Utveckla dagis

I dagens läge pratas det mycket om att få kvinnorna mera och längre ut i arbetslivet. Kvinnorna ska inte vara hemma och sköta sina barn utan de ska jobba, hämta in skattepengar, förbättra effektiviteten och tillväxten i Finland och samhället blir så också mera jämlikt och lönerna jämnar ut sig. Därför föreslår ju vissa att hela hemvårdsstödet bordet tas bort, så att kvinnorna sku måsta jobba. (Nå jag tror sen igen att om det slopas så slopar många kvinnor sin karriär helt och hållet). Att tänka på barnen är det få som verkar göra.

När jag nu i några dagar tänkt på vad man kunde göra åt situationen så har jag kommit fram till att dagvården definitvit borde utvecklas och dagispersonalens löner borde förbättras avsevärt så att arbetet börjar respekteras mera. I dagens hbl var det en bra insändare (hittar den inte på nätet nu). Den var faktiskt jättebra. I dagens läge ska man vara tacksam för att få en dagisplats och när man har den får man inte klaga. Dagis ska vara effektivt ur en ekonomisk synvinkel och man tänker inte (alls) på barnen. Grupperna är stora, personalen byts ut och det är aldrig fel på dagis. De konstatera också att kvaliteten varierar massor och att det förstås finns fina platser, men det finns också dåliga. Insändaren var alltså jättebra. Och jag tycker att istället för att tala om att kvinnorna ska jobba mera så borde man göra nåt så att kvinnorna sku villa jobba mera. Och annars också borde man definitivt se över dagissituationen. Jag tror inte att det är bra som det är nu.


Förutom att den borde utvecklas så borde också arbetsmöjligheterna ändras och så borde studerande uppmuntras (ekonomiskt) att få barn. Mer har jag inte ännu kommit på.

Den stora mannen

Imorgon far jag och denhär glada killen hem till mamma i Pojo. Ska bli skönt att komma bort. Just nu är jag också en hemsk fru och precis allt vad Micke gör irriterar mig, så det är säkert också roligt för honom att jag far bort för en stund. Vi har på sommaren bott tillsammans i 4 år (tror jag) och nu först har han börjat lämna vessaringen öppet, helt på sista tiden, och fast jag klagat om det en miljon gånger så glöms det endå hela tiden. Och det är helt jäkligt störande att sätta ner sig på en iskall vessastol mitt i mörka natten. Och sen kan han inte Arthurs socialskyddssignum och det är också helt oacceptabelt, tänk om nåt händer och jag inte är där.

Nå, för att inte bara vara negativ så var jag faktiskt glad på honom en kort stund igår. Det var när han bad att vi sku lämna lite spenatplättar åt honom när han for och klättra. Han har alltid sagt att han inte tycker om det och inte ätit då jag lagat åt mig, men nu, nu tycker han också om det. Finns helt jättemassor maträtter som han inte tyckte om och därför inte åt, men sen har jag fått honom att inse att det faktiskt är gott. Men har ännu mycket jobb kvar, han sku få börja gilla röda linser, kikärter, frestelser (fast det äter han nog ändå med god aptit) och soppor.

Har väldigt spökande hormoner är väl vad jag försöker säga. Rätt jobbigt faktiskt. Börja nästan gråta idag när Arthur gjorde nåt med tv:n just när jag sku lyssna på programmet om småbarns sömn i minmorgon, blev helt hysterisk. Jag är inte rolig att vara med just nu. Stackars Arthur. Fast han verkar inte lida.

Andra namnet

Arthur har ren i en halv timme suttit och ätit majs (såndär söt burkmajs) och han vill hela tiden ha till och till, så jag kan ju passa på och blogga brevid honom i matbordet för kommer ännu att sitta här en stund.

Namnet till den ofödda ja. Vi har ett förnamn, och bara ett, och vi är båda ok med det. Så det ser ut att bli det, men först måste ju den lilla titta ut och sen gör vi det slutliga beslutet.

Men sen till ett andra namn. Arthur har två namn, han heter Arthur Daniel Lönnblad, så nästa barn och sen nästa ska också ha två namn. Men beroende på hur vi gör nu, så bestämmer vi också hur vi gör med det tredje barnet (för jag är så säker att jag vill ha tre, men det tredje får komma sen när jag är 30 och jobbar). Alternativen nu är:

x Gabriel Lönnblad eller x David Lönnblad. Om det blir Gabriel så måste ett tredje namn heta nåt som också slutar på -el, och enda vi kommit på är Samuel. Det är helt ok. Om vi sku välja David sku vi välja det för Mickes andra namn börjar på D och också Arthurs och då borde ännu ett tredje barns namn börja på D, och då sku det bara finnas typ Didrick kvar, och det är tydligen inte okej. Så då måste det ju bli Gabriel. Jag föreslog också Eelis (fast sku villa skriva det med ett e) så att det inte finns nåt system, men det var helt otänkbart.

Från min sida finns det två pojksläktnamn: Jarl och Sigfrid. Och de är absolut inte ok, och varför sku isf andra barnet få dem? Från Mickes sida finns inga speciella.

Dethär är alltså våra namnfunderingar just nu. Och som det märks så är jag helt säker på att vi kommer att få tre pojkar. Kan inte på nåt sätt föreställa mig att vi sku få en flicka, så flickalternativ är helt onödigt att fundera på. Fast endå, om jag sku ha fel och ett tredje barn sku vara en flicka så sku andra namnet självklart vara Isabel.

Riktiga livet och beslut

Såhär ser vår tambur ut i riktiga livet. Kanske det gör nån glad att se att andra också kan ha det kaotiskt. Men jag kom på ett problem med att få ett barn till, det rymms inte en till låda på hatthyllan så vart ska vi sätta hans mössa och vantar?!

Jag gjorde också äntligen ett beslut om Arthurs vårdräkt. Det blev en regnhalare från Lindex, eftersom den inte är i galontyg så hoppas jag att den endå andas lite och går helt bra i allt väder. Med lite rabatt blev den 22 euro och det känns som ett helt ok pris. Borde vara lätt att klä på också. Det är den turkosa/blåa som hänger.

The secret hope

Jag håller på med projektet kopiera bloggen till word för att sätta på hårdskiva (jag gjorde det också med Arthur men det har spårlöst försvunnit. Roligt!)

Men jag hitta nåt så bra från mars 2008, om hur mitt liv sku vara 2,5 år senare när jag blir 25:


"Micke turns 25 on Tuesday. I think that when you turn 25 you are getting older. I still have some years for that. But have no idea in what situation I will be when I turn 25. It is 2,5 years there. I am probably married. I am still studying, if I have not changed my mind. Secretly I maybe hope I have a baby. I don't want to be an old mom. The thing I hope for the most is to be with Micke then. I am so scared something will happen to him..."


Det bästa är ju att jag har ett barn och om allt går som jag önskar så också en liten baby. Livet är fint

Matvraket

Arthur är nu i en fas då han äter som en häst och allt går ner. Tidigare fasen var sån att han åt om det var gott och hela tiden dör emellan ville han ha riskaka/russin/banan....

