Dag 1

Hej

Nu ár vi dà i vàrt hotell club maspalomas uno pà gran canaria. Resan hit gick sà bra som den bara sku ha kunna gà. Micke checka in igàr kvàll sà vi kunde sova ànda till halv 5.

Flyget gick helt perfekt med Arthur. Inte alls svàrt att flyga med honom. I bòrjan titta vi ut, sen gjorde vi nàt i tvà timmar à sen somna han och sov i 3 timmar (!) i vàra famnar. Sen var det bara 1 timme kvar. Tvà gànger skrek han. Nàr Micke sku ta honom vid sàkerhetskontollen och nàr jag i flyget sku pà wc. Jag fick ta med honom. Och ànda missòdet var nàr han sòndra kaffemjòlken i planet òver sig sjàlv. Lite tràngt var det fòrstàs, speciellt dà magbabyn var extra sparkig och sparka konstant.

Hàr àr skònt. Solen har idag tittat fram nàgra gànger men fast den inte varit framme har det varit milt och skònt, var tom. i poolen en gàng idag. Och Arthur i minipoolen, dit han lyckades snubbla och fara under hela tvà gànger och bli ràdd, ràdd. Men jag àr tròtt, sà jàkla tròtt. Arthur somna just (har tid 18.35, dàrtid 20.35 och dà ha han varit vaken sen finsk tid 11.30) och allt har varit nytt och han har varit sà nyfiken och glad och sprallig. Men jag sku bara ha villa sova och inte orka med allt yrande. Har tex blivit nerkisad 3 gànger (helt eget fel dà jag inte tagit i beaktande att han idag druckit dubbelt mer àn vanligt) och att vara i butiken var en total katastrof. Nà, ska snart gà och sova och hoppas att vi inte vaknar fòre 7 imorgon och dà ska jag vara pigg och ha upptàckarglàdje.

Reseförberedelser

Inhandlat idag. Det mesta är för ditresan och hemresan. För ditresan behövs iaf pre-moronmål, moronmål, lunch och mellanmål i matväg. Luften är ju så torr i planet så mycket dricka är bra, och fast jag inte annars är en vällingfantast så är det ett perfekt resemellanmål med tex en banan eller smörgås. Till lunch ska jag koka makaroni och ärter.

Och så kom böcker från barnen bokklubb helt perfekt idag! Planunderhållning.

Imorgon klockan 6.20 (på moron!) borde vårt plan lyfta. Idiot-jag tyckte det var en bra ide att flyga så tidigt, undrar vad jag tänkte då... Nå jag ville hellre flyga Finnair som far 6.20 än Thomas Cook som sku fara typ 8.20, och sen var det lite billigare. Så vi får stiga upp 4 imorgon och hoppa i bilen (mammas bil, hon e i Kina och shoppar och kommer på söndag och tar hem den igen) undrar vad Arthur ska tycka om det. Drömmer ju om att han sen somnar i planet och sover lite av den 6 timmar långa flygresan.

Dator tar vi inte med, då sku vi bara sitta vid den och gräla med Micke om vem som får vara där. Så misstänker att det blir vääldigt lite bloggande nästa vecka.

Idag och framtiden

Jag är i skolan. Har varit här från 9 och ska vara här till 6. Ekonomistyrning, intercultural business och international trade och globalization är vad jag har idag. Allt som egentligen är rätt självklart för mig och på det viset inte så intressant eller motiverande. Men det är de enda kurser jag har nu och det är roligt med program för hjärnan.

Har funderat lite över framtiden och kan helt enkelt inte komma fram till nåt. Jag sku villa bli snabbt klar så att jag sen sku kunna börja jobba på en karriär. Men å andra sidan kan jag inte tänka mig att vara borta hemmifrån varje dag från 8-5. Men endå sku jag villa ha ett intressant varierande jobb som ger mig mycket, inte endast ekonomiskt utan också sådär annars.

Och när ska jag bli klar? Har ju ingen aning om det. Borde göra 3 månaders praktik och det är den som är jobbigast att få in. Jag vill inte jobba i hela tre månader och missa så massor från mina småbarns liv. Jag hoppas att jag nästa läsår ska kunna ta nån kurs, det kan gå eftersom Micke säkert jobbar skift, och kanske han tar ut lite föräldraledighet (om det nu går om man just börjat jobba?!) så kan jag få undan några kurser. Men sen hösten 2012 så sku magbabyn vara typ 1 år och 4 månader, så som Arthur nu, och jag vill inte heller sätta honom i dagis så tidigt, så det gör det ju också problematiskt med att bli snabbt klar.

Men jag sku ju villa komma ut i arbetslivet nångång. Jag sku villa ha en stor familj, iaf 3 barn (okej det har alltid varit max 3, men idag sa en lärare att han hade 4 och det lät trevligt) men jag sku också kunna villa resa överallt i världen. Fara på Safari och solsemester till Tanzania, besöka kengurun i Australien, dyka i Thailand och sola på Aruba och Seychellerna. Och för det behövs pengar, men jag sku ändå villa ha massa tid för barnen. Sen vill jag också bo på ett trevligt ställe i ett trevligt och rymligt radhus.

Kombinationen går alltså inte riktigt ihop. Eller borde väl komma på en bra företagside och sen bli miljonär på det.

Roligt med amningsskydd

Jag behövde inte amningsinlägg så värst länge när jag amma Arthur, men har ännu en låda kvar, och det har kännts onödigt att kasta dem. Som tur kommer ändå vår tvåa ganska snart så att jag får använding för dem igen. Men före det så är de väldigt underhållande för Arthur. Man ta ut dem ur riktiga lådan och fylla klädlådan med dem.
Och på bilden är det faktiskt rätt städigt...

Har hänt

Favoritstället. Står på stolen och tittar ut på alla bilar och grejer som kör förbi. Eftersom majssoppan inte smakade som lunch idag är jag en snäll mamma som erbjöd kalla kokta makaroner så att magen skulle bli lite mätt. Och som han sluka i sig dem!

Detta har hänt sen sist:

Vi är tillbaka i stan.

Vi har pottränat massor. Så mycket att Arthur inte vätt eller smutsat ner en enda, som i ingen, noll, blöjor på 3 dagar. Inte ens på nattsömn/dagssömn. Har satt honom på pottan typ varje timme och han vet att då ska man utföra sina bestyr så han gör det. Helt otroligt.

Arthur är frisk i huvud och kropp men ännu helt prickig så vi undviker barn och gravida denhär veckan. Urtråkigt tycker jag. Som tur har jag skola imorgon och på torsdag så Micke får hitta på aktiviteter. Och på fredag kan jag packa för på lördag far vi till Gran Canaria.

Arthur blev 1 år och 4 månader igår. Min lillebror fyllde 24 på söndag och Arthur är ju född en dag före mig. Det betyder att jag var såhär gammal som Arthur är nu när jag blev storasyster. Jag förstår bra att jag hade tutt länge, länge.

Vi har ätit en massa butiksköpt bullalängd, speciellt Arthur. Men när man är sjuk är det ju viktigast att få i sig nåt, och bulla är ju inte så farligt. Spciellt som läkaren rekommendera glass. Men där går gränsen. Glass får han inte.

Som det märks har jag inte gjort nåt annat än hängt med Arthur. Men det är roligt. Iaf nästan hela tiden.

Diagnosen

Och denhär gångens diagnos var enterorokko. Inget i örona denhär gången heller, men eftersom Arthur endast har vax i sina öron är det ett helvete att kolla öron med honom, och det var så nära att jag grät när vi med all kraft håller i honom och läkaren för 10:e gången drar i örat för att suga ut skit med maskin och Arthur bara vrålar att han inte vill. Han grät genast när han såg henne. Hon titta, sög, titta, satt droppar, vi vänta, hon sög, sög, sög och titta. Och detta på båda örona. Och Arthur var hysterisk varje gång. Värsta nånsin.

Nu är vi i Pojo och han har grymma blåsor på sina ben och jag kan bara inte tåla jobbig hud. Och sen sku jag så gärna sova. Men det lär inte bli så mycket av det på några nätter. Tydligen ska han få blåsor i mun som ska spricka och göra ont.

Livstecken

3 hemska nätter. Inatt värst. 11 igår kväll när Arthur bara grät reservera vi tid till läkare för idag över internet. Hur smart är inte det! Han fick överraskande nog feber igår på eftermiddagen å och har petat sig i örat. Nå vi får se om där är nåt.

Annars så far jag och Arthur till Pojo idag. Micke har killveckoslut. Nå. Jag är iaf död. Men lever nog.

Fortsättning på pottstoryn

Ingen vill höra sånthär, men jag måste få komma ihåg denna grej. Är bara så stolt. Hur kan mitt troll vara så duktigt?

Var på familjecafe idag. När jag gick på wc kom Arthur med och gick på pottan och kisa, så han visste att där fanns potta. Efter att han ätit och gått och leka kom han till mig efter en stund och var lite sådär obekväm och peka/peta på blöjan. Jag tänkte att kanske, kanske vill han på pottan, hur otroligt det nu än sku vara. Och det var ju just det. En liten klick hade hunnit komma i blöjan men resten kom på pottan. Var typ helt stum av förvånan och stolthet. Mitt i leken sökte han mamma för att gå på pottan och skita. Och han är ju bara 1 år och 4 månader.

Gravidstatuts vecka 25

Att få en magbild är typ omöjligt. Fast jag har platt bak är jag nu inte såhär platt och magen är definitvit inte såhär stor, men när man har en klängapa i famnen så putar man ju ut magen.

Men där står nog någo upp iaf, en liten söt bula som inte på nåt sätt är i vägen. Här v. 25+1. Apan är här på mitt huvud.

Krämpor: Få. Foglossning när jag springer (efter Arthur) och sammandragningar (när jag t.ex skuffar omkring Arthur i hans gåvagn) och mera toalettbesök än tidigare. Brösten känns också lite mjölkiga och sku gärna amma dem tomma. Men rätt lite eftersom jag första gången kom på att "ajo jag är gravid" när vi varit vakna i 1,5 h.

Klädstatus: Har inhandlat två nya gravidbyxor/leggings. Mest för att jag inte hade någo byxor och också för att de är så sköna och spänner ingenstans. De enda gamla som var hela är inte så stretchiga. Mera graviditetsrelaterat kommer jag inte att köpa.

Inhandlat till babyn: Inget.

Rörelser: Känner då jag fokuserar och känner efter, men inget som stör nattsömn eller dagstid.

Tankar: Väntar sååå på att lära känna en ny människa och sku gå helt sönder om nåt gick snett. Ska bli så spännande att se hurdan individ som ploppar ut. Väntar också jättemycket på förlossningen, denhär gången ska iaf nåt filmas och jag vill göra det naturligt.

Stolt mamma

Det lilla duktiga trolle tror att han ryms in i i lilla kastrullen

Jag gillar att ha koll och därför försöker jag också hålla ögonen öppna och vara uppmärksam över grejer som kunde underlätta livet med Arthur, som t.ex. att äta själv, tuttavvänjning och potträning. Självätande går dåligt, han har sin egna sked som han tar några skedar med, men intresset för att äta en hel måltid finns inte där, men ökar hela tiden. Tutten får han iaf ha över resan, sen ser vi, just nu är han också i nån separationskris så kanske det blir sen nångång.

