Arthurs språkutveckling

Arthur får nog mera ord dag för dag och det är så roligt när han kan kommunicera lite. Han har också lärt sig några två-ordsuttryck: "Butti pappa" (buttig som i sur). Men sen skakar han efteråt på huve och säger nej, nej. Tror nog inte han förstår ordet buttig. Sen kan han å säga "mamma kissi". Yes!

Imorgon skola

Imorgon har jag skoldag från 8.30-15. Känns helt jätteskumt. Jag kommer att sakna ihjäl mina små hjärtegryn och hela tiden ringa till Micke och fråga hur det går (och sen kommer det ändå att sluta med att jag antingen blir störd på att han missat nåt väsentligt som ingår i barnens vardag eller sen slutar det med att han blir störd för att jag inte sagt nåt väsentligt som ingår i barnens vardag (fast jag har nog sagt allt, alltid, han bara glömmer eller hör inte)).

Men nu när jag fortsätter mina studier ser jag faktiskt fram emot det. Inte att vara så länge borta från barnen, men själva ämnet, det intresserar faktiskt. Och det är ju positivt. Dessutom är det ju också jättebra att Micke lär sig handskas med båda barnen och lär känna Sander bättre. Nu börjar det också fungera helt bra att vara med båda ensam, till och med sådär att man kan låta andra göra det utan att riskera att personen låser in sig på vessan.

Och inatt är planen att jag ska få sovnatt (min första!) och Micke ska mata Sander. Få se hur det går. Sander har varit helt konstig senaste nätter, inatt var jag vaken med honom i typ en timme vid 3.

Lite flopp

Borde ha kanske laga en vanlig kaka istället för muffins. Nå men det doftar gott och degen var god så månne det inte blir bra. Och vi hade underhållning för nästan 1 timme.

Första smakisen

När jag får en tanke i huvudet kan jag inte släppa det, så nu när jag tänkte mat åt Sander så blev det mat åt Sander. En stor händelse som är värd att uppmärksammas! Såhär gick det till:

Placera babyn med hakklapp på i babysittern. Med sked i handen så att han inte tar min. Har med ett stycke hjälpsam storebror och förstås kamera.
Burkmat utan tillsatt socker. Plommonpure lagar jag inte själv. Mjuk sked. Lite smulor. Pure på skeden med riktning mot beebisen.

Infilmning av hela processen. Grymt hemsk babyplotrig röst och annars också lite konstig. Ingen tittar ändå på sånt. Bara jag då, på min egna blogg.


Nöjd baby!Smutsig storebror som också provsmakat!

Kan ren konstatera att Sander inte heller kommer att ha problem med ätandet.

Helt lika

4 dagar före Arthur blev 4 månader fick jag nog och börja mata potatis i Arthur. Om 6 dagar blir Sander 4 månader och jag kan nog konstatera att det inte var matbrist som det var frågan om med Arthur, utan nåt annat. Typ klängperiod, som med Arthur. För vet inte hur många gånger jag stigit upp och vandrat med Sander inatt och hur många gånger jag gett ersättning. Känns som om det hela tiden var nåt. Och nu sku det ju vara så behändigt med mjölk i brösten (ammar typ en gång/dag än) för det är ju så svårt att veta om det är hunger eller nåt annat som det pips om.

Så ja. Mina pojkar har nog betett sig helt lika vid 4 månaders ålder. Och ätande jaa (sörjer nog amningsslutet ännu rätt mycket och tycker jag gav upp för lätt). Sander äter fortsättningsvis hela tiden, tydligen var det inte brist på mjölk när han hela tiden ville ha mat utan han äter så. Han drar typ 100 ml i gången och äter max med 2,5 h mellanrum dagtid, oftast med 1,5 h mellanrum. Enda flaskan han inte spyr mängder av är avent flaskan med minsta flödet, om han dricker mera än 100 ml så kommer också allting upp. Hans mage har blivit rätt trög av ersättning så kommer snart att börja med smakportioner. Kanske morot och plommon till en början. Och sen ska väl å flaskbarn börja få mat vid 4 månader?!

Och idag sku jag ha behövt dagsvila. Hann just lägga ner mig, stänga ögonen och nästan slumra till när Sander vakna. Yes! Och Micke kommer hem inatt först.

Onödigt

När Micke körde in på parkeringen idag stod jag, Sander och Arthur och vänta nere. Arthur i vagnen och Sander i famnen. Kasta (bara nästan) Sander åt Micke och sprang till bussen med Arthur. Vi for på tumistid och RimJam till Richardsgatans bibliotek. Arthur är rolig att göra nya saker med. Han är så försiktig och lugn på nya ställen.

Men där såg jag nåt som fick mig att fundera på mängden prylar vi har för babysar och hur man ibland kanske inte tänker sig för om de är nödvändiga eller inte. In kom en mamma med en baby som var framåtvänd i en babybjörn. Barnet var i Sanders ålder, kring 4 månader. Sen tog pappan (nu antar ja ju då bara) över och blev där med babyn. Han satt på sig babybjörnen, babyn in i den och så satte han sig ner på golvet. Nå babyn var inte helt nöjd så babyn fick sitta i famnen och titta framåt. Sen när missnöjet steg så steg han upp och satt babyn i babybjörnen framåt så att den fick titta. Såg senare när de gick hem och då låg babyn i en bugaboo så det var inte fråga om att de gick till själva stället.