Idag:

8 - Havregröt, blomkål och mjölk
10- Riks-raksisar (rice krispies) med mjölk och vindruvor (han visa att riksraksisar ville han ha då)
12- Stor portion blomkålssoppa, halv semla och mjölk. En massa paprika när jag laga middagen
15- 1 banan, halv semla och mjölk
17 - Broiler grönsakswok med nudlar och mjölk + lite apelsin och riskaka
19 (när jag fråga om Micke var hungrig sprang Arthur till köket) - 1 fil, halv banan, semla och en massa tomat och gurka.

Gissa om han skiter mycket? Därför är jag så otroligt, otroligt glad att han själv går och gör det på pottan och vi bara tömmer.

Ändra inre tiden eller ej?

Det eviga dilemmat igen.

Vill jag stiga upp 6.30 eller vill jag att min kväll börjar 8?

Idag vakna Arthur ny tid 7.30 (annars är det ju 6.30 typ) och om vi bara sku flytta hela rutinen fram en timme så sku han ju alltid vakna mellan 7 och 8. Då sku han äta lucnh lite före 12 och förmiddagen sku kunna innehålla mera program, också ute. Så ur ett förmiddagsperspektiv är det bra. Men sen sku han äta mellanmål 3, middag vid 5 och kvällsmål först halv 8. Och i säng först 9. Och det känns alltför sent. Nu har det varit kvällsmål efter buu-klubben och sen sängförberedelser. Vad ska vi nu göra den extra kvällstimmen?

Men sen om vi börjar lägga tidigar igen, så vaknar han säkert också tidigare och förmiddagen blit tråkig och invecklad. Och nu borde jag ju bara bestämma nåt och styra det dit, men när det är så svårt.

Valsnack

Dethär med val snart är så intressant, men det är ju också lite krångligt. Hur ska man rösta liksom?

Jag gjorde hs.fi valmaskin igår och mina 6 första alternativ var sfp:are. Inget fel i det, röstar gärna på sfp. På frågan vem jag vill se i regeringen så tycker jag de gröna, sfp och saml. Och som statsminister sku jag helst se Katainen, jag gillar honom. Men då är mitt dilemma att borde jag sen endå rösta på nån i samlingspartiet så att de sku bli störst (ja för min ena röst avgör ju!).

Och sen om jag röstar på nån pytteperson i sfp som står bäst för mina åsikter, så inte kommer ju den personen in, utan det är ju de som får mest röster som får den rösten också (nu är det ju så att partiets röster delas ut på först den med mest röster och sen den med nästmest o.s.v ?). Så då borde jag ju ändå först och främst välja att vilket parti står slutligen bäst för mina åsikter och sen välja en person inom partiet.

Så krångligt är det. Men intressant, man får fundera på sina egna värderingar och vad man står för.

Kläderna tvättade

Arthur vakna 5 över 6 idag och vår första programpunkt för dagen var jomppan klockan 11.15. Med andra ord fanns det mcyket överloppstid på morgonen.

Micke fick fara ner till källaren och söka upp Arthurs babykläder så att jag kunde kolla och tvätta upp dem färdigt. Med Arthur var det så mysigt och roligt att gå igenom kläderna, det var nåt jag fick hålla mig från att göra. Nu är det ett rätt tråkigt måste. Men bra att få det gjort nu så är det ur vägen och jag kan göra nåt annat under min "lediga" 1½h per dag, t.ex. göra skoluppgifter.

Jag hade en bild av att Arthur inte hade så mycket pyttesmå kläder och sa det åt en mamma som tidigare fött en pojke. Jag fick en plastpåse full med fina kläder. Nå, nu när jag såg hur mycket vi egentligen har kan jag konstatera att magbabyn kommer att kunna ha olika uppsättningar kläder varje dag de första månaderna. Har mera saker upp till storlek 62 än vad Arthur ens närapå har nu, och nu har han ändå kunnat ha samma storlek i halvt år. Börja använda storlek 68 åt honom från sådär 3 månader. Och de flesta kläderna är ju halvt oanvända. Så baby, babykläder är nog nåt som inte behövs här. Vissa av Arthurs gamla kläder hade fått lite gula fläckar på sig, hur ska man få bort dem?

34+3

Fick fota själv när inget Micke tagit dög. Ja sängen i bakgrunden är obäddad.

En Micke fotad bild av magen framifrån

Jag bad Micke fota några magbilder. Han tyckte det var jobbigt och att jag är "obsessed" med det. Då var det kanske tredje gången jag bad, under hela graviditeten. Dessutom var bilderna han tog helt urusla från helt skumma vinklar. Det är en av orsakerna till så få magbilder. Men här är nu två.

Idag var det rådgivning igen. Allt var bra och för en gång skull var jag helt nöjd med viktuppgången. 600 gram under två veckor är helt ok, babyn måste ju också bli större och börja väga mer. Sist i samma veckor var det 1400 gram per två veckor, då var jag inte nöjd. Men nu äter jag ju bara sötsaker två dagar i veckan och sist åt jag säkert hela tiden (så som jag sku göra nu också om vi inte kommit på våra godisdagar). Men sist åt jag också en massa light produkter och motionera mera, nu dricker jag blå mjölk, sätter riktig grädde i maten och äter fetare margarin och bär omkring på Arthur nu som då.

En tråkig sak som börjat komma oftare och oftare är halsbränna till kvällen. Inte roligt, ska väl undvika rågbröd, paprika, lök och allt starkt.

Men nu när jag varit så duktig och inte gått upp för mycket ska jag fira kvällen genom att smälla i mig en stor portion vaniljglass med kinuskisås och doppa lite dops i kall mjölk. Megahälsosamt alltså.

Färgklickar

Tog med denhär färgklicken och for till centrum för att föra tillbaka reima dräkten. Borde på någo vis ha vetat att där pågick 3+1 dagar för om jag sku ha vetat det sku jag inte ha farit. Färgklicken for runt som en yr höna och att sitta i vagenen var inte mera ett alternativ. När vi vänta på att få tala bankärenden tog jag till nåt jag aldrig sku göra, jag öppna en abc-kexpåse och höll honom i vagnen med genom att mute med dem. Sen var vi ännu via jesper junior och prova byxor före Micke plocka upp oss för stort matinköp i gräsviken. I gräsviken åt vi också kvällsmål på subway och så köpte vi min nya leksak. I bilen på vägen hem orka jag igen inte med tjafs så jag tog till de sista kexen. Dåliga jag.

Min leksak som jag tittat på länge och länge velat ha, men endå kännt att det är så onödigt, det är ju inte nåt livsviktigt (såsom till exempel utekläder åt Arthur, trevligare mat åt oss alla eller en säng åt babyn). Micke har ju tyckt att jag ska köpa, och han ville egentligen köpa åt mig (egentligen ingen skillnad eftersom vi mest har gemensamma pengar). Han vill ha sin dator för sig själv =)

Så nu har jag en sånhär liten söt ljusgrön acer aspire one happy. Nu kan jag på sommaren sitta och surfa i nåt cafe när mina båda barn sover så sött i flera timmar i vagnen. Väldigt realistiska planer jag har... Men fin är den och roligt när den är så liten och lätt. Kan kanske börja muta Arthur med filmer istället. Dåliga jag.

1½ år!

