Idag sökte jag ut min nya bok: lyckliga barn. Och den verka helt super, handla om allt som kan hända barn mellan 0 och 12 år. Var jättenöjd över boken. Ända tills jag läste kapitlet om sömn och sömnmetoder. Det kapitlet var skrivet av Berndt Eckerberg, han som förespråkar 5 minuters metoden. (Låta barnet skrika sig till sömns och inte trösta på nåt sätt)Och allt mitt förtroende till boken for och nu har jag svårt att ta nåt som står i denallvarligt. Att inte ta ett hysteriskt trött barns nöd i beaktande kan inte på något vis resultera i lyckliga barn, hur man än vänder på det.
I min värld iaf.
Och ännu om sömnmetoder. Denhär är den absolut grymmaste av alla, i jämförelse med den så är ju Anna Wahlgrens metod en änglametod.
6 kommentarer:
Huj huj huj...har inte hört om 5 minutersmetoden förr, och läste lite på nätet. Hur kan nån tycka att det är en bra grej????? Det enda som man lär sitt barn är ju att ingen kommer fast man är ledsen. Och visst, barnet kanske blir tyst till slut men knappast för att barnet känner sig tryggt och lungt. Ush ush ush.
Gillar din blogg, du skriver utan att försköna vardagen. Respect! Jag är Puvas kompis, vi träffades 1 gång i familjecentret. Grattis till nr2! Själv har jag också 2 pojkar med 1år5mån ålderskkillnad. Eino fyller 2 o juni, och Sampo är 4mån. Jag bloggar här: http://kotiaiticonfessions.blogspot.com
och jag kan inte få in i mitt huvud att NÅGON faktiskt kan förespråka den metoden. ofattbart. man måste ju sakna all empati och vårdnadsinstinkt för att köra på den linjen.
Eva: Hej, vet du jag hitta faktiskt till din blogg igår via Puvas blogg, och satt genast med dig på min bloglovin lista. Kommer ihåg dig från familjecentret, Eino var lite äldre än Arthur och han vägde väl 10 kg och jag kunde inte förstå hur du orka vagga/bära honom. Nå nu vet jag att det nog går helt bra, tom med en 12 kg klimp.
Och om metoden, den är helt sinnessjuk. Jag tror också att barnet slutar för att det känner sig övergivet och att det inte får hjälp, istället för att det är glad och trygg att kunna somna själv. Har ingen aning vad texten gör i en bok som handlar om lyckliga barn.
Sara: Jag fattar inte heller. Dessutom stod där väl (våga inte läsa så mycket, får så dåligt att vara) att först var iden att föräldrarna sku sitta på stol i rummet, men att det ändrades för föräldrarna kunde inte låta bli att trösta, så därför ska föräldrana var ute nu. Jag hatar när nån läkare ska förespråka sånt för nån osäker trött förälder testar ju det sen. Och sen gråter ena inne i rummet och andra ute, och den som är ute intalar sig att det är rätt och bra, bara för att en idiotläkare sagt så.
Jag är faktiskt lite tudelad angående 5 min metoden. Men jag är nog inte iskall eller hjärtlös för det kan jag berätta. Jag förespråkar hellre AW metoden eller tassuhoito samt diverse andra mjukare metoder. Men att inte göra nåt åt barnets sömnproblem, det först tycker jag är hjärtlöst!
Jag tror att om man inte fått ungen att sova på andra sätt kan det vara värt att fundera om det är bättre för barnet att för en liten stund ropa sig till sömns för att senare få god sömn i flera år framåt. Barnet tar nog knappast skada av detta. Inte i alla fall en 1,5 åring, denna förstår redan massor! Och barn behöver sömn i mängder! Det är förståss stor skillnad om barnet är nån månad gammal eller börjar närma sig året. Att lämna en miniplutt att skrika sig till sömns är inte något jag vill höra om att folk gör, men äldre babysar hör man ju nog på om de känner sig rädda, trötta, arga eller vilket annat rop de anväder. Ofta gråter barnen också för annat än att dom känner sig övergivna och rädda. Ett barn som får närhet hela dagen och känner sig älskad känner nog inte sig plötsligt övergiven hemma i egen säng med mamma och pappa i närheten. Många barn är helt övertrötta och gråter därför vid läggdags, många har svårt att komma till ro och att somna etc. Hos oss tex måste det vara svalt, tyst och mörkt i rummet och man får definitivt inte vara inne med sonen, då stör man bara och han har svårt att slappna av och somna.
Sover inte ungen gott på andra sätt är det väl dags att fundera på alternativa lösningar...
Själv tror jag att man gör barnet en björntjänst när man lär denne att sova. För allhopa kommer inte denna talang av sig själv och föräldrarna måste därför hjälpa barnet på traven.
Sen förstår jag inte resonemanget om att sömnskola skulle vara av ondo. Att inte lära sitt barn att sova är i mitt tycke tusen gånger värre.
(Inge personligt... Lite allmänt om min syn på sömnskola bara)
Jag skrev just ett megalångt svar åt dig Pia och så försvann allt utan att publiceras. Det först är störande!!
Men iaf. Du får absolut vara av annan åsikt än jag, det är bara bra, då kanske jag också får lite förståelse för varför man gör nåt sånt.
Men där jag tror/tycker annarlunda än dig är i att jag tror att babyn och småbarn får den sömnmängd som behövs och att det är helt naturligt för barn att vakna upp under natten och inte kunna somna själv. Jag tror att det är sådant som kommer med ålder och utveckling och nåt som inte är viktgit för barnet själv.
Men nog viktigt för föräldrarna. Jag tror att man förväntar sig att barnen tidigt ska sova/somna bra och därför har behovet av olika metoder ökat, fast barnen egentligen inte kanske är sååå dåliga sovare.
Jag är inte emot att man försöker förbättra situationen med sömnen och sovande, men jag tycker bara att man ska lyssna på sig själv och utgå från den egna instikten: vara där, trösta och så.
Arthur har alltid haft megasvårt att somna men aldrig att vi sku ha kunna ha honom och skrika, det känns så onaturligt och fel. Tror i så fall att egna mjuka metoder är bättre, där man är med och gör det som känns bra och inte sånt nån annan säger.
Skicka en kommentar