Nå. Nu är det ju inte nåt fel i det hela, men lite konstigt bara. Sku man inte bara kunna bära babyn i famnen när man hålls på ett ställe för än längre stund, istället för att ha på sig en obekväm sele? Eller låta babyn ligga på golvet om det blir tungt att bära?! Sku ett alternativ vara att vända barnet mot sig själv då allt inte är bra och ha det bekvämt och ledigt i famnen, istället för att trassla in det i nåt som hänger, när man ändå är på ett och samma ställe en längre tid?

Nå, jag vet ju inget om vad som låg bakom, och ingen kritik mot dem. Bara ett konstaterande att vi tror att vi behöver så mycket fast det egentligen inte behövs nästan nåt alls. Fast idag är jag tacksam för babygymmet. Sander har bott där och trivats hur bra som helst.

Högvarvssvammel för bättre sömn

Min hjärna går på högvarv nuförtiden och den hinner helt enkelt inte med i allt. Det är så massor. Och det är ju bara eget fel. Men ändå. Det händer mycket i den. Idag har jag fundera om man kan/ska måla eller tapetsera över de tapeter jag inte vill ha och vem som ska göra det och hur det ska blir gjort. Sen försöker jag bestämma vilken ton av rosa som sku vara bra på vardagsrumsväggen. Sen funderar jag inredning, i alla rum. Sen funderar jag om wc:n å borde kaklas om eller ej, kaklen är så fula där. Funderar speciellt mycket, ännu, på badrumsinredning, kakel och färger. Funderar vad som borde packas och vad vi nu kan börja packa och vad som ska föras dit.

Sen funderar jag på mina studier och har kommit fram till massor idag. Ska gå 2 kurser per period har jag tänkt och köra två dagar i veckan. Det betyder att vi som familj inte har nån ledig dag tillsammans. Sen funderar jag om jag nu ska börja skriva slutarbete, före nån praktik, och sen hoppeligen kunna göra praktiken om 1,5-2 år när jag studerat allt klart. Jag vill ju bli klar snart men är rädd att det går ut över familjen. När ska nån hinna handla/laga mat/träna/ha egen tid? Eller vi -tid med Micke? Nåt som inte existerar i dagens läge men helt säkert sku vara det allra viktigaste.

Men sen sku jag också bara villa fokusera på barnen. Bara planera måltider och baka och leka och pyssla och städa och byka och vara 100 % närvarande hela tiden. Tror ibland att det är så man borde vara fast jag också tror att det är bra att barnen inte är allt. Det är så svårt. Men tror ändå att jag inte orkar vara hjärndöd ett helt år som jag var då när Arthur var liten. Nu behöver jag nåt som händer. Och annars tar det så länge före jag blir klar.

Och sen funderar jag på resor också. Helt dumt det med. Micke har ju inget långledigt. Ändå drömmer jag hela tiden om Thailand i januari. Vi hade funderat fara jag, mamma och barnen nånstans nu före Arthur fyller två, men det blir nog inte av nu på grund av köpet. Men jag sku så villa bort på vintern. Och fara ensam med barnen är inte ett alternativ. Å så glömde jag mina studier igen.

Men oj vad det sku vara skönt om jag inte hade nåt att tänka på. Jag sku också säkert få mycket lättare sömn till natten. På natten är sömnen som tur inget problem. Har svårt att hålla upp flaskan när Sander ska äta för jag somnar om så lätt.

Blir stor.

Arthur höll på med kvällsmål när Sander blev trött och jag måste gå och natta honom. Så för att undvika att Arthur hela tiden sku springa in i rummet och skrika MAMMA, MAMMA så satt jag på youtube och "bapapa" (barbapapa). Sander somna rätt snabbt och jag fixa lite i köket medan Arthur titta klart och åt "njam, njam" (mat, som i detta fall var bröd). När det var slut sa han "njau, njau" (katt) och sku se på hello kitty (det fanns alltså en ruta med katter på, han har aldrig förr sett det). Sen visa han att jag sku gå bort och tillbaka i köket. Han sku titta ensam. På hello kitty. Min lilla, gulliga, lockiga pojke börjar bli stor.

Och idag har vi haft en gnällfri dag. Första på länge. Alla har bara varit glada. Kanske för att vi sett så mycket på tv...

Lång bra dag

Idag har varit en lång, lång dag. På moron städa jag som en dåre när Micke var med barnen i parken, på barnens vila fundera jag skolsaker och rädde upp papper, sen fick jag ett roligt samtal före vi for på två-årskalas och från två-årskalaset körde vi till Lojo till vår tomma lägenhet. Samtalet jag fick var från de förra ägarna och de meddela att det är tomt och att vi kan fara dit. Så dit for vi ju. Förstås. Måste ju se vad vi har köpt. Och nu var första gången jag tänkte " Va fan ha vi gjort?! Vi är ju inte riktigt kloka. Va ska vi göra i Lojo? Det är ju långt från stan. Va ska ja göra med en trädgård? Oj, såna skåp. Hjälp, ska dethär också målas" Och så skrek Sander typ non stop och Arthur rev ner allt som kunde rivas ner och skrek helt massa i det tomma hemmet som eka som aldrig förr. Rätt oharmonisk första visit. Men fast det är lite mera målningsarbete än tänkt så kommer det nog att bli så otroligt bra när vi får det fixat, och annars också kommer det att vara toppen. Arbetsbänken i köket är bara så bäst.