Idag blir Arthur 1½ år. Och han är ju absolut sötast.

Tålamodet är kort, den egna viljan blir starkar och lusten att göra saker själv växer sakta fram. Om mamma ger ett knäckebröd så duger det inte men om mannen får ta själv så går det kanske. Ibland bruker mamman ändå vara sträng och säga att om det hon inte ger duger så får han inget alls. Man kan också fråga saker av honom och så svarar han med huvudet, en skakning är nej och nickning eller ingen skakning är jo. Oftast är det skakningar och väldigt bestämda nej.

Han är rätt lika som för en månad sen, men nu är ofta nattblöjan våt så istället för att vara rädd att tygblöjan läcker igenom när megakisin kommer kör vi med engångs på natten. Sen sover han också största delen av natten brevid pappa i den egna sängdelen.

Han är så god och underhållande. Igår kommendera han pappa att komma dit var jag och Arthur var. Sen sku vi stå där och han sku upp i famnen (han talar inget men är väldigt tydlig med vad han vill) och vi sku ha familjekram. Då kramas och pussas vi alla. Men sen tyckte han att jag och Micke sku pussas mera, så han satt händerna runt varderas nacke och klämde ihop så att vi sku pussas. Det tyckte han sen var superroligt! Kanske han tycker att vi grälar för ofta och borde pussas mera.

Svårt med barnvårkläder

Varför är det såååå svårt med barn utekläder.

Är det bättre att köpa endast en vattentät halare, eller köpa vattentäta hängselbyxor och en fin rock? Halaren sku vara lätt att sätta på och hålla allt skit ute, men sen behövs det nog ändå en skild rock för butik och bilresor och svalare(ifall man tror sommaren blir varm)/varmare(ifall man utgår från att sommaren är iskall) sommardagar. Har sån beslutsångest. Det jag iaf beslutat är att föra reimadräkten tillbaka, ingen ide med nåt som inte tål vatten.

Min kropp kan nog

Allt i graviditeten är helt lika som sist (eller mitt hemoglobin har varit högre). Men en sak är helt annarlunda, och det är min inställning till förlossningen.

Just nu är jag helt jätte förlossningsinriktad, funderar hur jag vill ha det och läser på. Förra gången var min inställning att jag tar det som det kommer och på sjukhuset så vet de bäst vad jag ska göra och vad som är bäst. Inget fel i det. Men nu är min grundinställning helt annan. Jag har insett att det är min kropp som vet bäst, och om jag låter kroppen arbeta utan att ge den konstiga hjälpmedel som kanske förvränger prosessen, så kommer allt att gå bra. Denhär gången vet JAG bäst och min kropp säger vad som är rätt. Jag vill vara i sådan ställning som känns bra (har tänkt på att föda på knä) och krysta när min kropp säger att jag ska göra det och bara försöka lyssna till mig själv. Jag vill ha kontrollen över det hela.

Och det känns jättebra att jag nu insett att min kropp är gjord för att föda, och den behöver inga extra grejer. Ska träna lite på att slappna av men tror nog att jag klarar det. Jag är ju gjord för att klara det.

Hade första träffen med min doula idag. Det var helt toppen. Så härligt att diskutera förlossning och hur jag vill ha det och hur jag tänker och sen ha ett till stöd i förlossningen. Ser så fram emot den. Enda som lite oroar mig är hur jag ska klara smärtan. För det gör ju nog helt jäkla jäkla ont.

Tudelat

Jag tror långt på att kroppen berättar åt en vad som är bra och vad man borde göra. Just nu känner jag väldigt starkt att min kropp vill att jag ska vila, ta det lugnt och på nåt vis gå in i mig själv och förbereda för vad som ska komma. Min kropp sku tycka det var så bra om jag bara låg i sängen och läste eller i soffan framför tv:n, speciellt efter sådär klockan 4.

Men jag, säkert huvudet då, tycker att det inte alls är bra. Jag vill vara lika aktiv, tålamodig, flitig och engagerad som tidigare. Jag vill busa med Arthur, orka laga mat och städa och vara pigg och alert och inte en slö slapp soffliggare som suckar och stånkar när Arthur klättrar över en.

Nu är ju då frågan hur långt man kan lyssna på sin kropp?

Annars är min kropp också intressant nu. Den sku kunna äta spenatplättar hela tiden, helt så som sist i slutskedet. Annat kroppen vill ha är kolhydratrik mat, såsom gröt, bröd och pizza. Frukt och sallader är också sånt den vill ha. Och mjölk eller ost. Men annars så är den inte så matsugen.

1½ årsgranskning

Ett trött, sjukt, hungrigt och törstigt barn är inte roligt. Då skriks det åt allt och inget. Och inget går ner för det enda barnet gör är att skriker mera för nåt är ändå fel. Så, jag är väldigt glad över abc-kexen, ekologisk blåbärssaft och värkmedicin. Alla får bättre att vara då. Under 20 timmar har det försvunnit 3 påsar abc-kex, men det är sen nästan det enda som gått ner också.

Imorse hade vi Arthurs 1½ årsgranskning. Först var vi till häslovårdare och kolla vikt och längd. Minimannen är 87 cm lång (iaf nåt ditåt, för han hölls nog inte stilla en sekund när Micke och tanten försökte dra benen rakt) och vikten var nästan 13 kg (helt hysterisk var han också på vågen fast tanten var långt borta). Helt proportionerlig var han, men längre än andra i samma ålder, hon uppskatta att han blir 185-190. Det tror jag med.

Läkaren var jättebra och Arthur skrek minimalt, med tanke på att vi var hos en läkare alltså. Förvänta mig att allt var bra när vi var hos läkare igår som också kolla allt. Så jag blev jätteförvånad när hon till slut kolla örona och sa att han har öroninflamation i högra örat. Första gången han har det, måste ha kommit från att han varit lite snuvig en längre tid. Troligen så såg man det inte ännu så bra igår, så det var ju jättebra att vi hade läkare idag.

Sen fundera vi nu en tid att ska vi ge antibiotika eller ej, för det är ju inte alltid nödvändigt och går ofta om av sig själv. Till slut beslöt vi att vi nu ändå ger. Det är första gången han får antibiotika och om det blir oftare så får vi fundera om sen.

Så nu hoppas jag han blir bra, jag sku behöva mycket vila.

Bra med barnförsäkring

Å så är jag igen så tacksam för vår barnförsäkring med 0 euros självrisk. Utan den sku jag bli galen.

Arthur somna gråtande i min famn kvart över 11. Kvart före 12 börja han gråta i vår säng och han låg bara där fast i mig och grät, mitt sjungande, pajande funka inte alls. Tog honom i famnen och han bara grät. Han hade öga fast och grät. Han lugna sig för en stund och så krampa han igen och börja gråta och sparka med benen. När han gråtit i 20 minuter kom Micke hem. Jag börja ju ren bli orolig för det är så inte likt honom och han visa ju faktiskt att han hade jätte, jätte ont nånstans.

Kvart före 1 fick vi läkartid på pikkujätti. Läkaren konstatera att det inte är nåt värre fel på honom, han har nån virusinfektion och att det ända vi kan göra är att ge värkmedicin åt honom för hela hans kropp gör ont.

