Amningsslutet

Inatt 00.40:

Sander gnylar, dags för första nattmålet. Sätter mig upp, tar dynan i famnen, Sander på dynan och bröstet i munnen, ett helt megafullt bröst dessutom. Och så väntar vi på att det ska börja rinna till och att jag får höra de helt underbara klunkande ljuden när min kropp kan förse barnet med mat.

Tankarna virrar i huvet: De rinner snart till. Tänk på nåt annat. Vad annat? Skåpena? Huset? Slappna av, det kommer nog. Fan jag är trött. Varför händer inget. Tänk att nu kommer det! Nu kommer det, aj inte, faaan. Jag hatar att amma. Nu slutar jag. Nej, slappna av, det kommer nog. Det är ju det bästa och lättaste. Sander sug bara lite till så kommer det. Nu kommer det.... Sander suug! Försök lite till, snälla. Det kommer nog. Aaah, koppla av. Tänk inte.

Och sen galltjuter Sander, jag byter bröst, han tappar nerverna på det med. Jag försöker klämma samtidigt som jag trugar ungens huvud mot bröstet men han bara gallskriker och vill ha mat.

Öppnar ersättningen, häller i flaskan och ungen drar 160 ml.

Därför är det slut nu. Lite ammar jag ännu för att inte få stockning och så att Sanders mage inte tar det alltför hårt.

Jag kräver rätt mycket av mig själv och därför tar jag dethär extremt hårt. Jag vet att efter någon vecka/månad när det bara är flaska som gäller, då kommer jag att vara okej med det. Men just nu, och speciellt till kvällen, har jag det så extremt jobbigt. Tankarna virrar i huvudet och jag tänker att nu ska jag ännu lite till orka, men sen vet jag nog innerst inne att allt blir mycket lättare om jag ger upp. Jag börjar njuta av matningstillfället och inte stressa över det. Då vet jag också om han är hungrig eller inte för ibland så skriker han bara åt bröstet fast han är hungrig. Och jag vet ju att det blir bra folk av honom också på ersättning. Och att jag ammat honom 3 månader är ju bra det med, som min mamma påminner mig. Och jag vet att jag inte ska ha morkis över detta, men just nu när jag är inne i det så har jag. Jag ville ju så gärna amma länge/längre denhär gången. Och jag tycker ju om det. Har inget emot att dra fram bröst när och var som helst. Men det är bara så påfrestande när det inte händer nåt och inte rinner till när barnet är hungrigt. Och Sander gillar ju flaskan, då får han mat genast och i mängder. Sen sover och somnar han också så mycket bättre. Så det är bara positivt, men ändå så tungt.

Och det tråkiga är att det sluta helt på samma sätt med Arthur. När det sluta rinna till på natten så var det början på slutet, för viktigast är ändå att ungen är nöjd. Men Arthur var då ren över 5 månader och hade börjat få fast mat. Sku gärna också nu ammat tills han får fast mat, men nu blir det nog inte riktigt så. Det är inte värt det.