Mitt kök. Är så kär i det. Men konstatera att kylskåpsdörren öppnar åt helt fel håll. Störande. Hoppas det går att ändra.
Sander hade nåt och var väldigt missnöjd länge, och det händer typ aldrig. Men sen blev han nog också nöjd och allt var bra.
Arthur sku bara "drijcka, drijcka" å så hällde han en smoothie över sig och fick gå i kalsonger.

Stång?

Sku nån behöva en såndär stång till himmel för spjälsäng? Kan också ge tyget på köpet. Köpet som sku vara gratis om man söker den annars postkostnad.

Badpojkar

Typ världshistoriens sämsta bild (Micke är en ännu sämre fotograf än jag och foto-objekten hade inte så fina miner heller), men de är så söta mina två små pojkar. Blir bara kärare och kärare i dem hela tiden. Och de funkar så bra tillsammans. Arthur som inte alls brytt sig om Sander förut har nu blivit världens gulligaste storebror. Han kramas om Sander är lessen, söker alla Sanders leksaker och ger dem och är annars också bara så snäll. Men det är han nog annars också, snäll alltså. Han funkar bra med andra barn och är rätt lugn, det hör till hans personlighet.

Men för mig har det också varit viktigt att inte förbjuda honom från att vara nära Sander eller hela tiden säga att han ska akta och vara försiktig och att detdär får du inte. Tror att det sku göra det mycket mera lockande och det sku ge uppmärksamhet för fel saker.

Läste nångång i nåt forum att det är dåligt med syskonvagn så att syskonen sitter brevid varann för då kan den äldre vara dum mot babyn, men jag tycker att utgångspunkten där är lite vrickad. För det måste ju vara självklart att man inte är dum och det måste ju föräldern visa att inte är okej. Ja vi har iaf inte haft nåt problem med det. Men ja, Arthur är ju sån och sen har han inte alls varit intresserad av Sander, förrän nu då.

Snoppar

Alltså nu har jag hittat den ultimata boken för barn. Kanske inte för helt pyttesmå, men säkert lite större. Snoppor och snippor heter den.

Jag tycker att det är viktigt att man hemma kan prata öppet om såna saker som är lite "tyngre": Hur barn blir till, snoppor, snippor, skillnader mellan pojkar och flickor, homosexualitet och sånt. Jag beställde boken nu för Arthur är lite snoppintresserad och det är ju viktigt för barn att veta vilket kön de är och vad det innebär. Det är ju endå en del av identiteten. Jag tror inte att nån mår bra av att inte höra till ett kön. Bläddra just i boken och den är så rätt på alla sätt, också i dagens läge. Till exempel: "FLickor har klänningar och kjolar. Det har nästan pojkar aldrig. Men en del pojkar tycker om att ha kjol. Flickor har baddräkter och bikini. Det har nästan aldrig pojkar. Men en del farbröder tycker om att ha baddräkt"

Sen slutar den så fint med. "Både gubbar och gummor blir gamla och lite trötta. Det är ingen skillnad om man är pojke eller flicka. Sen dör ju alla."

Nu väntar jag så på att få läsa den åt Arthur. Blir kanske 2 års present för vi kan alltid titta på de fina bilderna och igen gå igenom att han, pappa och Sander ha snopp, men inte mamma.

Badrummet

Alltså man sku ju kunna tro att det är roligt att få planera ett badrum. Nåja, det sku det säkert vara om man hade all tid i världen att kolla in möbler och kakel och sen fundera hit och dit.Nå, nu finns det inte så mycket tid och stunderna jag och Micke kan diskutera i lugn och ro är få.

Igår var vi till Ikea. Bestämde att Ikea får vara helt bra, tror att allt sist och slutligen är rätt lika och Ikea är ju så mycket billigare. Sen sätter vi vita möbler (var först inne på mörkbruna), vitt kakel på väggarna och mörkt på golvet. Sen blir kanske också väggen som går till bastun mörk/grå. Det borde vara rätt säkra färgval och gör att badrummet inte känns smalt och mörkt. Sen kan man med handdukar, mattor, andra grejer göra det färggrannt och livligt. Bestämde sen att det endå blir bara en lavoar och sen kommer också duschväggen att bli sån man svänger. Taket borde man säkert också göra nåt med...

Och allt kommer ju ändå att vara så mycket bättre än dethär.

Tänder

Jag glömde inte skumpa flaskan i frysen, men drack inte heller nåt glas. Den fick förflytta sig oöppnad till kylskåpet. Kanske ikväll. Och tur var att jag bara gick och sova. Båda pojkarna får tänder. Sander sina första, två framtänder i nedre käken, och Arthur sina sista, två baktänder i nede käken. Är roligt att skylla på tänderna då nätterna är dåliga, då vet man att det ändå går över snart.

Några timmar så blir allt bra.

När Micke kom hem så dumpa jag ungarna på honom och for iväg. Jag var så på gränsen till flippning att vi var färdigt ute och jag hade ren instruerat honom i telefonen. Sen for jag. I världens konstigaste outfit. Skämdes riktigt när jag tänkte att nån som känner mig sku se mig. Orakade ben, vit fin blommig kjol (sommaren är ju snart slut) med nåt rutigt upptill och slitna riktiga skor (för de andra hade tydligen blivit förstörda i badet). Kände mig så opassande att jag köpte ett par flip flops på rea. Har inte haft nu under sommaren och kan behövas om jag i januari kommer på att vi ska på resa.

