt som sist. Och nu är Sander nöjdare än Arthur, men nu är han också missnöjd, vill äta ofta och vaknar typ lika mycket som Arthur. Jag tror största skillnaden ändå är mitt lugn och sommaren. Med Arthur stressa jag mycket mer, nu är jag bara chill och inser att jag inte kan påverka saker. Sen kan jag ju också ammma varsomhelst (som idag i parken då jag amma samtidigt som jag sprang efter Arthur) så jag måste inte fundera så mycket på det.

Nå de sagt så är Sander ändå lite konstig nu. Kanske värmen, kanske mjölkökning eller sen 5 veckors klänget (enligt växa och upptäcka världen). Så idag har han mest varit i famnen/bröstet och det ger mig så dåligt samvete. En stund går bra men sen ser jag på Arthur hur han å vill i famnen eller vill ha mig nånstans och det känns grymt att inte kunna fokusera på honom. Idag amma jag när han var färdig att gå ut, i parken på förmiddagen var all fokus på Sander, alla gånger han ätit har jag ammat brevid, sen amma jag när jag natta för dagssömn och också när han vakna och ville i famn. Nå som tur sov Sander andra utegången och vi kunde gå hand i hand och se på båtarna och när Micke kom fick Sander sova på hans bröst så att jag och Arthur hade lite tumistid. Så nu är allt lugnare i mig.

Och nu låter det helt som om Arthur var viktigast och så är det ju inte. Men Sander kräver högljutt det han behöver och sen måste Arthur bara snällt titta på hur nån annan genast får mamma. Idag är det den vägen det dåliga samvetet går, imorgon är det kanske tvärtom, men det finns där hela tiden och det är det absolut jobbigaste med två små som behöver mamma.

Måste klara sig själv

Det finns som tur en massa bra dagisar med glad personal som på riktigt älskar barn och vill dem bara väl. Det tror jag iaf, sällan pratas det ju om dem, men de finns väl.

Nå, sen finns det också dålig personal, iaf i mina ögon dålig personal. Så dålig att jag fick riktigt dåligt och vara och ville gå bort från parken. På eftermiddagen gick vi till en park här i havshagen och dit går också barn från ett dagis här nära. Där var en flicka som inte kunde gå, säkert runt året. Först blev hon placerad intill grinden i solen, sen kom de på att bättre att flytta henne (och en annan som inte kunde gå) till skuggan där leksakerna var. Skötaren (som på nåt vis bara såg efter henne) drog upp henne och tag i handen och drog iväg henne. Flickan grät, ville inte gå, men tanten bara drog och sa att du kan nog. Sen lämna hon flickan stående vid leksakerna. Och där stod sen flickan, hon var säkert inte bekväm med att sätta ned sig själv, hon grät oftast och tanten sa bara att du kan nog sätta ner dig och ta leksaker (då satt tanten 3 m ifrån henne och gjorde inget!), och så grät flickan och skötaren gjorde inget. Pointen var ju att hon sku fatta att klara sig själv och sitta ner där, de tala om att hon alltid får allt serverat och att hon nu måste klara det själv. Ett barn runt året. Som inte kan gå. Som är hela långa dagen borta från sina föräldrar. Som gråter. Och de bara titta på. För att hon ska klara sig själv.

När vi var i närheten med Arthur blev det för mycket och jag bad att han sku ge ena bilen åt henne (han hade två), och så gav han den så sött åt henne och hon sluta gråta för stunden. Senare stod hon där med bilen och grät. Önskar att jag hört vad skötaren sen berätta åt mamman när hon kom, för jag tror att min version sku ha varit lite annarlundare än skötarens...

Det är sånahär syner som gör att jag inte vill sätta mina små, små barn tidigt på dagis. Det känns alltför grymt. Men som tur så finns det ju av dem bra.

3 funderingar

- Vad gör man med babyn i förlossningssalen då kvinnan på förhand bestämt att hon inte ammar? Liksom då när babyn söker sig till bröstet? Har man ren en flaska där eller hur går det till?

- Sätter man solkräm på dagisbarn när det är ute i gassande sol? Är det isf föräldrarna som skickat med den?

- Finns det någon som inte älskar fetaost?

Sommar och kopetikop

Sommar i betongdjungeln. Arthur gillar nycklar och när han har dem är han väldigt lätt att få med in, då springer han ju först och öppnar dörren. Positvit.

Sander var å lite somrig. Här tyckte han att det var tråkigt att ligga i vagnen, å jag som ju tänkt att han sku sova då, men nää.