Det är nog så skönt med försäkring. Behöver inte sitta och googla över vad som kan vara fel utan får snabbt ett svar och så kan livet gå vidare utan att behöva oroa sig.

Me and my son

Två randiga innemänniskor. En med otroligt vacker frisyr och den andra med de härligaste minerna.

Arthur är ännu sjuk. Han har vaknat med sådär 45 minuters mellanrum i natt och gnytt och efter det kastat sig över mitt eller Mickes huvud. Trevligt. Men han vakna ändå för uppstigning först kvart före 7, så det var ju bra.
Vet fortfarande inte vad han har, lite utslag tyckte jag mig se på tungan, men han vägra visa mera, så vet ej, och lite täppt i näsan är han med. Så förmiddagen har vi spenderat med att baka semlor, läsa fiskbok och steka spenatplättar. Det är så tråkigt att bara vara inne.
Fast föda som Arthur intagit idag före dagens tupplur är 2 skedar grynost. Som tur finns det välling och han drack en hel burk på morgon, plus en massa mjölk. Välling är så bra sjukdricka.

Annars så konstatera jag att det imorgon är 6 veckor kvar till beräknad födsel. Gaaalet! Hinner inte med.

Dagarna i bilder

Micke fick en "fin" tröja i födelsedagspresent. Jag packa in den i en smutsig handduk i brist på nåt annat och inte ville jag ge den bara sådär. Hade lite missat detdär med att dragkjedjan går hela vägen upp. Oops.

Min 28 åriga man. På Leonardo.

Jag.

Vår förrätt.

Våra pizzor. De har jättegoda pizzor där, men dåliga knivar.

Min biogodis, gav största delen åt mamma när vi kom hem. Tycker egentligen inte om godis. Nappar är det ända goda. Choklad älskar jag ju nog, men man blir så törstig av det och det var ren utan en massa dricka problematiskt att klara av 1,5 h utan toalett. Vi var och se på the adjustment bureau. Och vi hade faktiskt en toppen kväll, inte nåt gräl, inte ens nära på. Vi var bara glada och söta och gick hand i hand och pussades i rulltrapporna.

Arthur är ännu lite febrig idag, han vakna 20 över 5 och kunde inte somna om, som tur var min mamma här ännu inatt så hon lekte med lego med honom klockan 6, när jag slöa i soffan.
Här sitter han i soffan med muminrussin och sina nya solglasögon, har inga gardiner i vardagsrummet så all den härliga solen skiner in.

Arthur äter typ inget nu när han ät lite sjuk, som tur dricker han. Så då kan vi ju passa på och ha en skräpmatssöndag, så Micke for iväg till mäcken och köpa massa ohälsosamt halvgott skrot. Så skönt att inte behöva laga mat. Försökte ge burkmat åt Arthur medan han var borta men allt kom genast ut tillbaka.

Men några franskisar med ketchup gick iaf ner (fast det ser ut som om han ogillar, men han fick typ ketchup på läppen) Vi satt hela familjen i soffan och titta på repris av american idol. Härliga söndag!

Arthur utnyttjar allt utrymme i vårt hem.

Sen prova vi vår/höstdräkten jag köpte igår. Är ännu fundersam på om vi ska hålla den eller ej. Det är en reima babymodell som nu säljs i sokos för 47 euro (för stamkunder). Den är den största storleken 92, och jag är fundersam om den ännu går i höst. Men jag gillar att byxorna är höga så att skitet inte kommer in i ryggen. Men sen är jag fundersam hur slitstark babymodellen är, tanken är ju att den också ska gå åt nästa barn, och sen följande, i två säsonger.

Arthur tror att jag vill att han ska ligga när jag fotar honom, så han la ner sig.

Lite stor är den ju nog ännu, så den borde ju gå på hösten. Sen är den inte heller så vattentålig, den klarar regn, men inte vattenpölar, men till det har vi ju kurabyxor. Jobbigt dethär med att bestämma sig. Sen har jag också köpt en härlig grön mössa och halsduk och det passar inte riktigt ihop, men med mössan syns han iaf.

Gummistövlar

Köpte idag svarta gummistövlar åt Arthur från Stadium, för 17 euro. De var de billigaste av alla vettiga (min princip i typ allt jag köper). På hösten köpte vi också gummistövlar från stadium, då i storlek 22, nu i storlek 26 (och då är de passliga nu).

Om min princip sku vara att köpa de som jag tycker att är finast utan att tänka på pris, då sku jag absolut ha köpt ett par vincent gummistövlar åt honom. Med dem kommer olika färgade band så att man kan byta och de såg bara så fina ut med de färgade banden, men i butiken kosta de närmare 40 euro och klassas därför som alltför dyra. Men kanske som ett tips åt nån som inte endast kollar på pris.

Denna lördag

Imorse var Arthur lite varm så vi bestämde att inhibera lördagsjomppan och fara till stan med mamma och låta Arthur sova i vagnen. Vi for före 11 och Arthur var helt slut. Vi gick in till stan så att han sku kunna somna. Nå. De gjorde han ju inte. Och vi gick i butiker, och han satt vaken eller sprang omkring. Däremellan försökte jag få honom att somna. Utanför Stockmann gick jag i 15 minuter och försökte få honom att sova. Nej, det gjorde han ej.

Var till Stadium och köpa stövlar och mössa åt honom. Skrikkalas när mössan sku provas, övertrött och varm. Somna nästan i min famn, men bara nästan. Åt riskaka. Trött och hängig. Klockan 1 när vi gick in till Sokos somna han äntligen. Där köpte vi en vårdräkt och gick med mamma till Casa Larga för lunch. Och när vi kommer in 13.27 öppnar Arthur sina ögon. Halvtimmes tupplur, yes! Åt megagod sallad med varm hängig miniman i famnen, fick hälften i famnen.

Nå, hemma mätte jag febern till 39,4 och konstatera att vi kanske bara borde ha stannat hemma idag, shoppingen blev nog inte så lugn och harmonisk som jag tänkt. Somna kunde han inte ens här hemma, så placera honom i soffan med blåbärssaft och havrekex och film. Sånt får man då man är sjukt. Men det ända han har är feber, lite skumt.

Morgondagen

Den stora brandbilsmannen till vänster fyller år imorgon. Dethär är vårt lekrum och det är så hemskt och oinrätt som nåt kan bli. Men att kombinera enkelvagn, dubbelvagn, madrass, leksaker, data, databord och printer går helt enkelt inte, så ids inte ens försöka.

Imorgon blir Micke 28 år. När vi träffades var han typ 22. En av hans födelsedagar spendera vi i Thailand med en hummer och när han fyllde 25 ordna jag en helt toppendag med skrinskoåkning, restaurangbesök och biobesök och ännu några dagar senare en överraskningsresa med några kompisa till Estland. När han blev 26 fick han biljetter till Pablo Fransisco stand-up men ifjol for vi med Arthur till Barcelona på Mickes födelsedag och fira den inte alls.

I år ser det också dåligt ut. Gillar att överraska men det är så mycket svårare när det finns så mycket mera faktorer inblandade (typ en Arthur), och sen har jag just denhär veckan haft fullt upp med skola. Så imorgon får han en tröja av mig, inget av Arthur och en bit nedfryst kladdkaka and that's it.