Så hängde jag med lite vänner och sen börja jag sakna mina barn så sjukt mycket. Några timmar är vad som behövs. Sen ville jag ha lite cider till kvällen men när jag kolla utbudet i butiken konstatera jag att det ju är sinnessjukt dyrt. Så det blev inget. Hitta sen en skumpa hemma så den väntar nu i frysen. Idag kommer det att sitta bra med ett glas. Bara nu inte flaskan glöms där.

Nån förstår

Arthur vakna idag 20 över 6 efter att endast ha sovit under 9 timmar. Alla förutsättningar för gnällmorogn fanns där. Jag var ju inte heller piggast efter att ha varit upp flera gånger med båda pojkarna inatt. Micke for igår 12 och kommer idag 5. Relativt bra gick det så länge mumin var på och det kom barnprogram på tv:n men efter det var det ett enda skrik och gnäll, över allting. När jag äntligen fått alla i skick för att gå ut (Arthur titta på barbapapa från youtube så att jag fick honom påklädd) så sku Arthur bara vara i famnen och gallskrek varje sekund han inte var. Lite svårt att ha honom i famnen när man har vagnkass med Sander, skötväska och leksakskass. Tyckte lite synd om grannarna.

Nå, jag var måttligt slut i parken. Sa åt Micke att ikväll far jag nånstans. Ensam. Men så kom en mamma som jag lärde känna under Arthur babytid, och hon har liknande åldersskillnad på barnen som vi. Och vi prata och prata. Arthur fick lite mellanmål där i farten så att jag kunde bli längre och prata. Det var så terapeutiskt på alla vis. För de har ju det så liknande som vi. Det är inte alltid så lätt. Ibland flippar man fast man så gärna inte sku göra det. Männen vet inte alltid var blöjorna/kläderna finns. Man vet inte vart man satt sakerna. Och så vidare. Såna saker som man inte ens kan skriva i sin blogg.

Och nu är jag igen som en ny människa. Så skönt när nån förstår och går igenom precis samma.

Syskonen

Och sen glömde jag ju ännu det viktigaste. Mina barn är så gulliga. Idag bada jag Sander och så kom Arthur och hjälpa och så fick han gå med i badkaret och så satt båda två där mot varandra och hade trångt och Arthur gav leksaker åt Sander och försökte tvätta hans hår och båda sken som solar. Sen när Sander var klar (alltså när min rygg var död, den ungen älskar vatten) så ville inte Arthur heller vara mera där.

Sen tycker också Arthur om att ligga brevid Sander på golvet och så "kramas" de så sött. Arthur har till och med gått så långt i kramande att han lagt sig platt över Sander, men Sander har inte klagat ett knyst så kanske han inte legat med hela sin tyngd...

Bild över nåndera händelse finns inte. Hade ingen kamera i badet och i det andra fallet valde jag att förklara åt Arthur att man inte får ligga på Sander.

Skor, boende, babysar och sömnskolor

Här bor vi nu. Betong.


Arthur är en så bra cyklare. Här med nya skorna.
Såhär kan man klättra när man har mjuka skor och bekväma byxor.
Sander fick vara i vagnen och hade inga skor alls, men nog bekväma kläder.

Idag har vi släpat ut oss hela tre gånger. Familjecafe på förmiddagen, besök till posten före middagen och sparkcykelstund i Havshagen efter middagen. Det jag mest kommer att sakna när vi flyttar är familjecentret. Det är så nära, där är alltid trevliga människor och Arthur tycker så om att vara där. I Lojo finns det inget som är så ofta, lika nära eller på svenska. Sen känner jag ju ingen där och det gör jag här. Sen kommer jag också att sakna Helsingfors kollektivtrafik för där kommer Micke att ha bilen och jag och barnen får ta oss fram på annat sätt. Men det positiva med flytt till Lojo är ändå att vår familjetid kommer att bli så mycket längre. För tillfället kör Micke åtminstone 2,5 h varje dag och det är mycket tid bort från familjen. Där kommer hans arbetsresa att vara omkring halv timme så betydligt kortare och då kan han komma hem till natten. Nu sover han alltid där när han har kväll och sen morgon. Ja, och sen är det ju den egna gården, lekparken, pulkabacken, stranden...

Arthur är så bra på att sparkcykla, det är helt otroligt. Han bara glider fram med benen i luften, jag trodde aldrig att han sku klara det så bra. Men han är jätteförsiktig och lyssnar på allt jag säger och i nedförbackarna far han så sakta. Men dethär med barnskor. Jag sku köpa nåt billigt åt Arthur till hösten/nu. Och det fanns ju nog skor för under 30 euro, men de var ju så hårdbottnade att han hela tiden sku måsta ha foten rak. Och det är ju inte roligt att leka om man inte kan böja foten. Så jag köpte dyra, och bra, ett par goretex viking i storlek 27. I dem kan han springa och klättra och sitta på huk. Skor är nog ändå jätteviktigt och viking är bra märke.

Allt ändrar så snabbt med babysar. Hade helt glömt hur snabbt det går. Konstatera idag att Sander alltid sover för sig själv nuförtiden, aldrig mera i famnen (somnar i famnen gör han ju nog fast han har nu tom några gånger somnat i vagnen och bilen utan skrikfest först). På sommaren var det nån tid han bara kunde sova i famnen och när han blev nersatt så vakna han genast så alltid det fanns en ledig famn fick han vara där och då använde jag massor sjal, nu är det länge sen sist och jag tvätta den just för att sätta bort den. Nu är det ergon som gäller.

Eva skrev idag om sömnskolor och jag vill skriva om det lite också. Jag tycker inte mera lika starkt att sömnskolor är det värsta som finns och jag tror till och med att AW är av den snällare sorten för du är ju med barnet hela tiden (dåligt är att du inte "får" ta upp barnet och trösta). Det jag fortsättnigsvis inte gillar med olika metoder är att det finns korkade människor som tar allt på för blodigt allvar och gör exakt vad nån annan säger utan att tänka själv och tillämpa det till sin situation. Kan aboslut inte acceptera att man inte lyssnar på sig själv och i så fall tillåter sig att göra nåt man inte tänkt, tex ta upp ett hysteriskt barn. Att buffa ett smågnällande barn är nog säkert inte världens undergång. Och här kommer vi till hur olika människor och barn är. När Arthur var mindre och lämnades ensam i rummet för att somna blev han helt galet hysteriskt och det är därför jag har så emot skrikskolor, för när ett barn är så galet lesset så måste det nog få tröst. Men kanske andras barn inte är lika hysteriska och inte därför upplever det som så hemskt. Men jag sku kunna tycka hur mycket som helst om dethär så därför slutar jag nu.

Två eller en?

Nu vill jag ha hjälp. Vi ska ju göra badrumsremont, eller inte vi då, utan vi ska bara bestämma hur det ska se ut. Alltså jag då. Och nu har jag kärat ner mig i systemet med två lavoarer.
Badrummet är inte stort men avlångt (3,5*1,5) så det sku rymmas dit å sen ryms å tvättmaskin å dusch å nån hylla.

Jag har alltid velat ha två lavoarer, men nu är jag ändå osäker på om det är smart. Det finns också en lite skild wc med liten lavoar i lägenhet. Så, min fråga. Är det smart med två lavoarer eller nåt som bara är onödigt?

Kräftskivan 2011

Tågresan gick bra. Kan bara inte förstå varför lekplatsen är på andra våningen. Ett jäkla shå (ingen aning om stavning...) att först få upp allt, sen släpa ner alla för wc besök och sen igen upp och sen igen ner...Sander var bara här när vi kom in i tåget och gick ut ur tåget. Arthur var i vagnen.

Vi blev över natten på min morfars gård. Vi var: jag, min mamma och Arthur och Sander. Bilen var totalt fullproppad. Där fanns en resesäng (användes aldrig men byggdes nog upp), en ikea matstol (satt Arthur i sådär 15 minuter), en resevagn (välanvänd, Sander sov hela kvällen i den), en potta (användes flitigt då Arthur inte hade blöja), kläder, kräftor, drickor, godis, chips, morotsrutor, leksaker, minidator...
Redo att fara på kräftskiva!
Han gillar att suga saltvattnet och att tugga på klorna. Han förstår inte riktigt att ingen äter klorna utan bara biter i dem.
När Sander var vaken fick han titta på sin leksak. Men mest ville han nog ändå vara i famnen. Som tur fanns det massa famnar.
Arthur lekte massa med sin ett år äldre småkusin under kvällen men när han blev trött så fick han börja titta på cars.

Sånhär gladis vakna idag efter tupplur nummer 2 (av 4). Som tur kunde jag muta med lite bröst när han tidigare tyckte det var dags att vakna, så kunde själv också sova 1 timme för natten blev nog lite väl kort.

Och ja. Kräftskiva med två små innebär nog att man inte hinner äta så mycket kräftor, men jag kompensera det istället med chokladkaka mitt i natten när de sov. Roligt att träffa släktingar var det nog. Och nästa år kommer vi att ha kort väg hem. Typ 15 minuter.

Skit morgon

Vakna med huvudvärk och förkylningskänning. Var allt annat än utvilad. Var på dåligt humör hela morgonen, hade massor att göra och fixa, mail att skriva och lappar att fylla i och folk att ringa till. 3 före 10 kom jag på att vattnet sku stängas av 10 och jag var i akut behov av dusch. Nope. Inget varmt duschvatten då mera. (Nå som tur fanns det en timme senare). Sen skrev jag ett långt mail och satt bilagor och allt och så försvann det och skickades inte. Sen var Sander gnällig och jag hade morkis att jag inte kunde underhålla honom (Micke var i parken med Arthur). På golvet kunde han ligga men vänder genast till magen och där trivs han inte alls, så där kunde han ju inte vara.

Och sen ska jag igen packa väskorna. Jag och barnen ska till Pojo idag och imorgon på släktkräftskiva. Ska åka ensam tåg med mina sötingar, som tur finns det lekvagn. Det var dagens klagovisa det.

Hos oss just nu, precis som det är.

Satt just idag och tänkte skriva ett inlägg om hur dålig jag är på att städa och ha fint hem, och så läste jag Evas inlägg om sin bloggähky och så tänkte jag att jag mer än gärna ger någon annan lite bättre att vara genom att visa vårt kaos. Känner själv också att allt är så fint och städigt hos alla andra. Min mamma sku ju förstås inte vara stolt om hon såg att jag visa dethär, hon tycker det är så hemskt med oreda och rådd och varje gång hon är här kommenterar hon nåt. När vi flyttar är dealen att hon vaktar barnen varannan vecka så att jag får städa i lugn och ro =)

Men ja, tiden och orken finns inte. Ja, jag sku ju nu kunna städa istället för att blogga, men jag kan inte vara en maskin som hela tiden är igång, jag måste få sitta ner ibland och "tala" med nån. Dessutom äter jag samtidigt och försöker få Sander att sova. Och under tiden då Arthur är vaken är det sån full rulle på hela tiden så nåt blir bara, som skallrorna som föll på golvet när jag snabbt sku ta sittern för att få ner Sander så att jag kunde spänna fast Arthur i vagnen för dagsvilan. Det bara blir liksom.