Och så var det sommar. Skönt. Och ännu skönare sku det ju vara om man hade egen gård och nära till strand och så...

Micke var ledig idag men han fick gå och storhandla och jag gick med pojkarna på familjecafe. Jag saknar att gå och storhandla, speciellt då inte Micke alltid lyckas få med rätt varor. Han sku idag köpa saft för dopet, och kom hem med tre stycken "medicinjuice". Och orsaken varför jag nu bara småhandlar är att Sander är en oregelbunden bröstsugare och om jag sku ta honom med så får jag endå bara en kass i andra handen. Att fara alla verkar också onödigt krångligt, speciellt då bilstolen tar så mycket plats. Nåja, snart kan vi sen alla fara på harmoniska familjeutfärder till butiken (och det var sarkastiskt).

Eftermiddagen var jag igen med pojkarna då Micke klättra. Vi va ute ända tills Sander sket. Söta Sander som bara får hänga med. Han som ren blir 5 veckor imorgon.

Han är nog en sån goding. Just nu en famngoding, famnen är ju bäst! Använder ren storlek 62.

Och ännu om min förstfödde, herr kopetikopp. Han har hittat på en ny lek. Han tar fram ergo bärväskan, säger kopetikopetikopp (ett av hans tre första ord tillsammans med mamma och pappa) och så ska man sätta på den med honom på ryggen och springa galopperamde runt huset några varv!

Shopping

Jag hatar att shoppa, speciellt då jag faktiskt behöver nåt.

Vi har dop om sådär 2 veckor och jag behöver nåt fint. Jag tänkte mig en somrig, amningsvänlig klänning i passlig storlek. Tog med mig Sander och for till centrum. Men det var så hemskt. Hitta inga plagg, hitta inga storlekar, inget gick på mig och allt var bara blä. 3 timmar gick jag där (med lite amnings och kaffepaus) och det enda jag har till dopet är en kjol. Nog en fin kjol men vad ska jag sen ha till det. Skor sku jag ha behövt men hitta istället en väska. Och sen fick Arthur byxor.

Sku kunna anställa nån som shoppar åt mig och också provar så att jag sen bara behöver ha det på mig.

Hysteriiii

Roligt när båda ungarna gråter helt hysteriskt. Och vad gör vi vuxna då? Börjar skratta helt hysteriskt. Om jag var ensam sku jag å ha gråtit.

Och jag visste att det inte sku sluta bra om Arthur 1år 8 mån skippar tuppluren. Ungen är som förbytt och vråltjuter och slänger sig och kastar sig och är hysterisk. Inte roligt. Och den andra, mindre, blir igen hysterisk på kvällen när han får vänster bröst. Han testar inte ens det, bara tjuter. Oj, oj mina barn.

Min riddare

Och så kom Micke hem, som en riddare kom han in och tog itu med kaoset. Han fixa tomt matbordet, diskbänken, städa undan alla leksaker Arthur hade kastat ut (och det var alla i två rum, man kunde inte ens gå), satt med Arthur och titta på Mumin. Och sen börja allt igen kännas lite bättre. Och så fick jag också Sander och sova sin andra långa dagstupplur. Han tycks sova länge på förmiddagen och från 3 framåt, däremellan vill han äta/suga och halvt tuppa av men bara ta små korta frustrerande (för mig) sömnstunder.

Sen koka vi kaffe, jag tog en vila, vi åt middag och Micke gick ut med hypermannen Arthur. Sander sover ännu och jag känner att jag klara det. Men det var nog nära att jag sku ha krypit upp i ett hörn och bara gråtit och varit ännu mera baby än vad mina babyn är. Men jag höll mig som den vuxna jag borde vara.

Men om en vecka far Micke på repövning för en vecka. Det undrar jag hur jag ska överleva, eller hur mina barn ska överleva det, beror på hur man ser det. Sku nog aldrig klara dethär ensam, herrejess så jobbigt det måste vara.

No way

Just nu går tankarna från: "jag säger upp mig som mamma" till " att det är bara en dag i mitt liv, om 40 år kommer jag inte ihåg det" till att " Arthur är ännu jätteliten och menar inget illa" till "jag blir gaaaaalen" till " vad fan ska vi göra med Arthurs somnande?"

Å ja, Arthur vägra somna för vilan fast vi höll på i 1,5 h. Han är slut, jag är slut och denhär dagen slutar INTE bra.

Vi överlevde

Vi for till parken.

