Barnens utveckling

Buspojkar!

Här försäker Arthur ge en kram. Han är en snäll storebror och har endast 3 gånger gjort illa åt Sander genom att slänga nåt som träffat honom.

Tåmannen!Och ja, såhär sover vi nu. Arthur i sin lilla bur och Sander som sällan sover i egen säng för att jag inte vill det.

Arthur är snart 1 år 11 månader. Han har nu lärt sig och hoppa jämfota ca 5 cm i luften (har ingen aning när barn lär sig det, men jag tycker att det är roligt). Sen kan han också till min förvåning köra sin sparkcykel och glida med fötterna i luften i flera sekunder. Han är mycket medveten om sig själv och klappar på sin mage när man talar om Arthur, personer och vem som gör vad intresserar. När han klappar på magen betyder det också att han själv vill göra nåt och om man då gör det åt honom är det skriiiik. Till exempel banan är nåt som han ofta ska öppna själv, och sen dricka och öppna dörrrar och klättra in i bilen/vagnen. Han har nu sen vi flytta hem från stugan (1 vecka sen) varit helt utan blöja, inte ens i parken/familjecentret/butiksresor har han haft det och det har inte hänt en ända olycka. Vågar inte ännu säga att han är helt blöjfri eftersom han allt som oftast vägrar vanliga wc:n och måst kanske ha blöja på när vi far nånstans, men som tur är det ännu varmt och han kan kisa ute. Sover gör han 10 timmar på natten och 1,5 på dagen.

Sander är 3,5 månad. Han har just hittat sina fötter, och så vänder han nu och då från rygg till mage, greppar saker fint och vill bara sitta hela tiden. Mmmm. Är vaken typ 1,5 h i taget. Trivs bra när han får vara med.

Och jag då? Jag är rätt trött, men ändå inte tröttare än då när Arthur var baby. Den värsta känslan av otillräcklighet har försvunnit och jag är nu helt okej med situationen. Jag känner att jag klarar två barn helt bra, fast försås är det alltid roligare att vara två.