Råttboet

Vi har nog en så skojig liten son. Var idag lite irriterad över situationen men han är alltför söt och god för att man ska kunna vara störd på honom. Micke var idag till Hangö och söka sin cykel, så jag var ensam med minimister kläng ända till 4.

Från halv 3 till 4 satt jag på vardagsrumsgolvet. Om jag gick till köket, nånstans, så kröp Arthur snabbt efter och börja klättra upp på mina ben och dra ner mina lösa hemmabyxor tills jag tog honom i famnen. I famnen sku han bara klänga till alla möjliga ställen och jag sätter ner honom. Nej, sen ska han upp igen och så höll vi på. Men när jag sitter på vardagsrumsgolvet så kan han leka hur bra som helst för sig själv. Inget problem. Så jag läste tidningar, för vad annars kan jag göra? Arthur vill inte leka med mig, men jag kan inte göra nåt annat. Fast lite tidningar kunde han nog läsa med mig. Resultatet var att inget blev städat och vardagsrummet ser ut såhär:

Kaos. Och bordet är sällan så städigt men Arthur tar allt som finns där så det måste vara rätt tomt. Han fick också blomglaset och falla ut idag. Vatten överallt. Oh, ho.

Såhär ser det ut genast när man går bort. Han drar en i byxbunten.

När Micke kom hem så var Arthur också missnöjd och kröp efter den föräldern som inte satt på vardagsrumsgolvet. Så vi båda fick sitta där och han var nöjd och klättra på oss. Han är nog för söt. Sen har han också börja tjuta väldigt högt när man talar i telefon, så man hör inte alls vad den i andra ändan säger. Han liksom pratar. Väldigt högljutt. Och skrattar och gör roliga miner och jessus vad härlig han är. Han är en så underhållande minimänska.

Sen sku jag äta äppel. Men det fick jag inte. Arthur sku ha. Så han stod i 20 minuter och gnaga på äpplet som jag snabbt försökte äta bort skalet för. Antog att skalet är farligare än mina munbakterier, men där sku säkert en tandläkare vara av annan åsikt.