Hoppas på förbättring när barnen blir större. Och sen är det ju så att när vi båda jobbar, så då anställer vi städerska.

Här är vi som är vakna. Micke sover efter natturen. Och Sander har sovit apa i 4 nätter. Jag är lite sönder.
Jag sitter på den svarta stolen. Mammalådan är fylld med för små kläder/arthurs gamla och ska egentligen vara under spjälsängen. Arthur har hällt ut alla leksaker och roskisen är full. Sen har han ännu byggt pussel när jag försökt få Sander och sova och det finns pusselbitar allestans.
Min delikata mat. Makaronilåd från måndan med massa ketchup på. Jag har inget emot ketchup och mina barn får det också. Lite nalle, salva, tuttflaska och Mickes gamla saft.

Tamburen. Dörre till städskåpet går inte fast för damsugaren är dåligt insatt. Sanders vagnkass placera jag i enkelvagnen när vi kom hem från familjecentret. Skorna är huller om bulle och posten ligger ännu på golvet.
Köket. Jag är dålig på att stänga skåpdörrar (tror alltid att jag ska genast igen i skåpet) och Arthur bra på att öppna lådor. Tydligen har jag glömt och lägga undan maten, säkert för att en viss Sander var lite kinkig.
Arthur sover i vagnen mellan kök och matbord. Sparkcykel och spytrasa på golvet.
Kläder på tvätt, matbordet kaotiskt med dagens tidning och kläder lite här och där.
Vardagsrummet en städig dag. Bykkorg, som är på fel ställe, full med kläder, någo underlag på den smutsiga mattan, kisi i pottan och en otroooligt skiti soffa.

Barnens utveckling

Buspojkar!

Här försäker Arthur ge en kram. Han är en snäll storebror och har endast 3 gånger gjort illa åt Sander genom att slänga nåt som träffat honom.

Tåmannen!Och ja, såhär sover vi nu. Arthur i sin lilla bur och Sander som sällan sover i egen säng för att jag inte vill det.

Arthur är snart 1 år 11 månader. Han har nu lärt sig och hoppa jämfota ca 5 cm i luften (har ingen aning när barn lär sig det, men jag tycker att det är roligt). Sen kan han också till min förvåning köra sin sparkcykel och glida med fötterna i luften i flera sekunder. Han är mycket medveten om sig själv och klappar på sin mage när man talar om Arthur, personer och vem som gör vad intresserar. När han klappar på magen betyder det också att han själv vill göra nåt och om man då gör det åt honom är det skriiiik. Till exempel banan är nåt som han ofta ska öppna själv, och sen dricka och öppna dörrrar och klättra in i bilen/vagnen. Han har nu sen vi flytta hem från stugan (1 vecka sen) varit helt utan blöja, inte ens i parken/familjecentret/butiksresor har han haft det och det har inte hänt en ända olycka. Vågar inte ännu säga att han är helt blöjfri eftersom han allt som oftast vägrar vanliga wc:n och måst kanske ha blöja på när vi far nånstans, men som tur är det ännu varmt och han kan kisa ute. Sover gör han 10 timmar på natten och 1,5 på dagen.

Sander är 3,5 månad. Han har just hittat sina fötter, och så vänder han nu och då från rygg till mage, greppar saker fint och vill bara sitta hela tiden. Mmmm. Är vaken typ 1,5 h i taget. Trivs bra när han får vara med.

Och jag då? Jag är rätt trött, men ändå inte tröttare än då när Arthur var baby. Den värsta känslan av otillräcklighet har försvunnit och jag är nu helt okej med situationen. Jag känner att jag klarar två barn helt bra, fast försås är det alltid roligare att vara två.

Köpt!

Dethär är nu "vår" bakgård.

I början av juli kom jag på den smarta iden att vi ska flytta till radhus i Lojo. Idag, den 17.8, köpte vi vår första egna lägenhet. Har lite svårt att ta in det eftersom jag är en zombie (trots att jag druckit 3 stora kaffekoppar) och eftersom det enda vi gjorde var att skrev under en massa papper. Vi fick också en nyckel, men vi får ännu vänta 2 veckor tills vi får fara dit.

Nå, men vad gör man efter att man spenderat över 150.000 euro? Nå man går till butiken och köpa mjölk, mat, blöjor och en glass att dela på. Sen sitter man och flaskamtar bröstvägrarn samtidigt som man delar på ben&jerry pinnen. Sen ger man varandra en puss när man väntar på övergångsstället och går hem till den äldre sonen och mormoderna. Lite lek och nattning av båda barnen och sen äter man lite torr makaronilåda och äter en fryskaka man köpt dagen till ära. Sen lite tvättmaskinsfixande på det och en 10 minuters vila i sängen. Och så fortsätter vardagen. Det var nog inte en så big deal att köpa lägenhet sen sist och slutligen. Och jag som trodde det var det ultimata tecknet på vuxenhet.

Big day

Igår fick jag nog och vi byggde bur åt Arthur. Han fick börja sova i spjälsäng igen (efter att ha sovit med oss i öppen spjälsäng). Nattningen var ett likadant helvete men hoppas att det lättnar med tiden. Han har sovit hela natten utan ett pip. Hela natten i egen säng. Trodde jag aldrig.

