Jag är inte så bitter som dethär inlägget nu låter, och felet är ju i mig och om det nu faktiskt sku stöööra så enormt så sku jag kräva förändring.
Igår kväll efter att Micke nattat Arthur (klockan 10 somna han!) så for han ut på stan och dricka öl med kompisar. Det har han gjort sällan så han var väl värd det. Nå, efter 3 var han hemma och jag gick in med barnen för att väcka honom vid 9. 6 timmar sömn brukar ofta räcka för honom på vardagar när han sitter uppe halva natten och spelar/ser på serier. Nå. Han var helt död och hade huvudvärk och inte alls levande. Så jag tog ungarna och gick ut till parken med dem. Sen skötte jag matningar och sånt och 12-tiden steg han slutligen upp. 9 timmar vila totalt. Och sen är han ännu helt död efter det och vilar nu igen med ena barnet. Jag försöker plocka undan, organisera skåp och kläder.
Jag gick och sova efter 10 igår, kanske halv 11. Amma Sander där en halv 1, sen igen typ halv 3-3, klockan 4 var det lite ersättning (40 ml) och efter 4 så har han minst en gång i timmen haft nån nöd. Antingen så att han velat ha bröstet i munnen (inte mat) eller att jag ska bära på honom (för tutten var bara skit). 7 vakna han på riktigt och halv 8 vakna Arthur. Är det liksom inte jag som sku behöva en massa vila idag?
7 kommentarer:
I know the feeling...
ja. det är DU som skulle behöva vila!
jag skrev ett inlägg om jämställdhet innan jag läst det här inlägget (det publiceras senare ikväll). Texten är med andra ornd abslot ingen pik mot dig.
Däremot verkar du vara en superkvinna som orkar. Jag skulle ALDRIG klara av det du gör. Heja! Och jag hoppas att Micke inser vilken fantastisk kvinna han är gift med.
Jag tycker att om man redan tänker på att det känns orättvist krävs en förändrig. Sku du nu ha accepterat att sköta hem och barn själv sku du inte ha skrivit ett sånt hät inlägg. Varför ska man vara en superkvinna som ska orka med allt? Fast man sku orka, så blir man inte bitter av att känna lite heller orättvisa...?
Problemet med mig är också det att jag har svårt att vila/sova när alla andra är vakna. Jag vill också vara med! Dessutom är jag en morgonmänniska och efter jobbiga nätter är det bara en lättnad att få stiga upp.
Peppe: Bra att du varna, annars sku jag säkert ha tagit åt mig nåt smått. Och jag hoppas också att Micke ska inse det, för jag är faktiskt en helt fantastisk fru =) Idag insåg han det nog som tur, annars sku jag varit väldigt lessen och störd.
Pia: Men ibland så måste ju också den andra få roa sig och vila ut. Och nej, känns kanske inte helt rättvist, men jag ser det lite som en gåva åt den andra.
Det är väl inget fel i dig ifall du känner att situationen är orättvis då den är det.
Att få roa sig och vila ut är viktigt, men det gäller för båda två, du skall också få din del av det!
Åsa: Det ska jag ju. Kanske jag ska kräva en brunchmorgon i lugn och ro, eller sen bara en lugn förmiddag hemma. Fast då tjuter Arthur hela tiden mamma, mamma, mamma och kommer och hoppar på mig...
Skicka en kommentar