Men pottandet. Vi börja pånytt 18 dagar sen, typ från noll. De första 5 dagarna fick jag tvinga ner honom på pottan men sen satt han där, nu gillar han att sitta där och det är inget problem mera (bara ibland om han är för nyvaken). Kiss kommer alltid efter nattsömn och dagssömn och ibland annars också. När han skiter så klämmer han så att man hör det, så kanske sådär en max fem gånger bar jag honom till pottan när han stöna, men nog så att det hann komma i blöjan först.

Och sen igår morse så hörde jag ett stönande från köket, och efter en sekund är Arthur där och vill nåt och det var inte famnen, joo han ville på pottan! En klick hade hunnit komma i blöjan men det rediga lasset kom på pottan. Men det absolut mest förvånande var idag kväll då jag slötitta på tv och han mittiallt försöker sätta sig på pottan med blöja å allt och för bedjande ljud. Han sökte sig helt själv till pottan! Han har hiffat att det är roligare att skita på pottan och att det är vad man ska göra. Jag är väldigt imponerad, trodde inte att så små kan fatta nåt sånt, men det verkar helt tydligt som om han gör det. Otroligt.

Det var det om mina små projekt. Annars har vi igen allvarliga somna problem och extrem mammighet. Tror de hänger ihop. Svårt att släppa taget om mamma för så lång tid, och då kommer det inte ens på frågan att natta i egen säng, det är gallskrik tills han är ute ur "fängelset". Och sen på natten klättrar han typ över mig och sover på mig så att jag nu inte bara sku försvinna. Måst vara jobbigt och jag är inte alls så förstående.

Transport av småbarn och baby

Jag har inga skolarbeten ännu, Arthur sover, jag dricker te och äter shokomuffins och surfar och söker syskonvagnar.

Jag hade ju allt klart före vi ens bestämde oss för att försöka få ett barn till. En babyjogger city select sku vi ha som transportmedel, där kan man se båda barnen, den har stora hjul, ryms bra in och så. Den perekta syskonvagnen helt enkel. Om man då inte har en hiss som är 76*96 cm stor. Då skiter sig allt. (Och jaaa, jag svär över vår hiss varje gång jag åker den och drömmer om att flytta!)

Nu har då alternativen varit rätt få. Eller egentligen det enda har varit att använda vår nuvarande vagn för båda barnen. Babyn i sjal/bärväska när vi far nånstans och sen när vi är nånstans kan han vara i vagnen och så Arthur på hemvägen. Han sku ju nog kunna gå själv på vårsommaren om vi inte bodde var vi bor. Här kör en massa bilar och utanför huset är vatten utan staket, så om han går måste man när som helst få fast honom, för när man tex går till lekparken måste man gå över åtminstone 5 stora övergångsställen.

Vagnar som liknar Phil&Teds ryms säkert inte in på längden i vår hiss, men en sån sku ändå inte funka då jag vill att Arthur också ska kunna sova dagssömn i vagnen, och iaf vill jag se den nyfödda. Helst båda barnen.

Nu har jag då igen fått upp ett litet hopp, en mountain buggy duo, den är endast 73 cm lång och sku på bredden alltså rymmas in genom hissdörren. Nu är då frågan bara hur lång den är och om en människa också ryms med i hissen, och förstås om ett Arthur barn ryms i den. Och råd har vi ju helt säkert inte med den, men jag måste hitta en vagn som passar oss. Eller flytta och köpa babyjoggern.

Simhallen

En söndag förmiddag kan bara inte bli bättre. Både jag och Micke var smått trötta när Arthur vakna 10 över 7, men sen beslöt vi oss för att fara och simma och det var bästa beslutet nånsin.

1 timme i simhall, lite mjölk, pepsi max, bulla, burkmat, munk, kaffe och resultatet är en sovande Arthur som hoppeligen sover länge. Det ska jag också göra.

Simhallsbesök är bästa familjeaktiviteten ever!

Släktträffen

Igår kväll hade vi släktträff. Det började med en mamma och pappa som fick 5 barn, detta gäng syskon (dit min morfar hör) har tydligen haft bra förhållanden eftersom vi nu igår satt på släktfest som barn och barnbarn till dessa syskon. Och alla kom överens. Jag har nog en helt otrolig släkt när man funderar på det. Den älsta på festen var 93 (totalt var där 4 över 83 och de är hur pigga som helst!) och den yngsta var endast 16 dagar gammal (hon med en historia för sig, hon sov typ 4 timmar i bilstolen, hur kan nyfödda ens sova så länge!?).

Det var med andra ord en helt jättegivande kväll, fast vi nu redan for 11 så att våra barnvakter också sku komma hem nångång.

Arthur och barnvakterna hade också gått helt så bra som jag tänkt. Han bara tjöt av skratt när vi for och vinka glatt åt oss. Han hade suttit i lådan och pruttat och de hade läst böcker i 1 timme och så somnade han på 10 minuter hur snällt som helst. Kan inte ens gå bättre.

Mitt trevliga paket

Efter att jag tagit en barnförsäkring för ofött barn för 590 euro (!), skickat iväg FPA papper för att få pengar och sökt ut ett trevligt paket från pompoli, träffa jag upp Arthur och Micke på Hagnäs torg. Arthur var mer än eld och lågor över alla traktorer, hjullastare, lastbilar, betongbilar, bussar, spårvagnar och hur glad och virrig som helst.

Inte jag eller Micke hade matlagarlust så vi sket i vårt "inte äta ute i januari grej" och gick till McDonald's. Arthur åt en av Mickes franskisar (för jag hade ju en sidosallad!), 1 tugga hamburgare, 4 äppelbitar och halva mjölken. Och för den som inte vet barnmatmängder så kan jag säga att det är minimalt. Därför kommer nu denna välbeskrivande bild in.

