Det som mest oroar mig är ormarna. Jag tål inte att se dem, jag typ dör av bara det. Och det andra är att jag hela tiden måst springa efter Arthur och se till att han inte stöter på en. För fast nu min mamma påstår att där bara finns snokar, så är det många som säger att de sett huggormar där. Och huggormar och barn är ingen bra kombination.
Nåja, hoppas vi inte stöter på såna. Arthur ska bara få krypa på gräsmattan och upptäcka naturen. Som tur hittades en låda med Mickes gamla kläder i storlek 80, perfekta att ha som landekläder. Ingen skillnad fast han klåttar mat på dem eller får gräsfläckar på knäna.
Inne är han oftast blöjpojke för vi har så hett, men gick till posten med honom i bärväskan så då fick han lite nytvättade gamla kläder på sig. Och det intressanta var att Micke typ bara haft på sig sparkbyxor och t-skjortor, inga bodyn eller byxor.
2 kommentarer:
Jag kan inte förstå att han blivit så här stor! Tänk så de växer fort.
Jag vet. Och fast alla med barn säger att det går så fort så tror man inte ändå det före man själv märker att oj vad fort det går. Han var ju just min minimini baby.
Skicka en kommentar