Det fanns en tid då jag jättegärna ville ha barn, men ännu vänta på att Micke sku bli klar (här är då den långa storin). Och fast vi båda visste att det sku vara rätt snart så sa vi det inte åt någon. Om nån tala om barn så sa jag att det är något som vi funderar på sen efter 4-5 år, fast jag visste att det inte var så. Hade också övertala Micke att inte säga något åt nån om att jag vill ha barn. När vi prata med prästen före bröllopet sa vi att vi nog vill ha barn, efter kanske sådär 10 år. Då var jag ren gravid och det var ett väldigt önskat tillstånd.
Jag var jätterädd att människor sku döma mig och säga att vi borde vänta och studera klart först, för min kropp bara skrek efter en baby, ju. Sen var jag rädd att nån sku övertala Micke att det var fel. Jag var rädd för att människor sku önska att det sku vara svårt för oss att få barn, och jag var rädd för att man sku tycka att det var bra ifall jag fick missfall (vilket jag ju va livrädd för). Jag ville bara inte bli dömd för min önskan att få barn, den var ju så stark.
Därför är jag stolt över migsjälv att jag vågar skriva att vi i något skede tänker på en tvåa. Vi har rätt till det och ingen ska döma. Vet en som säkert sku göra det, men hon läser så sällan min blogg så hon behöver inte ännu veta att det ens finns i tankarna. Min mamma alltså, som tycker jag har potential till så mycket mera än att bara vara hemma med barn. Men jag älskar ju att ta hand om Arthur och ser det som så viktigt.
Och fast min kropp igen börjat känna babylust så förstår nog min hjärna att det inte är smart. Micke måste bli klar så att han kan börja jobba, vi måste flytta, jag vill bo i radhus med gård, jag borde studera, Arthur måste gå bra så att han inte behöver vagnen osv. Bara för att klargöra att det nog inte sker nåt inom nära framtid.
Sen ännu när jag är så ärlig så vill jag skriva att det inte är okej att röka när man är gravid eller när man har småbarn i närheten. Tycker att det är väldigt skit stil.
9 kommentarer:
Ingen annan än du och din man har rätt att ha åsikter om när ni ska ha barn och hur många! Du är ung och hinner göra hur mycket som helst i livet ännu, om du vill koncentrera dig på att vara mamma nu är det precis det du ska göra! Skit i alla "borden".
jag känner igen det där, att man utgår från att folk på nåt sätt ska vilja motarbeta en när det gäller saker man väldigt gärna vill ha: tror ändå att det kanske är en överdrift från ens egen sida, att man klättrar upp på barrikaderna och är något enormt defensiv utan att det kanske ens skulle behövas.
jag brukar också hemlighålla planer och önskningar just för att ingen ska kunna säga "detdär får du aldrig!" eller "det lyckas aldrig." det är liksom lättare att servera folk fakta, sen när det redan är just fakta.
men du, man ska alltid följa sin magkänsla. den vet vad som är bäst för en. ingen annan gör det.
Mjau: Skit i alla borden! Så bra sagt. Men ibland är det lättare sagt än gjort.
Sara: Det är nog sant. Man tror att man får mycket motstånd fast saken kanske inte är så, men endå vågar man inte riskera. Jag är annors jätteöppen och berättar mina planer åt alla som bara orkar lyssna, älskar ju att planera! men dethär var en sån sak som jag inte våga tala om alls. Men ja, magkänslan ska nog följas.
Jag hade också lite så. Det fanns vissa (av mina familjemedlemmar och släktingar) som jag inte alls såg fram emot att berätta för att vi skulle få bebis. Tyvärr fick jag också några kommentarer som sved lite så jag berättade. Och väldigt många frågade hur jag skulle göra med studierna innan de ens sa grattis... Det suger att folk inte kan låta en sköta sitt liv ifred utan måste ha en massa åsikter om det. Är man väl vuxen torde man nog klara av att veta vad man vill.
Det är så skit att få höra något negativt när man berättar det mest positiva som finns! Svårt för vissa att förstå att man växt upp och inte är ett litet barn mera.
Det märks att du är ung, eftersom du ens funderar på vad andra ska tycka och tänka. Men sådana tankar "växer bort" med åldern... Onödiga tankar som tar alldeles för mycket energi.
Vet inte riktigt om jag håller med dig anonym. Jag tycker inte att jag är en sån person som bryr mig alltför mycket om vad andra tycker och tänker, vet många som är äldre än mig som tänker mycket, mycket mera på det. Så tror inte det har med ålder att göra. Det har nog bara med ämnet att göra. Ville inte bli påverkad av andras tankar så att de sku ändra vad jag ville då.
Bra Michaela stå på dig säger jag som har 2 barn redan och var "myycket" tidigare än dig ut med mitt första.(Vi skall nog inte skaffa flera dock)
Läser ganska ofta din blogg och tycker att du verkar tänka hemskt likt det jag gör, men jag är så dålig på att kommentera.
Fortsätt bara i samma stil och gör vad som känns rätt för er så klarar ni er bra.
Kramar
Roligt att du läser Jenny, trevligt att veta att nån "hör" vad man talar här för sig själv.
Skicka en kommentar