Sander har därför kompenserat. Vaknat och tjutit till med 1 timmes mellanrum. Snörvlig och hostig och gasig var han. 1, 5 h har jag mest sovit i sträck. Är mer död än levande.

Och idag är en stor dag. Idag blir vi lägenhetsägare och skuldsatta upp till näsan.

Vagnsömn

Att natta Arthur blir bara värre och värre, och då har det alltid varit jobbigt. Men nu har jag kommit på en lösning till dagsnattningarna:

Jag spänner fast honom i resevagnen och så står jag och kör den fram och tillbaka lite. Idag somna han på 5 minuter. När jag försöker dagsnatta så att jag ligger brevid och håller honom på plats tar det typ 40 minuter. Nu funderar jag bara om jag kan börja göra dethär på kvällen å, och månne det sku funka?!

För Sander somnar tidigare än Arthur (typ 8 och så vill han ha lite mat efter 40 minuter och sover sen 3-4 timmar) och när vi alla sover i samma rum så borde ju Arthurs nattning gå rätt smidigt. Det gör den inte nu. Igår höll väl Micke på i 45 minuter-1 timme och då hade vi läst saga utanför ren. Kanske vagnen är lösningen...

Dethär slutar bra...

Jag ringde just till Micke och fråga var han och Arthur är, det är lunchdags och Micke ska snart iväg på jobb. De var i butiken och det hade dragit ut på tiden eftersom Arthur ville göra allt möjligt i parken:

"Jo du vet, han såg så vädjande på mig. Int kan man ju säga nej..."

6 år

Tror att dethär är taget typ 2006 just när vi varit 1 år tillsammans. Jag hade just kommit hem nånstans ifrån då, kanske Danmark. Höll på att flytta från Åbo till Helsingfors.

Ajo. Jag kom ihåg det på vägen till parken idag, och sen slog det mig just igen.

Idag har jag och Micke varit tillsammans i 6 år. Gifta i 2½.

Och då är jag ju en helt fantastisk fru som gav honom en vilodag idag. Jee.

Vem vilar

Jag är inte så bitter som dethär inlägget nu låter, och felet är ju i mig och om det nu faktiskt sku stöööra så enormt så sku jag kräva förändring.

Igår kväll efter att Micke nattat Arthur (klockan 10 somna han!) så for han ut på stan och dricka öl med kompisar. Det har han gjort sällan så han var väl värd det. Nå, efter 3 var han hemma och jag gick in med barnen för att väcka honom vid 9. 6 timmar sömn brukar ofta räcka för honom på vardagar när han sitter uppe halva natten och spelar/ser på serier. Nå. Han var helt död och hade huvudvärk och inte alls levande. Så jag tog ungarna och gick ut till parken med dem. Sen skötte jag matningar och sånt och 12-tiden steg han slutligen upp. 9 timmar vila totalt. Och sen är han ännu helt död efter det och vilar nu igen med ena barnet. Jag försöker plocka undan, organisera skåp och kläder.

Jag gick och sova efter 10 igår, kanske halv 11. Amma Sander där en halv 1, sen igen typ halv 3-3, klockan 4 var det lite ersättning (40 ml) och efter 4 så har han minst en gång i timmen haft nån nöd. Antingen så att han velat ha bröstet i munnen (inte mat) eller att jag ska bära på honom (för tutten var bara skit). 7 vakna han på riktigt och halv 8 vakna Arthur. Är det liksom inte jag som sku behöva en massa vila idag?

Dop igen

Påväg på dop. Micke och Sander.

Dopbarnet och Sander (som sov ända tills dopet börja och somna i bilen på vägen hem)

Idag har bara varit en så jättelyckad dag på alla sätt. Allt har klaffat fint och alla har samarbetat och det har helt enkelt varit en toppen dag. Jag och Micke har heller inte alls grälat.

Micke har varit ledig men han blev hemma och städa när jag for med barnen till parken. Sander var vaken och nöjd hela tiden och Arthur sparkcykla så duktigt själv till parken. Och han lyssna så noga på vad jag sa (fast jag hade nog hjärtat i halsgropen hela tiden för det är mycket trafik och övergångsställen på vägen till parken), hölls nära och vänta när jag sa. Sen kom han också med hem hur bra som helst. Sen tog jag och vila med Arthur på dagen för natten var lite tung för Sander och mig (ersättning i ainu flaska är inte riktigt lyckat, så jag ammar lite mera igen).

På eftermiddagen var det sen dags för vår guddotters dop, Linnéa Matilda. Där skötte också sig barnen hur fint som helst och Arthur lyssna till vad man bad och också gjorde det, som att sitta vid bordet och äta. Det bjöds på god sallad och kaka och en massa underhållning av 3 syskonpar: med 5 stycken som var under 2 år. Mera sånahär dagar.

Rosa Ikea drömmar

Här föll jag pladask och konstatera att vardagsrummet ska målas rosa.

Det är ju så varmt och välkomnande!Så mysigt med rosa.
Och denhär hade jag tänkt till badrummet.
Men nu funderar jag lite på denhär istället... I mörkbrunt. Och mörkgrått kakel till golvet.

Och jag var till Ikea ensam. Och jag blev ju helt slut, det var så stort. Och så börja jag sakna barnen...