Men sen på kvällen ska vi ha roligt (fast oftast brukar vi just då börja gräla helt massor och det är slutligen inte alls roligt). Halv 9 ska vi på bio (undrar hur jag ska hållas vaken) och före det ska vi och äta nåt gott och billigt (bio är ju sjuuuuuukt dyrt, 12 euro/person!) och sen vill jag ha både popcorn, godis och pepsi max till bion. Sku villa äta pizza, sallad, biff och glass där före också. Så härligt att äta i lugn och ro och bara njuta, men hur ska allt rymmas ner?! Och hur ska jag hållas vaken?

Annars så går det helt bra att lämna bort sötsaker i veckan, har inte haft nåt problem att klara denhär veckan. Ska så forsätta med det för jag vill ha energi med två barn och jag vill inte gå upp en massa bara för att jag äter choko hela tiden.

Lyckliga barn som skriker sig till sömns

Idag sökte jag ut min nya bok: lyckliga barn. Och den verka helt super, handla om allt som kan hända barn mellan 0 och 12 år. Var jättenöjd över boken. Ända tills jag läste kapitlet om sömn och sömnmetoder. Det kapitlet var skrivet av Berndt Eckerberg, han som förespråkar 5 minuters metoden. (Låta barnet skrika sig till sömns och inte trösta på nåt sätt)

Och allt mitt förtroende till boken for och nu har jag svårt att ta nåt som står i denallvarligt. Att inte ta ett hysteriskt trött barns nöd i beaktande kan inte på något vis resultera i lyckliga barn, hur man än vänder på det.

I min värld iaf.

Och ännu om sömnmetoder. Denhär är den absolut grymmaste av alla, i jämförelse med den så är ju Anna Wahlgrens metod en änglametod.

Studiegången

Jag har min sista egentliga tentvecka före jag blir mammaledig (fast det nu inte påverkar någo). Idag var det budgetering, imorgon en grupptent (som jag tycker är en urdum ide) i international trade and globalization och på fredag tent i intercultural communication. Så läsa är vad jag borde göra nu i några dagar, men tycker allt är så självklart och sånt jag ren kan att det är svårt att fokusera. Men på fredag är det över och då blir Micke 28 och mamma kommer hit och jag och Micka ska ut och äta och gå på bio med megagodispåsar.

Men ännu om skolan. Jag sku villa bli klar snabbt. Period 3 slutar nu och har en kurs jag tänkt gå i period 4, med lite specialarrangemang. Problemet är att jag inte vet när nästa miniman föds. Om jag sku delta i en deltent 3.5 så sku jag lätt kunna skriva resten på omtent i augusti (nu är tenten 9.5), men vår beräknade dag är just 3.5. Före det har jag inget i kursen efter 15.4. Så nu önskar jag antingen att nästa baby föds i mitten/slutet av april så att jag kan gå på timmarna i början av maj med minibaby utanför, eller sen önskar jag att babyn föds 4.5 eller först efter tenten. Sku så villa få denhär kursen undan.

Tror annars också att jag tänker fortsätta studera under hösten, det borde gå någorlunda eftersom Micke kommer att jobba skift och få saker ändå är obligatoriska.

Jag gillar våren

Dagen blev inte alls så misslyckad som jag trodde. Det såg dåligt ut en tid då jag glömt plånboken hemma och inte fick någon mat i skolan men som tur sluta jag ren halv 1 och kunde komma hem och äta. Jag hatar att vara hungrig.

Jag hann läsa på tent före middagen och efter middagen, när Micke for och klättra, gick jag och Arthur ut. Och det är ju så härligt att vara ute nu när det blir vår. Jag blir så glad av solen och av att det inte är kallt, så jag sku kunna vara massor ute. Var till Tokoistrandens park, var där igår första gången, och det är en solig och rolig park. Arthur gilla massor, och där var också andra barn.

Dethär är huvudattraktionen i parken. Finns ingen trappa upp till de högre grejerna, men bara man lyfter upp Arthur dit har han jätteroligt.

Igår bestämde han sig för att rutcha ner för tunnelrutchbanan (den branta, höga på bilden). Det sku ju då ha varit helt ok om han inte sku ha åkat på mage med huvudet neråt! Som tur kolla jag in i tunneln och fick i honom före ansiktet crasha. Han bara gled ut i rutchbanan (fast jag sa att fötterna ska först!) och när det börja gå hårt stängde han ögona. Och jag som trodde han var försiktig och inte så modig. Tydligen vill han göra allt som andra (äldre) barn gör. Kommer att bli roligt på sommaren att hålla reda på honom och en nyföding.
Min princip med barn och klättrande/lekställningar är att jag vill inte förbjuda, och helst inte använda ordet "försiktigt!" för mycket. Låta barnet göra och prova själv. Men jag står nog hela tiden i närheten och är redo att ta i, men försöker göra det så diskret som möjligt så att han inte tror att han inte sku klara det själv. Sen hjälper jag nog också upp honom nånstans dit han inte kommer själv.

I tunneln högt upp.

Och parken är helt igensnöad. Undrar hur den ser ut då allt inte är täckt med snö. Kommer säkert att vara massor där på sommaren.

Sen gick Arthur själv till vagnen och var redo att fara hem (inget skrik alls!). Var en snabb sväng till sokos och köpa dvd, sen hem och titta på buu-klubben, sen åt han megakvällsmål och var hur nöjd som helst ända tills Micke kom hem och natta. Bästa kvällen nånsin. Jag tycker såå om våren.

Hoppande naken miniman

Idag ska man inte bråka med mig.

5.20 böka och grät Arthur. Jag sa åt Micke att lyfta honom mellan oss. Arthur tog tag i mitt hår och börja lugna sig. Sen hörde jag (och kände stanken av) hur hans morgonkisi spruta ut i blöjan. Tänkte i nån sekund att det var safe, men han låg konstigt och det kom massor. Ungen blöt, sängen blöt, Micke upp, Arthur skriker, Arthur naken.

I halvtimme försökte jag få honom att somna om. Klockan 6 stiger den lille nakna mannen upp i vår säng och börjar hoppa. Kan inte hålla mig för skratt och konstaterar att denhär natten nog var slut för en stund sen.

Sen sku han ha en banan genast och så satt jag på mumin. Men för det är jag trött. Som tur har jag skola, då behöver jag inte vara tålamodig.

Saknar sömnsällskapet

Igår skedde den näststörsta förändringen för Arthur, och den största för mig, med tanke på att vi snart har en ny familjemedlem.

Vi flytta Arthurs öppna, upplyfta spjälsäng till andra sidan, så att han nu sover brevid Micke. Och det är nog jätte lessamt för mig. Jag är så van att ha honom brevid mig och vara den som kollar på honom. Det är inte alls nåt jag upplevt som värst jobbigt utan har gjort det gärna. Förra natten vakna jag många gånger och måste kolla över Micke att allt var bra med honom. Halv 6 när han böka och Micke inte vakna så hoppa jag över till Mickes plats och sov med honom. Det var så mysigt. Saknar ren det helt massor.

Arthur har det inte heller lika lätt och sov mera orolig inatt, han är ju van att i sömnen krypa fast intill mig och hålla i mitt hår, och pappa har inte lika långt hår.