1 timme efter Arthurs hälsosamma middag höll det på att bli mister gnäll igen, så han fick en halv banan, och efter det kom han säkert 5 gånger och tog mig i handen, drog mig till köket och peka på bananskålen. Slutligen hade han ätit 2,5 banan. Det är bara så urgulligt när han tar en i handen för att han vill nåt. Sötaste gullebarnet ju!

Men det jag sku fota alltså var simbyxorna, men Arthur ville tydligen att jag sku fota bananen. Imse vimse simbyxorna kom alltså i paketet, likaså en fuzzi bunz one size och en helt härlig bh/topp grej som också kan användas för nattamning. Jag tänker aldrig ta den av mig mera, har haft sån angst och inträngd känsla i mina bh:n så dethär är riktigt räddaren i nöden, och ändå inte för mera än 13 euro, speciellt då jag tänker använda den konstant resten av graviditeten.

Det är så roligt att beställa från nätbutiker. Jag har iaf varit hur nöjd som helst hela kvällen efter mitt fina paket.

Väntar

Jag väntar på att Micke kommer hem från biblioteket. Då får han ta Arthur och göra nåt ute med honom och jag tänker gå till posten och till Aktia för att fixa ny barnförsäkring. Och jag ser så fram emot det, helt galet massor.

Arthur har haft skit förmiddag idag, och då menar jag helt megaskit, så jag behöver nån stund utan buhhhuuuuhuuu haklappen kom i vägen för skeden eller buhuhuuu mjölken var inte framme hos mig på 1 sekund eller buhuuuu mamma läs boken NUUUU (när jag är på vessan) eller buhuuuuhuu ska inte sitta i matstolen men vill nog ändå ha mat.
Sen när jag rastat mig lite ska jag och Arthur ha en kiva tumiskväll, undrar vad för spännande vi hittar på.

Och imorgon, imorgon ska Arthur första gången somna med nån annan än oss eller min mamma. Vi ska på släktfest med Micke och Arthurs gudföräldrar kommer till oss över kvällen för att leka med honom. Och jag har inte alls stressat över det eller oroat mig. Han är så lugn och glad med andra människor så de kommer att gå toppen.

Namnproblemet

Förutom då att vi har sängproblem och transportproblem för det kommande barnet så har vi också ordentligt med namnproblem.

Jag vill själv ha ett namn klart före barnet föds, för då kan jag sen fokusera på nåt viktigare när barnet väl är ute och inte leta en massa namn då. Med Arthur så var det typ enda alternativet så det var nog rätt klart att det blir Arthur men vi ville ändå vänta och se först.

Nu är problemet då att jag gillar ett pojknamn väldigt mycket. Men, det börjar på A. Och när det nu är fråga om 2 pojkar i rätt lika ålder tycker jag inte att det är vettigt med namn som påminner om varandra och sen sku jag inte villa att mina barn har namn som börjar på samma bokstav. Det namnet är då Adrian, ett namn som uppfyller alla mina krav, men Arthur och Adrian är inte riktigt ok kombination.

Mina krav är bland annat att det får max vara 6-7 bokstäver långt, det ska vara ett sånt namn som inte automatiskt blir ett annat smeknamn, det ska vara ett sånt namn som inte alla barn döps till just nu och sen ska ingen otrevlig person heta så.

Micke var lite inne på Gabriel, före nån sa att det är flicknamn (fast det är väl egentligen Gabrielle), sen tyckte jag en stund om Samuel/Sam före Micke sa att det är bibliskt och jag kom på att Sam är flicknamn på engleska, Fabian sku säkert Arthur tycka om för han tycker om Fabian hunden i en av sina böcker....
Ett bra andranamn sku vara Alexander, och sku komma från mitt Alexandra (Arthur har Daniel i mellannamn från Mickes Dave), och om första namnet inte blir på A tänker jag så köra igenom det.

Men uj vad svårt att komma på namn. Jobbigast med att få barn.

Bakmissen

Arthur är en så duktig hjälpreda och vill förstås se på när maskinen brummar.

Jag sku aldrig lära mina barn slicka pinnarna, men när det är så sjukt sött när det gör det! Arthur fick smaka lite socker-äggblanding från vispeln och sen sku han bara ha mera, så jag tvätta dem och han demonstrera väldigt fint hur man slickar visplar.

Har skrytit åt några kompisar om mina sjuuuuukt goda chokladmuffins och så bjöd jag dem till oss och sa att jag bjuder på muffins (de kommer imorgon alltså).

Tänkte att jag förbereder mig i tid så jag gjorde dem igår. Eftersom jag själv var väldigt sugen på dem så laga jag 1,5 sats. Big mistake! Nåt gick fel. Hade antingen för mycket mjöl eller för mycket kakao för smeten blev för hård och därför blev muffinsarna inte alls så kladdiga, men nog ätbara och helt ok. Så eftersom jag nu skrytit om dem så fick jag idag laga nya, och idag hade jag inte tillräckligt med ingredienser för hel sats så det blev bara en halva. Så nu har vi 6 heliga muffins som jag hoppas att blev precis så goda som de ska vara.

Och lärdomen. Jo, man ska inte vara glupsk och laga för stor sats.

Sängproblem semilöst

Idag när jag satt på ekonomistyrning (intern redovisning) kom jag plötsligt på en lösning till vårt problem. En vaavi -säng åt babyn är ju den absolut smartaste lösningen. Och efter 4 månader kan vi flytta, Arthur få större säng och babyn Arthurs spjälsäng.

Skolstart igen

Nu börjar min skola igen. Och det är ju förstås trevligt, att ha någto semismart att göra alltid nu och då. Men det har nog varit helt härligt att vara hemma med Arthur hela tiden nu från långt före julen. Jag gillar att vara hemma med barn. Det kräver lite av en själv, att det finns nåt att göra i närheten och att man har bloggar att läsa när det är alltför tråkigt. Men mig passar det perfekt, speciellt nu igen när jag har nåt semismart att göra.

Bortbytt unge

Och den som tyckte att jag hade det lyxigt på förmiddagen med andra som undehöll min härligt glada unge kan vara lite skadeglada över att höra att när han vakna (halvt väcktes) var han som en bortbytt unge. Inget solsken kvar där. Bara tårar och mera tårar.

Grät i matstolen, grät när bananen var slut, åt tutt och banan samtidigt, ville ha mera banan, ville inte ha den på det sättet, satt blöjfri i min famn och åt banan samtidigt som han smeta in halva i skjortan och andra halvan i mitt hår, grät lite mera, sku inte ner, sku ner, grät över att inte kunna sitta på sin lilla plastlastbil.... jaaa, allt var skit. Så skit att jag fick laga middag med honom i bärväskan. 1,5 h vara det då han var som en igel i mig. Sen åt vi igen och allt blev bra.

Tur. Hur ska det gå med nyfödd som möjligen vill vara fast i en 24 timmar.

Nytt år

Jag är så glad att familjecentrets familjecafe är öppet igen. Arthur älskar att vara där och han vill att alla andras föräldrar skall läsa och leka för honom, mig glömde han helt bort idag, så jag satt bara och drack te helt i lugn och ro. Härligt med såna ställen!

Annars så har året bytt till 2011 och i år blir jag hoppeligen tvåbarnsmamma och har konstaterat att jag borde börja fundera lite på det (eller så har jag bara haft tråkigt). Har kommit till att det är alltför krånligt att fundera på och att det lättaste sku vara att flytta. Ingen vagn med plats för två barn ryms in i vår hiss och man ryms just och just där med vinterrock, en matkass och en vagn, hur fan ska där rymmas något mera? Till exemepl litet barn i sjal och en vagn, eller litet barn i vagn och Arthur nånstans.
Och hur ska vi sova? Överdrivet svåra frågor. Får väl bara fixa allt sen just då vi är i situationen och inte alls fundera. Men jag är en planerare som vill ha allt klart.

Värmefin

3 veckor tills vi hoppeligen dagtid är i + 20 grader. För mig och Micke som har samma storlek året om är dethär ju inget problem, men för Arthur som inte ryms in i sina gamla sommarkläder och inte har några nya är det ju lite jobbigt. Nå mycket nytt behövs ju inte, säkert behvös mycket långärmat och benat där med men vinterskor är tror jag lite att ta i. Så har nu världens problem att hitta skor i storlek 25 som är på en prisnivå för skor som används i en vecka. Ett annat problem är simbyxor för den uppvärmda poolen, finns ingenstans.

Nå vi hitta idag iaf lite rea t-skjortor och en fin (öööh...) sommarhatt som Arthur i butiken älska att ha på men här hemma bara kasta bort. Får se hur mycket den används och hur många gånger han blir tagen för flicka. Men det var det enda vi hitta till ett relativit litet pris och den täcker bra.

Solhatt och sockor från HM och 2 euros reaskjortor från Lindex. Stockmann var för dyrt så köpte inget där, för inte ens de hade vettiga simbyxor.

Och ännu en bild på favoritsysselsättningen just nu: Att vara ute och se på alla snö och plogfordon. Och han är smart vår pojke, med otroligt lokalsinne. Han sitter i pulkan och om man går åt fel håll (alltså inte ditåt var vi sett traktorer nu i flera dagar) så tjuter han och pekar åt andra hållet. Och sen när man går rätt som Arthur vill så möter man alltid nåt fordon. Det är tydligen sånthär stadsbarn underhåller sig med på vintern.

Låda eller ej

Jag kan söka om mammapeng och mammastöd och allt vad det heter från typ 1 vecka sen. Nu är då bara den största frågan. Lådan eller 140 euro. Vi sku säkert få 2010 lådan och detta är nu allt sånt vi kan tänkas ha nytta av:

Tvättbara bh-skydd. Men slutligen inte värt så mycket och har en full låda sen sist och behövdes också sist bara i nån månad.

Tygblöjan sku kunna vara rolig, men jag föredrar ju ändå fickblöjor.

Bok är alltid roligt, men vi har massor och dessutom har vi jollerlarven (som vi faktiskt läst)

Denhär dräkten är fin!

Nagelsaxen har vi tappat, tandborsten likaså och temperaturmätaren gick sönder. Dessutom använder Arthur sin handduk ännu. Likaså täcket.

Dehär var bara så bäst på Arthur. Sku så villa ha ett par till för de gamla är slitna.

Annars har vi alla kläder kvar från sist och lite till. Och detta blir ju inte värt 140 euro, så jag sku kunna köpa det vi behöver och sen ännu en amningsdyna och en större skötväska. Så det lutar nog mot pengar. Men oj vad svårt att bestämma sig, för det är ju så spännande att gå igenom lådan.

Fan med mig

Just nu sku jag kunna skjuta mig själv. Nästan iaf.

När Arthur har fått nåt i pottan går vi och tömmer den på vessan och han får trycka på knappen. Han kan själv klättra upp på vessan och är alltid försiktig när han är uppe nånstans. Så jag lyfte upp honom och stå där för att trycka. Stod brevid och såg på och sku dra ut inlägg från tygblöjan. Han slinta på nåt vis, ramla ner på vessan och därifrån med bakhuvudet först i det hårda, hårda golvet. Och jag hann inte ta i honom. Borde ju ha hållit i honom när han var på vessan, inte dra ut inlägg.

Nu har han en megabula i bakhuvudet, somna gjorde han förstås och jag önskar så att jag var en läkare. Har nu ringt allestans (mammma, Micke, 10023) och fått rådet att väcka honom. Men inte ens i vanliga fall vaknar han när han är i sin djupa sömn och han sku annars också sova nu.

Hatar sånthär och har bara mig själv att skylla! Att jag har orsakat sån smärta åt mitt barn får mig bara att gråta.

Nyfödd sover var som helst?

Jag underhåller mig på AP-tråden på mammapappa.com och konstaterar att det är tur att vissa alltid haft det lätt med att få barn att sova i egen säng, men det är nog inte såhär enkelt alltig:


"Det här är något som jag tänkt på många gånger då flera av er skriver att det är så jobbigt att få en liten baby att sova i sin egen säng. Det är något som jag inte förstår. Om man från första början lägger en nyfödd baby i sängen, så nog sover den. En nyfödd sover ju var som helst."

Jag var väldigt omjuk före Arthur. Tänkte exakt så. Satt ungen i sin säng. Nå. Bra funka det ju i 10 minuter, ett max var väl 50 minuter i sträck. Och nu kan man väl ha det så också. Sova i 10 minuters intervall bara för att han ungen i egen säng, eller sen välja att ha barnet brevid och sova 2-3 timmar. Barn är olika och vissa vill ha mera närhet och sover inte själv, jag är 100% säker på det.

Idag har jag funderat mycket på ilska och när man egentligen är arg. För jag kan inte komma på när jag känner mig rent arg, tycker att där oftast finns känslor som besvikelse eller missnöje med där. Jag är lite out med känslor och definitioner.

Ingen annan har ännnu spytt by the way.

Spy, spy, spy

Efter att Arthur inte varit sjuk sen före julen, då han var sjuk konstant, så börja han idag hosta och upp kom nåt slemmigt i min hand. Nån minut efter kom hans första riktiga människors spya. På mitt ben.

En timme gick och sen kom nästa. Både i min hand, stekpannan, på Arthur och på golvet. Samtidigt hade vi barnlös gäst på besök. Fint. Arthur satt sen nöjt i badet och var hur glad som helst. Hungrig som en varg vid kvällsmålet var han men vid sista skeden rann hela portionen ut tillbaka på tallriken. Sammanfattning: troligen spysjuka.

Och spysjuka smittar ju, så snart spyr väl alla. Jee, jee. Å sen sover vi säkert inatt i spyor. Ännu mera jee.

Aldrig bra

Vi har fått Arthur och sova och somna båda dagssömn och nattsömn (största delen, inatt till 6.15) i egen säng igen efter typ 1 månads uppehåll.

Men det är så jobbigt. Jag har svårt att somna utan honom i sängen och jag vaknar hela tiden, Micke klagar över att han inte sover dagssömn i vår säng så att han kan mysa sig brevid honom. Att sova med sitt barn är nog absolut det mysigaste jag vet, eller kanske att gå hand i hand. Men inom top tvåan är det.

Men jaa, vi vill inte ha en 10 åring i vår säng, och han sover ju bra i egen säng så vi måste bara vänja oss. Setr fram emot resan, då kan vi alla igen sova tillsammans.

Pulkaman

Ännu för framtida minne. 1 år och 3 månaders barn (Arthur) kan åka vanlig pulka helt bra efter lite träning, man måste bara vara försiktig när det går brant uppåt, men annars kan barnet själv styra kroppen så att det inte faller av.

Idag var vi till butiken med vanlig pulka och där satt han så nöjt så. Ända tills han kom på att han kan dra handen längs med marken och sen suga/äta på den urskitiga snön från hansken. Då var han säkert ännu nöjdare. Och mina förklaringar om sjuk mage ville han inte alls lyssna på. Härligt.

Färdigt

Yes. Jag är klar. Nu har jag hela en vecka före nästa kurs börjar och jag igen skall göra skolarbeten. Skönt.

Skall inte, vill så gärna

Idag var det dags för andra rådgivningen för denna graviditet. Allt var bra, bra. Överraksningen var störst när jag steg på vågen och bara hade gått upp 200 gram på 15 veckor. Nå, kolla i gamla häfte och tydligen var det först börjande från vecka 23 jag gick upp mina 11 kilon. Så nu är det ju då jag borde börja hålla koll på vad jag sätter i munnen, men eftersom jag var förberedd på 5 kilos viktuppgång känns det som en säger och jag sku bara villa äta en massa gott hela tiden. Jag hatar vågar och vägningar och det får en inte mig alls att må bra. Dessutom sa jag att jag inte gör sockerbelastningstestet. Arthur var inte mega, jag hade inga probelm då, och jag väger endast 2 kg mera än då och då var det inte nödvändigt.

Ett annat vill, vill, skall inte gäller shopping. Vi, eller mera jag, beslöt att vi före resan inte ska köpa nåt extra än mat. Inga kaffen, inga restaurangbesök, inga kläder, inga tidningar. Inget alltså, bara mat. Nå, nu sku jag då villa shoppa lite tygblöjor med knäppen, solhatt åt Arthur för resan, kanske lite kläder åt honom, sen sku jag villa gå på reor, köpa ett par mammaleggings eller bara gå en dag på stan men det innebär ju massa dyra cafebesök och sånt. Bläh.

Så nu får vi bara hållas i närheten av hemmet och busa.

Pottvång och bitmani

Arthur blev på julafton 1 år och 3 månader. Han börjar ju vara riktigt gammal nu. Han är en så otroligt god och söt humoristisk man, bara när han börjar bli trött, hungrig, när man ska byta kläder eller blöja, då sätter han sig ibland på tvären. Men till största delen söt.

Älskar djur och fordon. Igår stod vi halvtimme på samma ställe och såg en snöplogstraktor flytta på snö, en annan dag studsa han i iver framför tv när han såg björnar. Att gå ute med honom är lätt, där finns alltid nåt fordon som han måste peka på.

Han gillar när man läser böcker, helt störtälskar det och kräver ofta att man ska läsa, för sig själv vill han inte läsa. Böcker har han miljoner av, men det är djur och bilböckerna som är bäst. Och fast vi läser massor böcker, han fick bitar i maten tidigt och han är i stort sett utan tutt när han är vaken så säger han ändå sådär 0 ord. Ibland tror vi oss höra pappa eller mamma, men det är nog bra önskedrömmar. Mmm och såna läten är pop. Men han är ändå lätt att förstå. Bra minne har han också och vet exakt vad för gott det finns i vilket skåp och i hurdan burk saltgurkan är.

Lite motstridigt, kanske iaf, med vad jag skrev igår, har jag börjat tvinga honom att sitta på pottan. Börja med det den första och hoppas att det med tiden blir nåt han ser att hör till vardagen. När man fått ner honom på den jäkla pottan är allt frid och fröjd så länge man läser bok, men att sätta sig är inte alltid trevligt och ibland är jag så dum att jag bara trycker ner honom. Vi hade pottande så bra före flytten och sku gärna se att han börjar skita på pottan igen, orkar inte med skitbytande på motvillig unge. Nu kommer det mängder av kiss efter varje sömngång, men det är också då det är värst att få ner honom. Men när blöjan väl är borta har jag inte så mycket alternativ, sätta ner ungen eller få allt på mig själv. Ger det några dar till och hoppas på förbättring. Det nya året till ära börja vi igen med tygblöjor och känner mig ren så ekonomisk.

En annan otrevlig sak från Arthurs sida är hans bitmani. Han biter mig och Micke. Hårt. Om man skriker till börjar han störtgråta, om man säger nej skrattar han, så nu testar vi med att ropa "pussa, pussa, pussa" varje gång han närmar sig våra kroppar med munnen. Har funkat ok idag, har inte blivit biten.

Ibland äter han bra, ibland dåligt, men mat gillar han, mjölk med. Han sover typ 13 timmar per dygn, oftast 1,5h mellan 12 och 2. Somnar har han svårt med och det tar åtminstone halv timme att få honom och somna på kvällen, oberoende av metod, han behöver väl sin tid.

Magbaby 23+0

Min mage vecka 23+0. Väldigt stor (sarkasm), men man ser ju helt klart en uppbuktning (där var jag inte kan rita en pil eftersom min photoshop tid tog slut). I bakgrunder sitter Arthur och trycker på jullampor och Micke vid datan.

Nu har ren 23 veckor av denna graviditet passerat. Det betyder väl att det finns minimal chans för överlevnad ifall han kom nu men som tur är det ännu 4 månader kvar.

Fast nu har jag börjat vänta så på det lilla livet i magen. Känner hur han bökar omkring och sparkar och har sig och blir bara så kär. Det kommer nog att gå galant med två barn, lite trött och slut kommer jag att vara, men det blir sommar så allt är bra. Vi ska alla sova i samma rum och jag ska läsa mycket böcker åt Arthur när jag ammar. Kanske vi slipper tutt-helvete denhär gången (helt säkert inte, tutt är ju så praktiskt) och då behöver vi inte ens ta bort Arthurs tutt före.

Jag mår bra. Lite sammandragningar nu och då och speciellt om jag är trött. Men så värst mycket tröttare är jag inte och känner mig inte heller så stor och tung, bara lite fet. Men med sköna mysbyxor och hemmatröjor är det inget problem. Jullov är nog så skönt när man inte behöver klä på sig.

Praktiskt har vi inte funderat något alls och kommer nog inte att göra det på länge. Ny vagn sku vi väl behöva, en amningsdyna vill jag ha denna gång och en störra skötväska sku vara praktiskt, sen sku också kanske en ringsjal försnabba saker. Försäkring måste vi väl också fixa före resan och sen måst man väl fylla i kela-papper i nåt skede, tror det blir pengar, vi har inte utrymme för lådan. Kläder har vi ju och kanske, kanske får den lilla nåt nytt, men just nu är ekonomin lite tight så kanske det då är onödigt.

Mjukis föräldern jag

Jag älskar att diskutera föräldrastilar, se på olika föräldrar in action och höra om andras åsikter gällande uppväxande. Det är så facinerande och jag tycker att det är bra att ifrågasätta uppfostrinsstilar och tänka själv vad man vill stå för. Det är svårt att i riktiga livet diskutera sådant eftersom alla gör på sitt sätt, men där är bloggar så bra, man kan få en någorlunda bra insyn i hur olika föräldrar, och också barn är, och att man kan göra på så många olika sätt.

Eva blogga idag om nära föräldraskap och på mammapappa finns det en diskussion om det just nu. Själv hörde jag första gången om det när Arthur var sådär 2 veckor gammal på ett babycafe som gällde sjalar och tygblöjor, hon som prata om dem sa sig vara en AP-förälder, då värka det konstigt. Efter en intervju med Sara skrev jag detta inlägg men vet nog inte så mycket om vad nära föräldraskap är på riktigt. Vet faktiskt typ inget mera än att man ska somsova, bära, amma länge och ta barnets behov i beaktande.

Jag tänker mig själv som en mjukis-förälder och det överänsstämmer säkert mycket med AP-tankarna, men AP är inte något jag strävar efter utan det är nog mera det att lyssna på sig själv och göra vad som känns bra och det är säkert just vad nära föräldskap är, eller så inte. En sak gällande dethär med nära föräldraskap som jag inte fattar är vad tygblöjande eller fingerätande har där att göra. Det har ju inget med saken att göra enligt mig. Eller när föräldrar frågar när man ska bära sina barn. Vi bar för att det var ett måste, enda sättet att få honom att somna och sova lite längre, och för att ha lite händer fria när miniminiman Lönnblad inte kunde sättas ner. Inte sku vi ha burit det lilla knyttet om han sött sku ha sovit i sängen eller legat i babysittern. Alla barn är ju så olika och det viktiga är väl att göra det som passar just det barnet, och kanske då inte bära om behovet inte finns.

För mig betyder mjukis-föräldraskapet att jag alltid tänker det bästa om mitt barn, försöker förstå vad som orsakar det som är dåligt, finnas där och krama alltid när det behövs, också om barnet tjuter för nåt som i min värld verkar urlöjligt, om barnet behöver bäras bär jag det, om barnet känner sig osäker i en ny plats får det sova med oss eller vara i närheten av mig så länge som behövs och vi undviker alla former av skrikskolor. Men det betyder sen inte att jag inte sku använda ordet nej, eller inte ha vissa regler, eller alltid göra som barnet vill ifall det börjar gråta, eller att vi inte sku försöka få barnet att somna och sova i egen säng. Det viktigaste för mig är bara att man ser ett människovärde i barn, att barn faktiskt har känslor som måste respekteras, och att den viktigaste uppgiften för föräldern är att alltid vara där och tro gott om sitt barn och tycka om det.

Blogglust

Jag har så mycket jag har lust att blogga om, att bara få skriva av mig. Men nu är det då så att jag har deadline för en inlärningsportfölj på 25 sidor för miljölogistik på fredag och det måste bli klart nu. Så nu ska jag skriva om transport av farligt gods och komma med några smarta åsikter om det.

Sen, sen kan jag blogga, om t.ex. hur Arthur 1 år och 3 månader är, vad jag tyckte om boken växa inte lyda (som jag fick i salzburg och läste klar där) och så är jag också rätt sugen på att blogga om nära föräldraskap.

Men nu. Transport av farligt gods.

Den slappa söndagen med konsekvenser

Här var vi söta och glad på varandra ännu.

Här var det kväll och Arthur busig, bl.a. satt han själv på tv:n och lekte med fjärrkontrollen vilket inte är ok.

Mat fick han iaf, laga lite stekt ris från föregående dags rester och det blev faktiskt jättebra, tom Arthur åt megamassor (han har varit lite selektiv med maten på sista tiden)

Igår var en dålig föräldradag från vår sida. Det enda smarta vi gjorde var att gå till butiken med vagn, vandra i butiken med Arthur i vagn och sen komma hem. Dagen före gick vi endast till vidoebutiken, också med vagn. Annars såg vi mest på tv (okej, lite skolarbete fick jag gjort).

Inte undra på att Arthur var helt havlt omöjlig igår. Dessutom åt han snacks typ hela eftermiddagen/kvällen, lite riskaka här, lite stekt ris där och ännu lite av min saft på i nåt skede. Att somna gick inte alls och han gjorde allt han inte får och var bara allmänt busig. Men, man kan ju inte skylla på honom, stackars lilla barn som varit inne alltför länge med tråkiga föräldrar som bara ser på tv. Idag ska inte vara en sån dag, vet bara inte vad vi ska göra, men nåt hittar jag väl på. Micke får fara till bibloteket för nu måst detdär slutarbetet bli klart.

Resereservation

Jag har blivit äcklig och tråkig, och jag är inte alls stolt över mig själv. Men det är nu bara så att jag inte orkar se snö i 3 månader till. Så nu håller jag på att reservera en charter-resa till Kanarieöarna. Det lamaste som finns i min lilla värld. Men när pengar är den största avgörande faktorn och vi alla kommer iväg för en vecka med hotell och flyg för under 1000 euro, då är det bara så att det blir lame. Och det är ju nästan 4 år sen jag chartrat sist och kanarieöarna har jag senast varit på som minimini, så kanske, kanske det inte blir så farligt. Och det viktigaste är ju att slippa klä på sig en massa lager kläder. Svalt kommer där ju nog att vara i början på februari, men ska nog ändå våga dra på mig en kjol och skippa dunrocken.

Nyåret med 1 åring

Vårt nyår var rätt vanligt, men nog ändå rätt trevligt. På förmiddagen åka jag och Arthur tåg hem till stan, vi har varit i Pojo sen onsdag och hälsat på barn och vänner. På eftermiddagen kom Arthurs farföräldrar på besök och efter det for vi för en kort visit till Lee, som bjöd på härliga snacks. Speciellt Arthur gilla körsbärstomaterna som han satt hela i munnen så att all saft spruta och slutligen spotta han ut halva tomaten. Vi var hemma typ halv 8 och Arthur var trött och gnällig och sku inte äta mera. Försökte i 45 minuter få honom att somna, till och med i vår säng, men det funka inte alls, måst bara ha varit för mycket nytt för liten man under kort tid. Så han satt med och åt vår ofestliga måltid med raketer som flög utanför köksfönstret.
Halv 10 fick jag honom äntligen och somna och så satt vi filmen på. Vi åt lite parfait som jag gjort och så halv 11 gjorde de så ont att hålla upp ögonen och jag hade så kallt. Sängen var ända alternativet för mig.
12 fick jag en nyårspuss och halv 3 vakna jag för att gå på wc och då först var Micke påväg i säng. Lyxigt nyår för oss igen. Nyårslyckorna glömde vi också stöpa fast vi nog köpt allt.

Nästa år ska bli mer kärleksfullt och gladare äktenskapsmässigt sätt. Vi ska börja prata mera och spendera en kväll som vår prat och göra tillsammans kväll. Dessutom ska jag inte äta shoko eller godis i januari, kommer att gå galant då vi har typ 4 askar shoko i skåpet.