Men nu är allt rätt klart för vårt hem. Vardagsrumsväggarna ska målas i ljusrosa (fast Micke är inte helt med på det ännu) och sen ska det bli ett riktigt varmt och mysigt rum. Jag myser bara av att tänka på det. Sovrummet blir vitt och blått och kanske lite moln. Barnrummet ska bli vitt, rosa, grönt och lite blått. Det ska bli expedit, brimnes och stuva allestans. Ikea är bara så bäst, man sku ju kunna ha hur litet hem som helst och ändå rymmas. Jag bara älskar förvaring. Allt ska ha sin plats. Vill börja fixa NU. Fast kan nog inte riktigt fatta att vi är så galna att vi köper lägenhet och att vi köper i Lojo. Svårt att smälta.

Amningsslutet

Inatt 00.40:

Sander gnylar, dags för första nattmålet. Sätter mig upp, tar dynan i famnen, Sander på dynan och bröstet i munnen, ett helt megafullt bröst dessutom. Och så väntar vi på att det ska börja rinna till och att jag får höra de helt underbara klunkande ljuden när min kropp kan förse barnet med mat.

Tankarna virrar i huvet: De rinner snart till. Tänk på nåt annat. Vad annat? Skåpena? Huset? Slappna av, det kommer nog. Fan jag är trött. Varför händer inget. Tänk att nu kommer det! Nu kommer det, aj inte, faaan. Jag hatar att amma. Nu slutar jag. Nej, slappna av, det kommer nog. Det är ju det bästa och lättaste. Sander sug bara lite till så kommer det. Nu kommer det.... Sander suug! Försök lite till, snälla. Det kommer nog. Aaah, koppla av. Tänk inte.

Och sen galltjuter Sander, jag byter bröst, han tappar nerverna på det med. Jag försöker klämma samtidigt som jag trugar ungens huvud mot bröstet men han bara gallskriker och vill ha mat.

Öppnar ersättningen, häller i flaskan och ungen drar 160 ml.

Därför är det slut nu. Lite ammar jag ännu för att inte få stockning och så att Sanders mage inte tar det alltför hårt.

Jag kräver rätt mycket av mig själv och därför tar jag dethär extremt hårt. Jag vet att efter någon vecka/månad när det bara är flaska som gäller, då kommer jag att vara okej med det. Men just nu, och speciellt till kvällen, har jag det så extremt jobbigt. Tankarna virrar i huvudet och jag tänker att nu ska jag ännu lite till orka, men sen vet jag nog innerst inne att allt blir mycket lättare om jag ger upp. Jag börjar njuta av matningstillfället och inte stressa över det. Då vet jag också om han är hungrig eller inte för ibland så skriker han bara åt bröstet fast han är hungrig. Och jag vet ju att det blir bra folk av honom också på ersättning. Och att jag ammat honom 3 månader är ju bra det med, som min mamma påminner mig. Och jag vet att jag inte ska ha morkis över detta, men just nu när jag är inne i det så har jag. Jag ville ju så gärna amma länge/längre denhär gången. Och jag tycker ju om det. Har inget emot att dra fram bröst när och var som helst. Men det är bara så påfrestande när det inte händer nåt och inte rinner till när barnet är hungrigt. Och Sander gillar ju flaskan, då får han mat genast och i mängder. Sen sover och somnar han också så mycket bättre. Så det är bara positivt, men ändå så tungt.

Och det tråkiga är att det sluta helt på samma sätt med Arthur. När det sluta rinna till på natten så var det början på slutet, för viktigast är ändå att ungen är nöjd. Men Arthur var då ren över 5 månader och hade börjat få fast mat. Sku gärna också nu ammat tills han får fast mat, men nu blir det nog inte riktigt så. Det är inte värt det.

Lekrummet

Marbodal.se

Snart ska ju jag få inrda vårt hem, å då vill jag att det ska vara någorlunda vettigt och sånt jag (och lite Micke med) tycker om. Vi kommer att ha ett sovrum där vi alla sover och ett stort öppet kök/vardagsrum där vi kommer att ha tv, soffa och stort matbord. Det sista och minsta rummet kommer att vara lekrum och arbetsrum.

Tanken, just nu, är att en stor ikea expedit hylla ska dela rummet så att datahörnan blir lite avskilt. Sen har jag tänkt mig lite stuva hyllor och bord till barnleksändan. Men jag gillar vita möbler, mest för att då passar det alltid in, speciellt om allt är vitt. Jag gillar inte att ha vitt och trä blandat, så sku därför helst ha allt vitt. Men sen sku jag igen villa ha datahörnan lite mörkare och barnsidan mera färggrann. Men när jag hitta denhär bilden konstatera jag att det nog kan bli helt bra med vita möbler och sen en massa färggranna småsaker. Sku också kanske villa tapetsera om och just sätta nån ganska neutral vägg som man sen kan sätta lite väggbilder på. Eller nåt. Det är så svårt, det finns så mycket som är roligt och fint.

Men en sak som absolut ska finnas är en liten krittavla på väggen. Allt finns det å!

Idag ska jag till Ikea. Ensam (hoppas jag). Ska kolla badrum, barnrum, sängmöbler, gardiner, soffor och mattor. 3 veckor så får vi nycklarna.

Två fina

Sander är nog så nöjd och god. Iaf så länge han får tillräckligt med mat.

Förra lördagen var jag och Arthur på tumistid till skogen. Vi sku plocka blåbär men de var slut men istället hitta vi massa kantareller. Arthur är riktigt landepojke.