Men såhär måst det nu vara. Den nya babyn måste sova närmast mig för jag orkar inte stiga upp och gå långa vägar då jag ska amma, och då är det ändå bättre att vi alla vänjer oss att det är såhär ren nu och inte sen när jag kommer hem med en liten baby. Men jag saknar ändå såå att sova brevid Arthur.

Morgonräddningen

Jag har inte så starka känslor om småbarn och tv/barnprogram och det är jag glad för. Speciellt idag när Arthur vakna 6.20 och efter pottan och d-vitaminen (!) börja gnälla. Då satt jag bara på en mumin dvd och jag kunde i lugn och ro laga hans morgongröt och kyla ner den lite.

Annars sku barnprogam på lördag och söndag också få börja före 7 och inte först kvart före 8. Det är alltför sent. Ska sååå köpa lite mera barn dvd:n åt honom. Det räddar våra morgnar. Några tips på snälla barn dvd:n som passar åt 1,5 åring?

Söndagseftermiddagsunderhållning

Gissa vad vi gjort idag på eftermiddagen?!

Att vara lite besvärlig när man ska ut hör till. Bäst sku skorna gå på då när byxorna och blöjan inte ännu är på.
Rolig lekhörna intill köttbullsrestaurangen. På söndagar får man inte heller annan mat än söndagsbrunch, som består av pålägg, köttbullar och lasagne.
Att prova sängar var väldigt pop. Nån var lite trött. Nån som bara sov 9,5 h förra natten och ändå bara 1,5 h. på dagen.
Alla leksaker var ju så roliga men ändå så klara vi av att inte köpa en endaste ny leksak åt Arthur.
Mera sängvila.
Miniman Lönnblad sprang bara undan så ibland fick Micke bära. Det värsta nånsin hände också. Vi kom ut ur en 2 meter lång butiksgång och Arthur hade varit helt bakom oss men plötsligt var han borta, och ingenstans i närheten, vi for åt varsitt håll med Micke men hitta inte honom nånstans. Jag kände paiken komma och det var så hemskt. Var sen så härligt att höra hans gråt (mycket längre bort än jag hade föreställt mig), trodde att han grät för att han var borttappad, men det måste ha varit för att han slog huvudet nånstans, det var lite rött.
Här hade han snubbla och då ska man springa till mamma så att hon kan blåsa och sen kan man fortsätta.
Jag har börjat sitta fram i bilen (har annars suttit med Arthur, men med två så ryms jag ju inte där). Här underhåller jag ändå Arthur genom att sjunga med i Äppel, päppel, piron, pärom, puff, och då ser man lite konstig ut.
Och hela familjen i vår minimala hiss. Yei. Arthur var för kort, han är på golvet nånstans.

Godis lördagkväll

Såhär ser min kväll ut i mitt helt vanliga, oförfinade liv.

Köpte idag en extern hårdskiva åt bara mig. Har ikväll samlat ihop allt viktigt från två bärbara datorer och en usb pinne så nu finns allt viktigt på ett ställe. Och den är så liten och söt denna externing. Nu ska jag inte förlora någo foton.

Kasta ihop en kladdkaka när Micke och Arthur bada (han ska alltid ha visplarna och han får inte kakao än). Annars har jag också frossat i godsaker idag, men har inte hjälpt mot tröttheten. Reeses peanut cups är nåt sjukt gott som snällast Lee skicka från USA.

Här i vår urfula soffa har jag spenderat nån timme och ska ännu sitta här och titta lite på melodifestivalen. Micke är i lekrummet på andra datan.Men före han gick dit så satt han upp en mumsig portion kladdkaka åt mig. Mums!

Mattheten och skriket

Denhär mattheten och tröttheten är helt sjuk. Orka just och just komma hem från Arthurs jomppa
och då var väl den totala gångvägen sådär 1-1,5 km. Gick som en snigel och tog 1000 pauser.

Ska nu försöka gå och vila brevid Arthur, men grannarnas unge bara gråter och gråter och jag har så svårt med det. Han är helt hysterisk i rummet ovanför mig, säkert är han i sin säng. Och jag hör ju att där finns nån, för där går vuxen fotsteg alltid nu och då, och så hörde jag nån skrika till. Men endå är det så jobbigt. Kan nu inte nån bara ta ungen i famn och trösta?! Såhär är det nästan varje veckoslut. Hatar.

EDIT: Och det sku inte vara nåt problem om det var fråga om 10 minuter, men när det ren nu har hållit på över en halvtimme och ibland också en. Ja, jag kunde inte vila när jag hör det, all tankeverksamhet går till att intala migsjälv att det inte är skadligt för barnet i det långa loppet.

Politik och föräldraledigheter

Jag är lite intresserad av politik och det tycker jag att alla borde vara, speciellt alla som planerar att rösta. Om man röstar så tycker jag att det är ens skyldighet att förstå och veta något om saker och vara ens lite påläst och sedan söka ett sådant parti/person som stöder ens åsikter. Problemet med en demokrati är att det finns mycket människor som inte alls är insatt i hur saker påverkar varandra och när dessa människor röstar, på t.ex. ett parti som sannfinländarna, så vet de inte alls vad konsekvenserna kan vara.

Som utgångspunkt för mig kan jag säga att jag hemma lärt mig att värdera arbete och därför tycker jag att om man jobbar hårt så har man rätt att förjäna mera än människor som är lata. Jag kommer också från en företagarfamilj (och har nu studerat ekonomi i mängder av år) och därför tycker jag att företagandet är något som borde stödas. Det måste finnas incentiv till att bli företagare och därför måste det finnas möjlighet till stor vinst. Med företagande så kan man också skapa mera arbeten. Jag tycker också att länder skall ge biståndshjälp till länder som har det sämre, jag vet att man kan ha det dåligt i Finland, men om man har det helt superdåligt så har man nog själv gjort dåliga val någonstans i livet om kan på det viset inte skylla på samhället och ha samhället och betala mera. Att uppnå en viss nivå av BNP ser jag inte som något bra mål, men mängden pengar borde absolut inte minskas. Jag är också EU positiv, men EU negativ till jordbruksstöden. Okej, dethär blir fööör långt om jag fortsätter med alla mina tankar, men som en slutsats så kan man konstatera att jag oftast röstat på samlingspartiet.

Men nu till dethär med föräldraledigheter. I dagens hbl var en artikel om vad de olika partierna står för inför förnyelsen av föräldaledigheten. Det finns ny 3 förslag till en ny fördelning.

-Allt annat som förr men pappalediheten ökar med 1 månad
-Pappalediheten ökar med över 1 månad och den delbara föräldraledigheten ökar med cirka 3 månader
-6+6+6 modellen

Av partierna så är sfp, vänsterförbundet, de gröna och sannfinländarna för det sista alternativet, 6+6+6. Jag är inte för det. Jag tycker att föräldraledigheten skulle få vara längre, åtminstone tills barnet är 1 år och sådär 3 månader, så längden är bra, det är bara den bindande fördelningen som stör mig. Om det passar bättre för familjen att mamman tar all föräldraledighet skall det också stödas. Bäst är väl ändå för barnet att kunna vara hemma så länge som möjligt och inte att det måste delas (jag menar ifall pappan inte vill vara ledig så börjar barnet dagis istället 6 månader tidigare).

