Just nu är allt så piss och gula skogar som det bara kan vara. Jag är helt totalt fed up med allt och har extremt stort behov av bloggterapi. Och då är allt nog egentligen rätt bra, är bara så trött på allt, så slut, inget tålamod, sku bara villa ha en sekunds ensamhet. Sander har somnat 6 och halv 7 de senaste kvällarna, sen sovit oroligt, vaknat miljoner gånger och slutligen vaknat 6. Men det är inte det, för allt var nog så bra imorse, nu är bara allt totalt skit och ser inget ljus i nån tunnel. Sku bara villa kasta in allt och alla i väggen.
Det börja när vi kom hem. Det var hett i bilen och jag måste sitta bak för att vara nån tröst så att skrikhals Sander kunde somna. Arthur föll tidigare med huvudet in i en stenplatta och var smågnällig, säkert huvudvärk, dessutom såg jag att två baktänder är påväg.
Nå det var då det börja. Och nu är allt skit.
Amningen skiter sig och jag hatar det. Hatar att det skiter sig och hatar att amma. Min kropp och utdrivningsreflexen går inte ihop. När jag är stressad eller trött börjar det inte rinna till, fast ungen suger i minuter. Så när vi kom hem funka det inte alls å Arthur bara marra och hjälpte inte situationen så Sander fick flaska och jag mådde skit över att det igen skiter sig, sku de inte kunna vara lite enklare? Å varför måste det vara så svårt att ge upp? Fan det stör mig.
Och sen blev Sander trött å ville ha mera. Men då hade ju min uno man hällt ut hela burken, och det var ju den sista. Förstås. Så det blev sådär 1 timmes skumpning innan han och Arthur hämtat ny från butiken, för somna går inte om magen inte är proppmätt. Å sen hann Arthur på två timmar kisa 2 gånger i pottan, 1 gång i legolådan och en gång i leksakskorgen. Roligt det med. Och sen måste ännu min kära man kolla vilken ersättning Sander får och vad för blöjor han har. Aaargh liksom!
Å sen måste vi göra badrumsremont och det är inte riktigt vad vi planerat. Det blir dyrare, drar ut på tiden och vi måste göra massa val.
Och nu var allt bra så nu var detta inlägg slut. Nu har jag igen lite ork.
2 kommentarer:
Ehkä tämä nyt ei auta yhtään, mutta ajattelin kuitenkin kirjoittaa. Imetyksestä. Uskon tietäväni miltä tuntuu kun imetys ei onnistu ja kuinka pahalta tuntuu se päätöksen teko ettei imetäkään. Mutta minulla ainakin on helpottanut suuresti juuri se päätöksen teko. Kun päätin etten imetä vaan olen läsnäoleva rennompi äiti lapsilleni enkä itkuinen, stressaantunut ja kiukkuinen äiti oli päätös helpompi tehdä.
Toki sitä ajattelee, että mitä jos olisin taistellut enemmän tai jaksanut vielä hetken, mutta onko sillä väliä enää esimerkiksi viidenvuoden päästä imetitkö vai et?
Paljon voimia sinulle sinne! (meilläkään miehellä ei välillä ole hajuakaan ihan perus arkirutiinesta tai juuri esim. vaipan merkistä/koosta)
Det är just det. I nåt skede måste jag göra ett beslut, men just nu kan jag inte det. Tänker som så att han får flaska då det inte funkar och sen med tiden blir det antingen eller. Vill inte att han är missnöjd, men vill så gärna ändå amma. Tror jag. Iaf tills han får fast föda hade jag tänkt, och då är det en månad kvar. Och du har så rätt, om några år har det ingen betydelse. Men ändå är det så svårt att släppa.
Skicka en kommentar