Sander sov så sött i vagnen.

Gung, gung.

Sen gick vi till Lindex och köpa solglasögon åt mig.

Jag konstatera att det inte är så farligt fast Micke jobbar, han är ju ändå antingen för eller eftermiddag hemma. Idag kom han hem ren 3 och före det hade vi bara haft en kris: nyvaken, småtrött, blyg, famnsjuk Arthur och trött Sander som ville ha sömnbröst. Som tur finns shaun the sheep.

Rabarberpaj

Jag älskar rabarber och speciellt rabarberpaj. Så idag köpte vi lite rabarber på Hagnäs torg och gjorde en mumsig paj. Den är slut ren.

Receptet:

Botten:
100 g smör (rumsvarmt eller lite värmt i mikro)
1 dl socker
1 ägg
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Fyllning:
Rabarber i bitar
2 dl gräddfil
1 ägg
1 dl socker

Sätt ugnen på 200 grader. Rör ihop alla ingredienser för bottnet till en deg och kläm ut i form. Förgrädda 5-10 minuter. Blanda ihop gräddfil, ägg och socker. Sätt rabarbern på och häll sen över gräddfilsblandningen. In i ugnen ca 30 minuter.
Njut!

Min natt, en bra natt

Igår kväll var Sander inte riktigt nöjd och fick till slut 50 ml ersättning och ännu mera bröst. Halv 11 somna han vid bröstet när jag satt i soffan. Flytta honom till sovrummet på en babydyna i vår stora säng. Han öppna lite ögonen vid flytten men fick tutten och somna sen sött. Jag gick snabbt och tvätta mig och hoppa bredvid honom.

När jag vakna nästa gång hade luftfuktaren ren stannat och klockan var halv 3 (4 timmar sömn i sträck är sällsynt). Ger ett bröst men han somnar typ genast bort och jag vill fortsätta sova så det får bli vid 1 och jag vet att det snart är väckning igen. Typ kvart före 4 är det dags för lite mera bröst men de va också en 5 minuters grej. Halv 6 däremot är det skit dags och spydags, också väldigt vanligt där 5-6 tiden. Så han äter lite och så kommer det mycket ut. Sen går vi och sova igen med tutten i mun. Kvart före 7 duger inte mera tutten och då är det dags för första stora amningen och lite mera kakkablöja byte. Å så var natten slut och det var igen morgon.

Med Arthur hade jag massa sånahär inlägg så måste ju nu å dokumentera lite.

Och så börjar vardagen

I olika diskussioner (som t.ex. hemmamamma debatten) glömmer man så lätt bort att alla har olika verkligheter. Och den verklighet jag nu levt i i 9 månader är nog inte den vanligaste, men nu är den slut. Både jag och Micke har nu i 9 månader varit hemma och haft i princip lika stort ansvar för hem och Arthur. Ibland har jag studerat mera, ibland han och endast nu på våren i nån månad, så var han mycket borta från hemmet (i biblioteket). Han har varit på studiestöd och jag officiellt vårdledig (men har ändå läst 50 sp under året). Men imorgon ändrar det. Micke börjar jobba och jag fortsätter mammaledigheten (och kanske studierna till hösten) och jag kommer nu att dra hela vardagsrumban till största del själv.

Ibland känner jag mig lat och skyldig om jag tyckt nåt varit jobbigt, för vi har ju ändå varit två stora delar av tiden. Få har den lyxen. Rekommenderar att fixa barn ännu när man studerar.

Men sista dagen av "ovardagen" spendera vi i Lojo på stugan och försökte reda upp lite. Jag såg mest efter Sander, min mamma jaga och lekte med Arthur medan Micke fixa en dörr och moka aska. Nu känner jag mig rätt solbränd och Mickes rygg är grannröd. Det var en skön dag. Imorgon börjar det riktiga hemmalivet, troligen med massa skriksessioner av alla.

Arthur var en riktig landepojke. Så söt med!Sander sov, åt, bajsade (mamma tycker det låter så fult när jag skriver skita och föreslog ordet bajsa istället) och hängde lite i famnen. Han ser så liten ut i andras famnar.

Korngryns-broiler-fetasallad var gott som lunch.

Arthur var så nyfiken och gick omkring och skruva och hamra på allt.Han är nog så gullig, duktig, härlig...bara bäst!

Och ännu om min åsikt i hemmamammadebatten. En gul apelsin har helt samma åsikter som jag, jag tänkte också som Joanna före och efter barnen och Eva kommer just med de rätta frågorna.