Socialdemokraterna står för det andra alternativet med längre totalt, och längre för pappan. Centern vill hellre höja hemvårdsstödet de 4-5 första månaderna så att det motsvarar arbetslöshetsdagpenningen. Samlingspartiet vill förlänga pappaledigheten, alltså det första alterantivet och kristdemokraterna vill förbättra allting: Höja hemvårdsstöd, höja minimipenningen och göra så att mor och farföräldrar kan lyfta hemvårdsstöd.

Eftersom jag inte är så insatt i dethär så vet jag inte konkret vad det innebär om pappaledigheten ökar, är det en sådan ledighet som kan tas samtidgit som mamman eller skall den tas skillt. Men i alla fall så är dethär intressanta frågor och jag har svårt att säga exakt vilket alternativ jag tycker är bäst. Och här har jag ju då utelämnat frågan om vem som ska betala hela kalaset, för det har också partierna sina svar. Krångligt. Och sen vet jag också att socialdemokraterna skrev med i sitt program att dagis borde vara gratis för alla, och det tycker jag sen att är helt sinnessjukt, så fast allt sku bli bättre med sdp så har jag svårt att heja på dem i familjelivsfrågor.

Det var mina åsikter för ny. Läser gärna kommentarer om just dina.

Rådgivning 32+3

Idag träffa jag för första gången min egna rådgivningstant (när vi flytta på hösten så fick vi ny rådgivning). Hon var trevlig, men hade inte så mycket att komma med. Inte hade jag heller. Allt är ju bra. Och allt var också bra. Urinen, blodtrycket, hjärtljud, rörelser helt utmärkt, vikten hade stigit med 475 gram/vecka och sf måttet var 28, helt lika som sist. Det att sf måttet är lika oroar inte mig alls, jag tyckte att det var onödigt högt sist (i jämförelse med Arthur då), så jag tänkte att det var fast på hon som mätte.

Vikten visste jag att sku ha öka, så var det ju sist också, att allt kom på mot slutet. Så nu har jag gått upp 5 kg från vikten i vecka 7 och väger 1 kg mera än sist då jag var i samma vecka (men nu vägde jag 2 kg mera i graviditetens början så då har jag tappat 1 kg nånstans, hoppas att det också hålls försvunnet).

Men eftersom jag faktiskt inte sku villa gå upp så mycket mera så ska vi fortsätta vår sötsakspaus med Micke, på det sättet att vi på veckosluten kan äta allt sött, men inte i veckan. Känns bra.

Sötast!

Idag kom vårt HM paket och Arthur fick ett par fleecebyxor och en fleecejacka. Han gilla sina nya plagg så mycket (speciellt efter att Micke sagt hur söööt han är i dem) så efter att vi provat dem och tagit bort dem så ville han ha på dem igen. Och så sprang han nöjt omkring i huset tills han börja krypa över mattorn, och då tog jag fram kameran. Han tycker att det är så roligt att bli fotad så efter varje foto kom han och titta hur det blev och så backa han tillbaka så att jag kunde ta ett nytt foto. Man kan ju inte annat än älska!

Doula samtal

Idag tala jag länge med den doula-ansvarige. Hon ska nu hitta en doula som passar mig bäst och sen hoppas jag att vi kommer bra överens och att hon kan vara med på förlossningen.

Jag är så otroligt glad över att ha hört om doulaverksamheten, och jag är jätteglad att det finns sådant. Det är jätteviktigt att Micke är med, men det är också främst för honom, det är ju också hans barn som föds. Men nu när det är så viktigt för mig med att få uppleva en naturlig förlossning så sku det vara skönt med en coach, som är där för att kämpa och uppmuntra mig att jag klarar det.

För idag så ser man ju inte mycket av barnmorskorna, och då tror jag att det är trevligt att ha nån där som kämpar på en och föreslår saker och försöker andas tillsammans. En man kan ju också göra det, men då måste mannen vara jätte påläst och det är nu inte Micke iaf. Jag tror att det blir en mycket trevligare upplevelse om Micke inte har allt uppmuntringsansvar, utan han kan mera vara en del av det hela.

Jag är iaf nu jättenöjd.

Första mjölkduchen

Jag har tänkt att det är helt okej med pipmugg enda tills Arthur är sådär 7 år, och därför har han mest druckit från sån. Men sen gick det ju så bra med vanlig mugg och han börja få vatten från vanlig mugg, och ibland också mjölk.

Idag fick han mjölk i muggen under lunchen och just då jag satt och tänkte hur fint det gått och att han inte en ända gång spillt ut mjölk, så då, då välte hela glaset när han satt ner det och mina nytvättade byxor (som är de enda trevliga mammabyxor jag har) och en mjukis-snorkfröken fick en stor kall mjölkdusch. Trevligt.

Jag ska inte ens tänka tanken mera att nåt går bra, för just då vänder det ju.

Lyckliga människor

Ibland funderar jag på vad jag önskar att Arthur (och mina kommande barn å) ska bli när han blir stor. Eftersom man kan göra saker på så många olika sätt idag tycker jag att det är bra att veta vad man vill/önskar att målet är och sen kan man enligt bästa sättet man vet stöda det.

Och varje gång jag funderar vad jag önskar åt Arthur kommer jag fram till att jag vill att han ska vara lycklig och må bra i sig själv. Det är det absolut viktigaste. För mig är det inte viktigt hurdan karriär han gör, vad han jobbar med, hur mycket pengar han förtjänar, bara han är lycklig och tycker om sig själv.

Han ska ha gott självförtroende, vara trygg och må bra i sig själv och veta att han är bra som han är. Och det är det jag som förälder vill ge honom nu. Trygghet, kärlek, närhet och respekt. Jag tror också att om han mår bra i sig själv som skolbarn/tonåring så kommer han inte att hamna i lika mycket problem och kan kanske stå på sig själv och inte gå med i kompisars dumheter. Kanske.

Själförtroende, självrespekt, lycka och välmående är det jag önskar. För att få lite nya tankar om det har jag idag beställd boken lyckliga barn. Väntar så på att den kommer.

32+0

Nu har jag 32 fulla veckor bakom mig i denna graviditet, och nu börjar jag bli trött på detta tillstånd. Jag känner mig klumpig och stor och allt är jobbigt eller gör lite ont. Att sova är helt hemskt, sku hellre låta bli att sova än att vakna flera gånger i natten, antingen på grund av wc-brått, konstiga drömmar (inatt drömde jag att jag födde en flicka, men det trodde jag ändå inte på, för vi hade ju inga namn) eller att min ställning är dålig. Ofta får jag också sammandragningar på natten när jag lägger mig raklång på rygg.

Magen är nu inte så stor så att den sku vara i vägen eller nåt, men foglossningen har blivit värre. Speciellt efter lördagen då jag måste springa för att inte bli under en bil så har det bara ilat till i bäckenbenen och jag går långsamt som en snigel. Dethär hala vårvintervädret hjälper inte heller till. Och inte heller det att jag ofta sitter med Arthur på golvet och han ska ha mig nånstans hela tiden. Min kvällströtthet är också helt förfärlig.

Nåja. Man ska väl njuta av denhär tiden (förstår inte riktigt varför). Det är ju härligt att känna en krabat böka i ens mage och att titta på hur magen flyttar på sig, kommer inte att uppleva det många gånger till.

Framtida träning

I september 2011 skall jag börja träna igen. Då kommer Micke att jobba och då har jag råd att betala gymmedlemskap. Jag tycker om att gå på timmar som dras av någon och där man först gör sig svettig till musik och sen tränar muskler, aerobic hette det nångång i tiden.

Nu har jag ju varit gravid och att träna har inte varit nåt jag kännt för. Förra våren bodde vi i Malmgård och då var allt trevligt långt borta. Och sen är jag ju lite konstig. För när Micke är hemma så är jag också så gärna hemma, sådär att hela familjen är hemma. Vi behöver inte göra nåt speciellt, det är bara trevligt att veta att båda är hemma. Och nästa höst så kommer Micke ju att vara borta helt megamycket (pga enkel arbetsresa på 1 timme) och jag kommer säkert att villa ha så myket familjetid som möjligt. Men jag borde börja träna, för jag sku orka och må så mycket bättre. Om vi ännu bor här då ska jag börja nånstans riktigt nära, så att 1 timme tar bort omkring 1,5h av min familjetid, istället för 2,5h. Och eftersom Micke jobbar skift kan jag kanske göra det när nåt av barnen sover och på förmiddagen. Så nu finns det i skrift. I september börjar jag träna.

Sockerpaus

Igår kväll efter att jag smällt i mig en påse med kolasmakande dödsskallar så fick jag Micke med på att vi i 5 dagar, måndag-fredag, inte ska äta godis, glass, bullar, kex, shoklad. Inget sött alltså. Om jag bryter det får jag ta alla nattningar och bryter Micke får han ta alla morgnar.

Idag morse börja Micke ren försöka dra sig ur hela dealen och om jag nu sku ringa och säga att jag vill ta en fastlagsbulle här i skolan för att de ser så goda ut, eller om jag sku föreslå att vi sku köpa lite glass, så sku han genast skrota i dealen.

Han är så snäll och absolut inte den som kan förbjuda nåt av mig. Jag är sen mycket bättre på att vara strikt så nu måste jag både bekämpa mitt egna sockersug och försöka hålla Micke med i vår deal.

Mina babyråd

På lördagens babyshower gav jag också några små tips/råd åt den blivande mamman som hon kana läsa när allt känns tungt.

Man ska ju inte ge råd och så, men här kommer de endå:

-Alla faser och jobbiga perioder går över
-Barn är olika
-Lyssna och lita på dig själv
-Läs boken "växa och upptäcka världen" om din baby blir som ombytt och du inte förstår varför
-Kräv inte för mycket av dig själv

Det mesta är självklart, men nu i efterhand ser jag dem iaf som tröstande och hoppgivande. Måste kanske själv ta till dem när jag vakar hela natten med en lessen baby.

Jag och bloggandet

1. Hur länge har du bloggat?

Börja blogga i januari 2008 som nyförlovad. Det är nu över 3 år sen.

2. Vad handlar din blogg om och vad skriver du i den?

Först handla den om bröllop, sen om graviditet, sen mycket babyyfunderingar och nu både graviditet och småbarnsfunderingar. För mig fungerar den som en dagbok för att minnas för framtiden och också som ett sätt att få ut mina tankar. Har ett stort pratbehov så bloggande stöder det.

3. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?

Följer med en massa blogga på bloglovin, vissa bloggar läser jag varje gång ett nytt inlägg ploppat upp, för andra läser jag en massa inlägg på en gång och sådana som intresserar. Har väl 5-10 bloggar som jag följer med riktigt, riktigt aktivt.

4. Vad gör din blogg speciell?

Det som jag gillar med min blogg är att den är ärlig, eller så ärlig som det går. Jag försöker att inte förfina vardagen utan bara skriva hur det är på riktigt, så som jag upplever det. Jag tycker inte om att hålla upp någon sorts fasad, jag vill vara äkta, men ibland kan man ju inte skriva exakt som det är. Om jag sku ha en anonym blogg (vilket inte sku funka, jag är en så öppen människa) sku det säkert bli mycket mera om mina och Mickes gräl och om hur idiotisk han ibland är =) Tycker också om att skriva åsikter och faktiskt ha en åsikt i frågan, det är också lättare för andra att komma fram till den egna åsikten om man läser riktiga åsikter.

Men slutligen så är min blogg inte så speciell, men för mig funkar det bra ändå.

5. Av de bloggar du läser, hur många är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar?

De flesta är dagboksbloggar som är skrivna av mammor. Sku gärna läsa mera matbloggar men har på nåt vis inte hittat nån bra att följa. Därför tycker jag om bloggar där det ibland ploppar upp recepttips.

6. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?

Vet inte. Troligen. Micke läser inte den, men min mamma gör det. Hon tycker väl att jag är lite för öppen och ärlig och sen att mina tankar är konstiga, men det tycker hon annars också så... =) Jag skriver på rätt samma sätt som jag pratar. Mycket och med förklaringar. Sen skriver jag också rätt mycket som jag berättar åt människor eller som jag pratat om med nån.

7. Har du träffat folk IRL, efter att ha träffat dem via bloggen?

Inte många, men sku gärna göra det. Om nån vill träffa mig får man gärna bjuda in sig på kaffe till mig, jag träffar gärna nya människor. (Och nu förbereder säkert min mamma sig på att jag bjuder in nån sinnessjuk människa)

8. Hur ser bloggandets nackdelar ut för dig?

Inga nackdelar med det. Ibland frustrerande om jag vill sätta in mycket bilder och ibland tidskrävande om det är nåt jag riktigt funderar över.

Ibland tror jag också att jag vill ha en stor, bra blogg och massa läsare, och då blir jag lite nere, men sen konstaterar jag att det sist och slutligen är för mig jag gör detta. Billig terapi liksom, och då blir allt bra igen.

Linslasagne

Idag har jag lagat min andra lasagne nånsin (första var en tonfisklasagne nångång i högstadiet/gymnasiet och den var så god att jag ännu kommer ihåg den) och den blev jättelyckad!

Ser inte så aptitligt ut, men både jag och Arthur gilla. Micke var inte hungrig just då, men jag hoppas att han å sku gilla, fast han hatar linser, för den är faktistkt god.

Det är en lasagne med linser och tomatsås. Gjorde det i stora drag enligt detta recept. Men jag använde röda linser istället och satt lite egna mängder. Viktiga är att tomatsåsen blir god, och den är rätt lätt att få god med creime fraiche.

Såhär ser det förresten ut på vår "gård":

Där nere är Micke och Arthur med plasttraktor och lastbil.

Och en rolig detlaj är att vi bor på femte våningen och vår hiss är sönder och ända sättet man kan klaga på det är genom att göra en anmälan om det på nätet. Det är inte tillräckligt allvarligt. För mig är det allvarligt!

Och dethär åt jag idag när Micke och Arthur sov tupplur:

Min absoluta favorit när det kommer till vårens bakelser. Med sylt.