Att natta Arthur blir bara värre och värre, och då har det alltid varit jobbigt. Men nu har jag kommit på en lösning till dagsnattningarna:
Jag spänner fast honom i resevagnen och så står jag och kör den fram och tillbaka lite. Idag somna han på 5 minuter. När jag försöker dagsnatta så att jag ligger brevid och håller honom på plats tar det typ 40 minuter. Nu funderar jag bara om jag kan börja göra dethär på kvällen å, och månne det sku funka?!
För Sander somnar tidigare än Arthur (typ 8 och så vill han ha lite mat efter 40 minuter och sover sen 3-4 timmar) och när vi alla sover i samma rum så borde ju Arthurs nattning gå rätt smidigt. Det gör den inte nu. Igår höll väl Micke på i 45 minuter-1 timme och då hade vi läst saga utanför ren. Kanske vagnen är lösningen...
7 kommentarer:
Jag tycker du bra kan fortsätta med det om det fungerar, också på kvällen.
Vissa barn har bara svårare att komma till ro, och om det int klarar av de själva så är det okej att hjälpa lite till. Jag brukar vagga Freja i famnen inne i en sovpåse/ gå med henne i vagnen/bärsele. Ibland somnar hon i sängen brevid mig.
Det e inget gråt här men ett enda hoppande, springande och dansande och när man själv är trött så är det lättare att hjälpa till lite.
Men det här är ju bara min åsikt och jag tror att många tycker att det inte är det bästa sättet.
Vi har definitivt ett barn som har svårt att komma till ro. Och det är skönt att höra att andra också tar till knep, för här är det inte heller gråt utan bara en massa bökande, pratande, hårdragande och annat som gör att mitt tålamod inte håller i 1 timme.
Varför gör ni det så svårt för er? Tror du faktiskt det blir mer balanserade individer av barn som känner sig så otrygga att de inte kan somna själva än barn som lärs att somna själva med hjälp av sömnskolor? Bara undrar i och med att du varit så emot sömnskolande och vill vara en "nära förälder"...
Karin
Karin: Men hur ens köra sömnskola på en snart två åring som sover i samband med vår säng? Är ibland rätt desperat och sku nog kunna köra nåt som inte innebär att barnet känner sig övergivet. Och nä, tror nog inte på mera balanserade individer, det är bara att jag vill vara där för barnen när de behöver mig. Jag hoppas och tror att han nog lär sig och somna själv med tiden. Men du får gärna komma med ider om hur köra sömnskola för honom.
Boken "Somna utan gråt", av Elisabeth Pantley hjälpte oss mycket. Metoden funkar i princip vilken ålder som helst, bara man anpassar den efter barnet. /Elin
Vi har också utnyttjat vagnen då kvällarna blir kaotiska. Då kan barnet inte hålla sig vaken med att fara omkring, resa sig och busa, utan är tvungen att lugna sig. Sen när pojken väl har somnat flyttar vi honom i egen säng. Fungerar jätte bra!
Igår var igen en alltför sen kväll och jag hade allvarliga planer på att fixa spjälsäng åt honom så att han sku ha ett begränsat utrymme att härja i... Efter allt kaos ska saken definitivt åtgärdes. På nåt sätt.
Elin: Och jag har ju till och med den boken. Måste bara börja ta tag i det på allvar så blir det nog bra.
Åsa: Roligt att höra. Tror att det här också sku funka utmärkt, för han är trött och vill och sova, men sen är det så roligt att härja på när man ska somna.
Skicka en kommentar