Här bor vi nu. Betong.
Arthur är en så bra cyklare. Här med nya skorna.
Såhär kan man klättra när man har mjuka skor och bekväma byxor.
Sander fick vara i vagnen och hade inga skor alls, men nog bekväma kläder.
Idag har vi släpat ut oss hela tre gånger. Familjecafe på förmiddagen, besök till posten före middagen och sparkcykelstund i Havshagen efter middagen. Det jag mest kommer att sakna när vi flyttar är familjecentret. Det är så nära, där är alltid trevliga människor och Arthur tycker så om att vara där. I Lojo finns det inget som är så ofta, lika nära eller på svenska. Sen känner jag ju ingen där och det gör jag här. Sen kommer jag också att sakna Helsingfors kollektivtrafik för där kommer Micke att ha bilen och jag och barnen får ta oss fram på annat sätt. Men det positiva med flytt till Lojo är ändå att vår familjetid kommer att bli så mycket längre. För tillfället kör Micke åtminstone 2,5 h varje dag och det är mycket tid bort från familjen. Där kommer hans arbetsresa att vara omkring halv timme så betydligt kortare och då kan han komma hem till natten. Nu sover han alltid där när han har kväll och sen morgon. Ja, och sen är det ju den egna gården, lekparken, pulkabacken, stranden...
Arthur är så bra på att sparkcykla, det är helt otroligt. Han bara glider fram med benen i luften, jag trodde aldrig att han sku klara det så bra. Men han är jätteförsiktig och lyssnar på allt jag säger och i nedförbackarna far han så sakta. Men dethär med barnskor. Jag sku köpa nåt billigt åt Arthur till hösten/nu. Och det fanns ju nog skor för under 30 euro, men de var ju så hårdbottnade att han hela tiden sku måsta ha foten rak. Och det är ju inte roligt att leka om man inte kan böja foten. Så jag köpte dyra, och bra, ett par goretex viking i storlek 27. I dem kan han springa och klättra och sitta på huk. Skor är nog ändå jätteviktigt och viking är bra märke.
Allt ändrar så snabbt med babysar. Hade helt glömt hur snabbt det går. Konstatera idag att Sander alltid sover för sig själv nuförtiden, aldrig mera i famnen (somnar i famnen gör han ju nog fast han har nu tom några gånger somnat i vagnen och bilen utan skrikfest först). På sommaren var det nån tid han bara kunde sova i famnen och när han blev nersatt så vakna han genast så alltid det fanns en ledig famn fick han vara där och då använde jag massor sjal, nu är det länge sen sist och jag tvätta den just för att sätta bort den. Nu är det ergon som gäller.
Eva skrev idag om sömnskolor och jag vill skriva om det lite också. Jag tycker inte mera lika starkt att sömnskolor är det värsta som finns och jag tror till och med att AW är av den snällare sorten för du är ju med barnet hela tiden (dåligt är att du inte "får" ta upp barnet och trösta). Det jag fortsättnigsvis inte gillar med olika metoder är att det finns korkade människor som tar allt på för blodigt allvar och gör exakt vad nån annan säger utan att tänka själv och tillämpa det till sin situation. Kan aboslut inte acceptera att man inte lyssnar på sig själv och i så fall tillåter sig att göra nåt man inte tänkt, tex ta upp ett hysteriskt barn. Att buffa ett smågnällande barn är nog säkert inte världens undergång. Och här kommer vi till hur olika människor och barn är. När Arthur var mindre och lämnades ensam i rummet för att somna blev han helt galet hysteriskt och det är därför jag har så emot skrikskolor, för när ett barn är så galet lesset så måste det nog få tröst. Men kanske andras barn inte är lika hysteriska och inte därför upplever det som så hemskt. Men jag sku kunna tycka hur mycket som helst om dethär så därför slutar jag nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar