Jag har haft svårt med uttryck "om mamma mår bra, mår barnet bra" i sammanhang där det handlat om att mamman varit och roat sig eller gjort nåt annat "onödigt". Jag har också haft svårt att förstå att man berättigar något med att "det är bäst för barnen" fast det i sig inte behöver vara så.
Men nu förstår jag. Jag förstår så bra. Jag förstår också någorlunda varför man väljer att sätta äldre små syskon på dagis för att orka ens lite bättre.
Idag nådde jag botten och det kommer aldrig att ske igen. Trodde jag var supermänniskan med någorlunda långt tålamod. Idag for det, och rejält. Fy fan med mig. Jag är bara vanlig och klarar inte alltför mycket.
Så den nya medicinen för mig före hela familjen far illa: Egentid åt mamma, helt utan barn. Det börja idag. Ett glas skumpa med Lee, hårklippning, pizzaätning och dagboksskrivning. Som mamma måste jag se nåt annat än mina söta små gullungar för att de ska ha en någorlunda vettig mamma.
Och sen kommer jag också att trappa ner på amningen med tanken på att sluta snart. Det är inte bäst för Sander, men eftersom det stressar mig och gör mig irriterad och störd på Arthur och alla andra med så är det mera harmoniskt och lugnt att han bara får ersättning. Nåt jag aldrig trodde jag sku säga. Jag är ju faktiskt rätt pro amning. Men nu förstår jag så bra med vad man menar då man säger att nåt är bäst för barnen, fast det i sig inte är det.
3 kommentarer:
Fint! Det är så viktigt med egentid, att få göra nåt annat, vad som helst, så länge man får lite omväxling i vardagen! Alla har olika stort behov av egentid, vissa mer, andra mindre. Men hur mycket det sen än är måste man ha det i en viss mån för att funka som en normal mänska! Det är viktigt att komma till instikt med detta, att varken du eller jag eller nån annan är någon supermänska som klarar allt. Man måste inte klara allt. Man är helt tillräcklig som man är, så länge man tar hand om sig.Fint att du börjar tänka lite i andra banor :) Kram
Om amningen annars. Visst vore det fint om man kunde helamma utan problem, det vore ju det bästa för alla. Men alltid går det inte så som i läroboken, inte ens med amingen, som borde vara helt naturligt. Lika lite går det alltid som i läroboken med förlossningar, graviditeter osv. Vi har alla så gott som samma utgångslägen, man alla är ändå stöpta i olika form. Så ska det vara och det är okej.
Men jo, jag tycker du ska koncentrera dig på att du har en lugn och nöjd bebis om du ger ersättning istället för att amma. Det är väl det viktigaste. Han vet nog inte skillnad på vad som är "bättre" och "sämre", han tar det som han trivs bäst med. Så skit i amningen om den bara stressar i onödan och koncentrera dig på att njuta av dina nöjda barn :)
Tack för dina kommentarer. Det är skönt att nån hör och förstår. Och man måste ju inte klara allt, men jag är helt grym och börjar sen tänka på alla som är flera veckor i sträck ensamma med sina barn, eller alla ensmma föräldrar och så känner jag att nu måste jag ju orka mera. Men man ska ju inte jämföra sig.
Och sen så känns det lite fräckt att barnet är nöjdare med flaska, lite som att man ger upp för att det ska vara lättare. Fan med tankar i huve. För jag håller ju så med sig.
Skicka en kommentar